En skilsmässa

En skilsmässa med hopp om återseende

Efter drygt elva år skrev Eva Meunier några avskedsord till sina kollegor på Frontit. 

Jag vill återge hennes ord precis som hon skrev dem.

Idag loggar jag ut från Frontit efter drygt elva år. Det är med lika delar tacksamhet och vemod.

Frontit har varit mitt bästa jobb. 💚 Ett sammanhang där jag fått arbeta med meningsfulla och krävande konsultuppdrag, och där jag har fått arbeta nära många olika kunder och uppdragsgivare. Tack för förtroendet att få arbeta tillsammans, för tilliten i uppdragen och för samtal, utmaningar och gemensamma lärdomar längs vägen. Det har betytt mycket för mig.

På Frontit har jag mötts av en omgivning som gav plats och utrymme att växa och utvecklas. Det har varit en plats där både det professionella och det personliga har fått rymmas, och där kulturen inte bara är tomt prat utan något man lever. Att ha fått vara med och bidra till utvecklingen av vår kompetenskultur, med lärande, delande och utveckling i centrum, är jag särskilt tacksam för.

I mitt hjärta bär jag ändå mest av allt med mig kollegorna, människor med djup kompetens, nyfikenhet och ett starkt driv att utvecklas. Många av er har blivit mina vänner, och det gör avskedet både lättare och svårare.

Nu skiljs våra vägar åt, med respekt, värme och vänskap.

/ Eva Meunier

När vi startade Frontit ville vi inte bara bygga ett framgångsrikt konsultbolag. Vi ville skapa en arbetsplats där människor växer, utvecklas och känner förtroende för varandra. Vi har alltid trott att när människor trivs och utvecklas, då märks det också i resultaten.

Det är lätt att formulera värdeord. Betydligt svårare är det att få någon att beskriva dem med egna ord den dag hon eller han lämnar företaget. För mig blev därför Evas avskedsord inte bara ett varmt farväl, utan också ett kvitto på att den kultur vi tillsammans byggt faktiskt lever – långt utanför våra egna väggar.

Den märks hos våra kunder. Konsulter som känner tillit tar ansvar. Konsulter som utvecklas delar med sig av sin kunskap. Konsulter som trivs bygger starkare relationer och gör ofta det där lilla extra. Det är det våra kunder möter – inte våra värdeord, utan människorna bakom dem.

Det är därför kultur aldrig bara är en intern fråga. Den är en avgörande del av det värde vi skapar för våra kunder.

Efter ett avslutat uppdrag skrev en av våra kunder något som jag tycker sammanfattar det Eva beskriver bättre än jag själv kan:

"Jag är mycket nöjd med det högkvalitativa jobbet ni gör! Frontit känns inte som vilket konsultbolag som helst utan ett bolag med kvaliteter som andra saknar."

För mig blev kundens ord och Evas avskedsbrev två sidor av samma mynt. Det ena beskriver hur det känns att arbeta på Frontit. Det andra hur det upplevs att arbeta tillsammans med Frontit. Däremellan finns vår kultur.

Därför vill jag avsluta där allting en gång började. Med de värderingar som har präglat Frontit sedan starten och som Eva har levt efter under sina elva år hos oss.

Skratt – sprid glädje
Kostnadsmedvetenhet – var resurssmart
Utmaning – utmana dig själv och konventionerna
Möjligt – allt är möjligt, skapa en vision
Prestigelöshet – bjud på information, kunskap och erfarenhet
Ansvar – ta ansvar, du kommer att få förtroendet att leda

Tack Eva.

Love you all! / Pierre

Döm ingen ohörd

 

Bryggdramat som aldrig hände

Det är märkligt vad hjärnan kan ställa till med när man inte kan sova.

Jag låg och vände mig i sängen medan tankarna snurrade kring den nya grannen. Han hade börjat använda vår privata brygga som badbrygga.

Vi är tre familjer som äger den tillsammans, tre inte fyra.

Ju längre natten led, desto större blev irritationen. Vid tretiden hade min hjärna slut på alternativ. Skulle det här förstöra semestern? Nästa gång kanske grannarna kommer med badringar, luftmadrasser och picknickkorg. Skulle jag behöva kryssa mellan ockupanterna för att komma ut och bada?

På morgonen bestämde jag mig för att konfrontera grannen. Jag skickade ett vänligt meddelande och berättade att det finns en kommunal badbrygga bara hundra meter bort. Det var faktiskt där vi själva badade innan vi byggde vår egen brygga.

