Mot alla odds

Grunden till den här presentationen var mitt köp av Projektstyrning, jag ville för personalen presentera min bakgrund och samtidigt ge perspektiv på mina erfarenheter. Strävan vid bygget av Frontit har varit och kommer alltid att vara – anställ folk som vågar visa sina svagheter, det är inbjudande och skapar en ”våga kultur”. Därför har den uppdaterats och används även i rekryteringsprocessen. Om ni inte orkar att läsa exposén, lova att tala om för era barn att alla har svagheter, men om dom fokuserar på sina styrkor så kommer inte svagheterna stå i vägen för deras utveckling. Själv lyckades jag för att jag aldrig låtit mitt dåliga självförtroende diktera villkoren och att jag alltid tagit stort ansvar, därmed har min självtillit i takt med tiden blivit en tillgång.

Citat ur texten nedan - "ingen visste att innanför denna knopp finns en fullständig idiot"......

Exposé Bjurhager

Händerna står likt en tät regnskog i rummet, hand efter hand tas ned, röst efter röst tystnar, sist ut i ”våga svara” är Bjurhager. Läraren tittar med uppfordrande blick, året är 1960, jag har precis börjat på mellanstadiet. Jag är liten, rädd och vilsen, hennes röst följer hennes läpprörelse simultant, ”och” börjar hon, händerna placerar hon i sidorna, hon tittar ned på lille Bjurhager, hon fortsätter, hur skall nu Bjurhager kunna svara på det här när ingen annan har svarat rätt. Förödmjukelsen är total, rösten klen och svaret rätt, men det spelade ingen roll gråten satt i halsen och Bjurhager visste nu sin plats i kunskapsrummet. 1966 tog jag min ”examen”, nyexad grundskoleelev med betyg som inte gav behörighet till några fortsatta studier. 

Första jobbet att springa omkring med en pinne för att försörja geodimetern med mätpunkter gav vare sig kassan eller själen tillfredsställelse. 1967 viskade min bror till mig, hålkortsoperatör är ett välavlönat jobb, sagt och gjort jag måste bli hålkortsoperatör. Efter diverse kontakter och genomförd test i analytisk förmåga stod jag på skatteverket, men inte som hålkortsoperatör, hålkort tillhörde det förgångna. Jag var nu dataoperatör. Karriärstegen kändes nu mycket tydligare och ingen visste att innanför denna knopp finns en fullständig idiot. Jag gjorde allt för att mörka detta faktum, jag idkade kvällsstudier, jobbade mer än andra, försökte lägga dimridåer för att inte bli avslöjad, hur skall nu Bjurhager….

Ett år på skatteverket följdes av tre år på ITT Dataservice, karriären blev dataoperatör, skiftledare, programmerare, därefter ett år som anställd datakonsult, sedan 16 år med eget bolag. Både kassan och knoppen utvecklades, men i bakhuvudet fanns ”se till att du inte blir avslöjad”. 

1986 blev jag erbjuden mitt första VD jobb, utmaningen var total, 12 st utan uppdrag 11 st med uppdrag. Jag tackade nej en månad innan tillträdet, förutsättningarna var fel. Styrelseordförande tog ett enskilt samtal och förklarade mig feg. I bakhuvudet hördes ”och hur skall nu Bjurhager”, jag antog utmaningen och slet som en gris. Ett halvår efter tillträdet var alla ute i uppdrag inklusive jag själv och ekonomiansvarig, från illrött till bold black i resultaträkningen.

Året efter sålde ägarna bolaget till en koncern inom fastighet, leasing och ”konsulting”. Min frireligiösa bakgrund påbjöd - se till att ägarna får det dom betalat för. Vårt bolag var det enda bolag i koncernen som tjänade pengar och koncernen, med det passande namnet First Nordic, var ”first” ut i den stora konkursvågen 1990, läs fastighets & finanskrisen. Återigen bytte bolaget ägare, efter sex år i den nya koncernen sålde ”vi” bolaget till en norsk koncern som var på väg till Oslobörsen. Efter tre månader i den nya koncernen fick jag ta över ledningen för ytterligare ett bolag och vi gjorde introduktion på Oslobörsen.  Därefter inledde jag min karriär inom bolagsshopping, vi köpte fyra bolag som kompletterade vårt utbud och jag fick ta över ansvaret för all konsultverksamhet i koncernen, puh, ännu inte avslöjad.

1999 krävde ett antal av huvudägarna att vår verksamhet måste särnoteras på Oslobörsen, jag fick uppdraget att ”dressa bruden”. Administrativa chefen döpte skapelsen i en kreativ session till Itera, och jag i mitt stilla sinne hoppades att ingen skulle associera till den gamla sladdriga plastcykeln som körde i diket. Året efter introduktionen och som ”president” över ett norskt börsbolag mötte jag en norrman för mycket.

Åren 2000 till 2005 grundade och sålde jag och en annan entreprenör ett bolag som hette Frontwalker.

2005 – 2006 drev jag ett av mina roligaste och mest lönsamma projekt. Jag köpte ett rivningsobjekt ritat av en av Sveriges genom tidernas mest kända arkitekter, Ferdinand Boberg, som jag lät totalrenovera och bygga om från ett enfamiljs- till fyrfamiljshus och konverterade det från privatbostad till bostadsrättsförening.  

 

 

 

 

 

 

 

 

Året därpå, i februari 2007, förvärvade jag Projektstyrning, som jag namnändrade till Frontit.

Jag känner mig otroligt privilegierad, jag har som konsult arbetat inom Budget/kalkylering på Astra, fastigheter på CFD, Medlemshantering på TCO Tjänstedata, Personal (lön & administration) på ASG, Liv & Pension på AMF, Ekonomistyrning på SPP Fastigheter. Jag har arbetat som utvecklare, systemerare, projektledare, facilitator och skrivit en bok tillsammans med en docent på Linköpings universitet.

Jag har konverterat från fullständigt opraktisk (avgångsbetyg efter 17 år tillsammans med mina äldre bröder), till byggmästare. Jag fullkomligt älskar arkitektur, gamla hus och slitna fotsteg.

Jag är gift med Bitte som följt mig från 1971 fram till idag, hon har aldrig muckat med mig när jag tumlat mig igenom sömnlösa nätter. Hon har bara sagt lite försynt när jag har lugna stunder, du borde nog tänka på hälsan - stressa lite mindre. Efter husprojektet var jag lite vilsen och hade en överläggning med Bitte - vad skall jag göra nu? Bitte ville att jag skulle söka jobb, tanken kändes främmande. Vi delar intressen som mat, vin, promenader, resor, sjön, tysta stunder, barnen och mycket mer. Vi är både mormor & morfar och farmor & farfar. Vi har tre egna barn, Martin född 1977, Malin född 1980 och Sophie född 1985. Martin och Malin är civilingenjörer från KTH och Sophie har en internationell Bachelor. Bitte är civilekonom från Stockholms Universitet och jobbar som ekonomikonsult med eget bolag.

Jag vill leva i SKUMPAns tecken (Skratt, Kostnadseffektivt, Utmaning, Möjligt, Prestigelöst och med Ansvar).

Love you all! / Pierre

PS! Till alla - kliv ur komfortzonen, du kan mer än vad du tror. DS!