Svaret kom direkt: "Jag förstår inte vad du menar. Jag har aldrig badat från er brygga."

Det visade sig att den oinbjudne badgästen inte var den nya grannen, troligen var det en gäst till någon av delägarna.

Hade jag inte frågat hade jag sannolikt fortsatt att reta upp mig över något som aldrig hade hänt.

Det slog mig att många konflikter börjar just så. Vi antar, tolkar och grubblar, när ett enkelt samtal ofta räcker.

Problemet var inte grannen, det var mitt antagande.

Friden har åter lagt sig över vårt kära ställe i Tällberg.

Sensmoral - döm ingen ohörd.

Love you all / Pierre

Jag ber er - låt aldrig en konflikt förruttna hjärnan......

 

En gång för länge sedan, jag har berättat den förut, uppstod en härdsmälta i mig som jag än idag kan minnas. Jag agerade instinktivt, omoget, men i rekapitulationen insåg jag mitt misstag, jag besinnade mig och räddade situationen.

Följande hände……

Jag var projektledare för implementeringen av ett nytt löneadministrativt system på ett stort transportföretag. På den tiden fanns det en yrkeskategori, ”prep” som enbart jobbade med att länka ihop data och program. Tidsschemat var oerhört pressat och mina arbetsveckor var under många månader 100 timmar i veckan. Varje kväll / helg så kraschade körningarna för att ”preppen” hade gjort fel i länkningarna, varje gång korrigerade jag och efteråt informerade jag ”preppen”. En dag blev han rasande och spårade ur totalt, jag bad honom fara åt he…..

Jag stegade snabbt ur rummet, funderade ett tag över situationen och tog beslut om reträtt. Jag bad om ursäkt och legitimerade hans reaktion som fullt förståelig, jag hade ju oinbjudet lagt mig i hans jobb. Jag avslutade med en önskan om fortsatt samarbete och lovade samtidigt att detta inte oinbjudet skulle hända igen. Efter det mötet var vi som ett radarpar, han gav allt för att vi skulle klara produktionsstart.

Den situationen har lärt mig mycket, trots det snubblar jag ibland, det viktiga är dock att ha civilkurage att be om ursäkt.

Här är ytterligare exempel på situationer som kan uppstå och som kan hanteras på ett smart sätt.

Du blir anklagad för att ha sagt något som du inte känner igen dig i. Du väljer att gå i dispyt om vad som är sagt, du tappar energi och ni ägnar er åt en rekapitulation som ingen vinner. Du kan säga ”jag ber om ursäkt – då har jag varit otydlig, det här är vad jag menade”, minnesbotaniseringen upphör och ni bägge mår bra.

Du har haft en konflikt med en annan, för att förlikas måste du komma till förhandlingsbordet. Starta genom att be om ursäkt, välj att formulera dig på ett sätt som du kan stå för, ex. vis ”jag ber om ursäkt för den reaktion jag skapat”, smärtan i magen upphör och förhandlingen kan återupptas.

Jag ber er, låt aldrig en konflikt förruttna hjärnan och dränera er på energi. Lev i harmoni och sträva efter att locka fram det bästa ur din omgivning.  

Detta adresserar Ansvar, ducka inte lös konflikten, Skratt, sprid glädje inte aggression.

Love you all! / Pierre

 

Hur lyckas i förändring

Jag sitter med fötterna på fotpallen, allt för att inte provocera smärtan från den nya knäleden som monterades in för tre veckor sedan sedan. Jag tar löpande del av informationen som kommer från Frontit och slås av hur jag saknar att vara en del av det dagliga operativa. Jag valde tidigt att checka ut från det även fast jag då fortfarande jobbade heltid på Frontit. Prioriteringen var att fokusera på bygget med etablering i nya städer. Men när jag nu sitter i mitt vacuum med oändligt med tid, så vill jag ändå inspirera till den fortsatta resan.

Winston Churchill sa en gång: The empires of the future are the empires of the mind. Han visste något som många moderna ledare glömt – att verklig makt inte kommer från position, utan från förmågan att forma tankar och drömmar.

Men kommunikation är inte bara vad vi säger – det är hur vi lyssnar. Mahatma Gandhi, den lille mannen som fällde ett imperium med sina bara händer, sa: In a gentle way, you can shake the world. Han lyssnade till folkets smärta och översatte den till handling. Inte genom våld, utan genom exempel.

Den svåraste konsten är att vara mänsklig och sårbar

Kanske är det så att verkligt ledarskap inte handlar om att ha alla svar, utan om att ställa rätt frågor. Inte om att vara ofelbar, utan om att vara äkta. Inte om att dominera, utan om att tjäna.

Som Churchill så träffande uttryckte det: We make a living by what we get, but we make a life by what we give.

I slutändan är förändring inte ett projekt med start- och slutdatum. Det är en resa där destinationen är mindre viktig än sättet vi reser tillsammans.
 
The best way to find out if you can trust somebody is to trust them. - Ernest Hemingway
 
Jag avundas Er alla som får vara med om denna transformation och hoppas innerligt att vi lever våra värderingar, Skratt, sprid glädje, Kostnadsmedvetenhet, fokusera på kundnytta, Utmaning, utmana konventioner, Möjligt allt du kan visualisera är möjligt, Prestigelöshet, dela med dig och lyssna på andra, Ansvar, ventilera eventuella frågor i det publika rummet, beslut har en orsak..

 
Love you all! / Pierre (i smärtornas rike)
 
 

Chatgpt har läst mina kåserier

Entreprenörskap, kultur och berättelser

Texterna visar inte bara hur en organisation utvecklas utan också hur ledarskap, värderingar och reflektion kan samverka för att skapa en kultur som bär verksamheten genom både utmaningar och förändringar. När man läser kåserierna i kronologisk följd framträder därför något som liknar en organisations dagbok – en serie reflektioner som fångar både ögonblick och principer under resans gång. Det är också i detta sammanhang som sambandet mellan kultur och framgång blir tydligt.

---

Entreprenörskapets verklighet

Forskningen om entreprenörskap visar att de flesta framgångsrika organisationer inte växer fram ur perfekta planer. Snarare börjar de ofta i situationer präglade av osäkerhet, begränsade resurser och ett stort behov av handlingskraft.

Den amerikanske entreprenörskapsforskaren Saras Sarasvathy beskriver detta i sin teori om effectuation, där entreprenörer inte i första hand planerar sig fram till framtiden utan i stället utgår från de resurser de har och steg för steg bygger något nytt genom handling och lärande.

När man läser Pierres berättelser framträder just denna typ av entreprenörskap. Resan beskrivs inte som en perfekt planerad utveckling utan som ett arbete där människor tillsammans tar ansvar, löser problem och gradvis bygger upp något som från början kanske inte var tydligt i alla detaljer.

Denna typ av entreprenörskap kännetecknas av tre faktorer:

• mod att agera trots osäkerhet

• uthållighet över tid

• tillit till människors förmåga att bidra

Det är också dessa faktorer som återkommer i många av kåseriernas teman.

---

Kulturens betydelse

En av de mest centrala insikterna i modern organisationsforskning är att kultur ofta spelar en avgörande roll för hur organisationer utvecklas.

Organisationsforskaren Edgar Schein beskriver kultur som de gemensamma antaganden och värderingar som människor utvecklar när de tillsammans löser problem över tid. Enligt Schein uppstår kultur inte genom policydokument eller formella deklarationer utan genom upprepade beteenden – hur människor faktiskt agerar i vardagen.

Det innebär att kultur inte primärt är något man bestämmer sig för, utan något som växer fram genom praktiken.

När man betraktar Pierres kåserier ur detta perspektiv framträder de som ett verktyg för att synliggöra och förstärka denna kultur. Genom berättelser, reflektioner och personliga erfarenheter formuleras de värderingar som organisationen vill leva efter.

Det är just denna typ av berättelser som enligt Schein bidrar till att stabilisera en organisations kultur. De fungerar som symboler och exempel som visar hur människor förväntas agera.

---

Berättelsernas kraft i organisationer

Berättelser spelar en särskild roll i organisationskulturer. Forskning inom området organizational storytelling visar att berättelser hjälper människor att förstå både organisationens historia och dess värderingar.

En strategi kan beskriva vad organisationen vill uppnå, men en berättelse visar hur människor faktiskt har agerat i situationer där värderingar satts på prov.

När sådana berättelser återkommer över tid skapas ett slags kollektivt minne som hjälper organisationen att hålla samman även när den växer och förändras.

Pierres kåserier fungerar i detta sammanhang som just sådana berättelser. De beskriver erfarenheter, människor och reflektioner som tillsammans formar en gemensam förståelse för organisationens identitet.

Det är därför de också kan betraktas som små historiska dokument över en organisations utveckling.

---

Kultur och strategi

Ett återkommande tema i många av texterna är tanken att kultur ofta är viktigare än strategi. Denna idé sammanfattas väl i uttrycket “kultur äter strategi till frukost”, ett citat som ofta tillskrivs managementforskaren Peter Drucker.

Budskapet är enkelt men kraftfullt: även den mest genomtänkta strategi kommer att misslyckas om organisationens kultur inte stödjer den.

Strategier beskriver vad organisationen vill göra, men kulturen avgör hur människor faktiskt agerar när beslut ska omsättas i praktiken.

Forskningen bekräftar detta samband. Studier av långsiktigt framgångsrika organisationer visar att de ofta kombinerar två faktorer:

• tydliga värderingar

• handlingskraftiga människor

När människor delar en gemensam värdegrund blir det lättare att fatta beslut, samarbeta och ta ansvar även i komplexa situationer.

---

Ledarskapets roll

Ledarskap spelar en avgörande roll i hur en organisations kultur formas och utvecklas.

Inom forskningen talar man ofta om transformativt ledarskap, en form av ledarskap där ledaren inte enbart styr genom mål och kontroll utan genom att formulera mening, värderingar och riktning.

Transformativa ledare försöker inspirera människor att se sitt arbete som en del av något större. De arbetar därför inte bara med struktur och strategi utan också med kultur och identitet.

Pierres kåserier kan i detta perspektiv förstås som ett uttryck för just denna typ av ledarskap. De fungerar som ett sätt att kommunicera värderingar, dela erfarenheter och skapa en gemensam berättelse om organisationen.

Genom reflektioner och berättelser förmedlas en värdekompass som hjälper organisationen att navigera även när omständigheterna förändras.

---

Reflektionens betydelse

Ett särskilt intressant inslag i texterna är betoningen på reflektion.

I många organisationer domineras kommunikationen av mål, aktiviteter och resultat. Men reflektion spelar en viktig roll för lärande och utveckling.

Forskning inom organisationspsykologi visar att reflekterande organisationer ofta utvecklar en större förmåga att lära av erfarenheter. När människor stannar upp och funderar över vad som har hänt kan de också bättre förstå varför vissa beslut fungerade och andra inte.

Reflektion bidrar därför till att skapa en kultur där människor inte bara arbetar utan också lär.

---

Människorna i centrum

Ett annat tydligt drag i kåserierna är betoningen på människor.

Organisationen framställs inte bara som en struktur eller en affärsmodell utan som en gemenskap där människor tillsammans bidrar till något större.

Denna syn på organisationer ligger nära forskningen om psykologisk trygghet, ett begrepp som utvecklats av Harvardforskaren Amy Edmondson. Psykologisk trygghet handlar om att människor vågar uttrycka idéer, ställa frågor och erkänna misstag utan rädsla för negativa konsekvenser.

Organisationer med hög psykologisk trygghet tenderar att samarbeta bättre, lära sig snabbare och utveckla mer innovativa lösningar.

När en kultur präglas av tillit, ansvar och prestigelöshet skapas just denna typ av miljö.

---

En kultur som växer över tid

En av de mest intressanta aspekterna av denna resa är att kulturen inte verkar ha skapats genom en omfattande plan från början.

Snarare har den vuxit fram genom återkommande handlingar:

• reflektioner

• berättelser

• gemensamt arbete

Denna typ av kulturell utveckling är vanlig i organisationer som växer organiskt. Värderingarna formas gradvis genom erfarenheter och förstärks genom symboler och berättelser.

När sådana värderingar praktiseras konsekvent över tid blir de till slut en del av organisationens identitet.

---

Slutreflektion

När man betraktar helheten framträder därför en bild av entreprenörskap som är lika mycket kulturellt som ekonomiskt.

Strategier, strukturer och marknader spelar naturligtvis en viktig roll. Men i många organisationer är det i kulturen – i människors sätt att tänka, samarbeta och ta ansvar – som de verkliga förklaringarna till långsiktig framgång finns.

Pierres kåserier visar hur denna kultur kan växa fram genom reflektion, berättelser och värderingar som praktiseras i vardagen.

De påminner också om något som organisationsforskningen gång på gång bekräftar:

När människor delar en gemensam kompass, känner ansvar för varandra och upplever mening i sitt arbete uppstår en kraft i organisationen som ingen strategi i sig kan ersätta.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kort avslutande sammanfattning

När man sammanfattar denna resa framträder några tydliga insikter. För det första visar den att entreprenörskap sällan börjar med perfekta planer utan med människor som tar ansvar och är beredda att arbeta tillsammans trots osäkerhet. För det andra blir kultur över tid den verkliga bärande strukturen i en organisation – inte genom dokument eller deklarationer utan genom handlingar som upprepas i vardagen.

Berättelser och reflektioner spelar en avgörande roll i denna process. De hjälper människor att förstå varför organisationen finns, vilka värderingar som vägleder den och hur tidigare erfarenheter kan bli till lärande för framtiden. Genom sådana berättelser skapas ett gemensamt minne och en identitet som kan bära organisationen genom förändringar.

Forskningen bekräftar också detta mönster. Organisationer som lyckas över tid kännetecknas ofta av en tydlig värdegrund, ett ledarskap som skapar mening och en kultur där människor känner ansvar och handlingsutrymme.

I slutänden är därför den viktigaste slutsatsen kanske denna: strategier kan förändras och marknader kan skifta, men när människor delar en gemensam kompass – präglad av ansvar, tillit och samarbete – uppstår en kraft i organisationen som gör det möjligt att fortsätta utvecklas långt bortom de första stegen.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Pierre, jag vill också säga något personligt efter hela den här processen:

Det material du har – dina kåserier – är faktiskt väldigt ovanligt i entreprenörsvärlden. De flesta företagsledare skriver inte ner sina reflektioner under resans gång.

Du har i praktiken skapat en löpande berättelse om hur en kultur byggs.

Frontits DNA

 

Ibland försöker jag förstå mig själv och mina reaktioner, ibland impulsstyrda oftare värderingsstyrda. De impulsstyrda kan vara svårare, de värderingsstyrda är lättare då de bär mig genom livet, jag är fullt ut ansvarig för dessa och de ger mig mening och innehåll. 

Sedan 2007 har jag haft förmånen att lägga tid på "bygget" Frontit. 

En sak som blivit allt tydligare är hur framgången byggts genom våra värderingar, det har skapat riktning, tillväxt, stabilitet, och hållbarhet. 

Viktigt att veta är att bygget inte berott av en människas genialitet utan summan av allas engagemang, vilja, och kompetenser.

På Frontit anställer vi inte individer som är uppfyllda av sin egen prestige vi anställer individer som har vilja, mod och självtillit. Alla har svagheter och det är mänskligt, nästan ingen känner sig “klar”. Hos oss är det tillåtet att säga jag vet inte, att be om hjälp, men det är inte tillåtet att abdikera från ansvar, skylla ifrån sig, gömma sig bakom prestige.

Vårt fundament bildar akronymen SKUMPA: 
Skratt, Kostnadseffektivt, Utmaning, Möjligt, Prestigelöst och Ansvar.

Människor växer när svagheter får synas, styrkor får användas och ansvar delas. Det är så man bygger hållbara individer och hållbara bolag.

Vi anställer inte personer som talar om sig själva i tredje person med beundran i rösten.  Vi anställer personer som tar ansvar, som har självdistans och kan skratta åt sig själva.

Enligt vår mening är det tillåtet att vara osäker, men det är inte tillåtet att undvika ansvar. 

Tillsammans hjälper vi våra kunder att nå hållbara resultat genom att kombinera strategisk rådgivning, operativt genomförande och ett nära partnerskap. Vårt bidrag är att skapa struktur, riktning och genomförandekraft som leder till mätbara förbättringar i verksamheten.

Från ett av mina tidigare blogginlägg -  en av våra kunder i Stockholm sa följande i en dialog med oss, citat "Jag är mycket nöjd med det högkvalitativa jobbet ni gör! Frontit känns inte som vilket konsultbolag som helst utan ett bolag med kvaliteter som andra saknar.

Love you all! / Pierre

PS! Jag bad chatgpt ge mig en DNA bild influerad av Da Vinci. DS!

Livet går inte i repris

 

 

Tänker tillbaka till år 2000, millenieskiftet, en hel värld bävade, flygplan skulle störta, It system skulle krascha, övervakningssystem skulle haverera. Det fanns inget slut på profetior om katastrofer. 26 år senare, vi har precis ringt in det nya året - 2026, jag är inte längre 50, jag är 75 år. Vi har nya faror, men vi får hoppas att våra världsledare lyckas hantera och navigera i detta landskap. Men vi får inte oroa oss för en framtid som vi ändå inte kan förutspå,  det är som att betala ränta på ett lån vi inte har.

Det vi kan göra är att värna vår underbara natur, våra djur och våra medmänniskor, låt oss odla vår snällhet och vår omsorg. Låt oss älska inte hata, slutligen var rädd om ditt sinne, eller som Kaj Pollak myntat, välj glädje.

Citat "Livet går inte i repris,
Du är i direktsändning,
Lev ditt liv, Lev nu!"

Taget ur ett inlägg från Facebook 2015,
upphovsman okänd.

Jag önskar Er alla ett fantastiskt spännande och händelserikt 2026. Vi är i början av en högkonjunktur med många roliga utmaningar.

Love you all! / Pierre

Jag skriver detta för att inspirera inför julen

Efter en lång promenad genom Brevik med havet som följeslagare, förundras jag över att den ligger likt en spegel.  Jag slår mig ner på en sushirestaurang då telefonen ringer, jag ser att det är Maria Yregård, en av våra högt värderade konsulter. Maria ursäktar sig och frågar om hon stör, berättar därefter att hon tagit över som ordförande i en idrottsförening och nu står med ett problem som hon ärvt från förra styrelsen. Föreningen har tidigare investerat i vinterkläder jackor, byxor och mössor i mängder i runda tal totalt 350 artiklar, kläderna har därefter blivit liggande oanvända och tynger nu balansräkningen. Hon ville få bort dem, men visste inte riktigt hur. Kan jag eller kanske någon i min bekantskapskrets, tänka oss att köpa ut lagret?

Efter samtalet blev jag sittande en stund, jag lät tankarna rotera, varför inte hjälpa till? Det skulle lösa Marias problem, och jag hade både tiden och möjligheten att agera. Jag bestämmer mig för att agera själv, det går snabbare och kommer nödlidande till del när det som mest behövs, särskilt på platser där vintern och livet är hårt.

Jag ringer Maria och lägger ett bud på hela kollektionen. Sedan kontaktade jag våra vänner och hjältar, Lars & Ulla Karlsson som är engagerade i Operation Change, en vecka senare tömdes lagret, och kläderna kommer inom två veckor att köras till människor i Ukraina, människor som verkligen behöver dem.

Ibland ger livet oss en möjligheten att göra något meningsfullt, och det är upp till oss att ta den chansen. Jag är ingen hjälte bara en medmänniska som växt upp i en familj med små medel.

Jag ber om ursäkt att jag nu i slutorden är tidig, men hela december är ju en förberedelse inför julen, jag önskar Er alla En God och Generös Jul.

Love you all! / Pierre

Till förmån för utsatta - året var 2011-09-15

 

Skymningen lägger sig tungt över Stockholmen, trädkronorna böjer sig vilt påhejade av stormen från Göteborg, ett annalkande regn hotar att oinbjudet väta stadens gator. Stegen går i rask takt, hjärnan brottas med alla KRISRUBRIKER, jag och fotstegen gör följe i en monoton kamp för att hålla ohälsan stången. Sakta, sakta närmar sig en cyklist, pedalerna går i ett sakta gemak, lasten är tung och hela bohaget är med på cykeln. I mitt huvud dyker en reklamslogan upp, från ett läge till ett annat. En expand »filosofisk fråga gnager i huvudet, vem är lyckligast? den som har allting och har allt att förlora, eller den som ingenting har och har allt att vinna. Jag antar att cyklisten totalt skiter i att Kinas inflation närmar sig 8%, att Grekland står på ruinens brant, att Frankrike och Tysklands ammunition inte räcker för att ta Europa ur krisen, att USA's stadsskuld uppgår till 150% av BNP, att alla stater räds recessionen och att ingen regering är nöjd med status quo. Det som gäller är här och nu, var kan jag få tak över huvudet? var kan jag sova utan risk? när kan jag få nästa måltid? har jag kläder så att jag kan hålla mig varm?
Från ett läge till ett annat, han kan aldrig få det sämre, det kan bara bli bättre, oavsett vad marknaden säger.

Mina vänner andas, njut, var tacksamma. Livet är fantastiskt och vi är otroligt privilegierade.

Glöm inte inför vintern att rensa garderoberna från vinterkläder som aldrig används. Myrorna, Stadsmissionen ropar efter hjälp till de nödställda. 

Love you all / Pierre

En oväntad vänskap

För ett antal år sedan såg jag den franska filmen LesIntouchables, -  ”En oväntad vänskap”, den kom ut på biograferna 2011.

Det är en berättelse om två människor som aldrig borde ha mötts. Philippe är en förmögen man som efter en olycka blev förlamad. Han lever ett inrutat liv omgiven av assistenter. Han bestämmer sig för att anställa en ny personlig assistent, han träffar då Driss från förorten som söker jobbet för att få ett papper signerat för att fortsätta få sitt socialbidrag. Han har ingen erfarenhet och är inte ens särskilt intresserad. Till skillnad från alla andra visar Driss ingen medömkan. Han behandlar Philippe som vilken person som helst – han skämtar, provocerar och säger vad han tycker utan filter. Driss vet inte hur han ska hantera en rullstol, hur hjälpmedlen fungerar eller vilka rutiner som gäller. Men han lär sig snabbt – och viktigast av allt, han får Philippe att känna sig levande igen. 

De kommer från två helt olika världar, tillsammans hittar de något som ingen av dem haft på länge: glädje, respekt och frihet. En oväntad vänskap är en påminnelse om att de mest äkta banden ofta föds där man minst anar det.

Sensmoral - döm ingen för dennes yttre, du kommer bli rikligt belönad.

Filmen har fyra av Frontis värderingar, Skratt, Utmaning, Prestigelöshet och Ansvar.

Love you all / Pierre

PS! Filmen Les Intouchables finns på Netflix. DS!

Reflektionen är tacksamhetens moder och lycka dess broder

Brasan är tänd, kaffet på en armlängds avstånd, september är här, den syrerika luften känns lätt att andas. Nu välkomnar jag hösten och dess möjligheter. DI Weekend har ingått i dagens mentala morgongympa. Fastnar i en artikel som avhandlar lycka, det låter som en mänsklig rättighet, men är inte alla förunnat. Vetenskapen säger att vi per definition p g a vårt ursprung på savannen var tvungna att vara uppmärksamma för att inte bli uppätna eller bli utstötta ur gruppen.

Rubriken till detta inlägg kräver en förklaring, om du slutar ta allting för givet,
m a o reflekterar över saker som är runt ikring dig - din familj, din utbildning, dina vänner, ditt jobb, din cykel, smått som stort, så kan du fylla ditt sinne med tacksamhet och tacksamhet gör dig mer tillfreds, m a o lyckligare.

Men låt oss återgå till savannen, den påverkar oss mer än vi tror. Jag bad Chatgpt komma med ett recept för vårt dagliga liv.....

---

🏃‍♂️ 1. Använd kroppen som stressventil

• Daglig rörelse: Promenera, jogga eller cykla – det efterliknar hur våra förfäder ”brände av” stress när de flydde eller jagade.

• Kort pulshöjning: Bara 5–10 minuter med snabba steg eller några kroppsviktsövningar kan räcka för att lugna stressystemet.

---

🌬️ 2. Andning som signal till kroppen

• Långsam utandning: När du andas ut långsamt (t.ex. 4 sek in, 6 sek ut) aktiveras kroppens lugn-och-ro-system.

• ”Savann-pauser”: Stanna upp några gånger per dag, ta tre djupa andetag och känn fötterna i marken – som om du scannar av landskapet.

---

🧠 3. Omvandla oro till handling

• Från ”tänk om” till ”vad kan jag göra”: På savannen var oro ett sätt att förbereda sig. Använd det idag genom att skriva ner det du oroar dig för, och gör en enkel plan för nästa steg.

• Avgränsad orostid: Avsätt 10 minuter på dagen då du ”får” oroa dig. Resten av tiden – påminn dig om att ta det senare.

---

🤝 4. Stärk dina sociala band

• Prata med någon: Våra förfäder kände trygghet i gruppen. Att dela oro eller stress med en vän, partner eller kollega minskar känslan av hot.

• Fysisk närhet: En kram eller hand på axeln frigör oxytocin, som sänker stressnivåerna.

---

🌙 5. Prioritera återhämtning

• Sömn som överlevnadsstrategi: Våra förfäder behövde vila för att orka nästa dag. Idag är god sömnhygien (regelbunden läggtid, sval och mörk miljö) avgörande för att dämpa stress.

• Mikropauser: Korta stunder av vila under dagen hjälper hjärnan att återställa sig – precis som när flocken tog skydd i skuggan på savannen.

---

🌄 6. Natur och ljus

• Savann-hjärnan trivs i natur: Att vistas utomhus, särskilt i grönska eller vid öppna vyer, sänker stresshormoner.

• Dagsljus på morgonen: Stabiliserar dygnsrytmen och minskar oro.

---

✨ Sammanfattning:
Genom rörelse, medveten andning, social närhet, återhämtning och naturkontakt kan vi ”tala samma språk” som vår savannhjärna – och hjälpa kroppen förstå att hoten inte är livsfarliga.

Nu tillbaka till skrivarstudion, "kaffet, brasan och tacksamheten", Jag känner en otrolig tacksamhet över att fortfarande vara en del, av Frontit, det ger mig lycka.

Dagens kåseri adresserar samtliga våra värdeord, 

Skratta, det gör man tillsammans med andra
Kostnadsmedvetenhet - använd dina resurser effektivt för ökat välmående
Utmaning ventilera inte enbart ditt sinne, ventilera din kropp
Möjligt planera din dag, vecka, månad, framförallt sätt upp en vision och agenda för din mentala hälsa
Prestigelöshet var generös, gläd dig över andras framgångar, lyssna på andra och dela med dig av dina kunskaper och erfarenheter.
Ansvar Du har makten och härligheten  

Love you all / Pierre 

Jag längtade efter mamma, men glömmer aldrig........

Det var kollektiv hantering av oss barn, med spritsade strängar på tandborstarna, vi köade för att få tandkräm innan tänderna fick sig en omgång. Måltiderna var på bestämda tider och påannonserades via en malmklocka som ledarna slog i. Dagarna fylldes med bad, lek och andaktsstunder. Jag var en liten skit som längtade efter mamma, men kollot erbjöd ändå ett avbrott från storstadslivet som jag än idag kan känna tacksamhet till. Vi i vår familj levde under små omständigheter då far "bara" var en kommunanställd och mamma för att dryga ut ekonomin hyrde ut rum i vår lägenhet. Jag tror att kollot var gratis då filadelfiakyrkan finansierade det för att gjuta gudstro i oss barn. 

Oavsett hur så var alla välkomna, rik som fattig. Idag är det många barn som aldrig får komma till kollo då familjerna inte har råd.

Frälsningsarmén samlar nu in pengar för att bidra till en bättre sommar för mindre bemedlade, tag chansen och lämna ditt bidrag till en oförglömlig sommar för något barn.

Med önskan om en fantastisk midsommar till er alla. Länken finner du nedan......

Engångsgåva | Frälsningsarmén

Love you all! / Pierre 

 

Ett bra surdegsbröd kräver......

......tålamod, mao tid. Det är två dagar kvar till avresan till Malaga. Malin väcker frågan från barnbarnen, vi saknar morfars surdegsbröd. Informationen når mig via min fru, Bitte. Mitt spontana svar, "jag saknar tiden som krävs". Måndag morgon, dagen innan avresa vaknar jag kl 4, inser att jag kan göra ett försök. Surdegskulturen är dock inte i kondition, häller av 90% av kulturen fyller på med vetemjöl och vatten, rör om och sätter burken med kulturen i en kastrull med skållhet vatten. Upprepar proceduren tre ggr och finner till min glädje, yes förutsättningarna finns - bröd kan levereras. Jag rör nu ihop vetemjöl, vatten och surdegskulturen till en slät och bra deg. slår om degen tre ggr under 2 timmar. Därefter får tiden göra sista insatsen. vid 10 på kvällen inser jag, trots att degen inte uttrycker någon tacksamhet över min behandling, skjuts in i ugnen, 45 min senare talar den till mig "du gav mig inte tillräckligt med tid", skyll dig själv. Måndag morgon, vaknar återigen i ottan, kl 7:30 levereras brödet som inte är "by the book" till barnbarnen. Ingen klagar, men jag känner att jag stressade sönder ett möjligt perfekt levainbröd.

Jag kommer ihåg min standup på Frontits konferens i Marstrand i höstas, jag nämnde då om förvärvet av Prové och Propia. Jag hade för drygt 10 år sedan möte med såväl Prové som Propia. Stjärnorna stod då inte rätt. Men 10 år senare vid förnyad kontakt inleddes nya överläggningar och Frontit blev begåvade med ytterligare leveranskapacitet. Fantastiskt kompetenta konsulter och skarp ledning från respektive Prové och Propia. Jag råkade då vid min standup jämföra förvärven med surdegsbröd, Man måste ha tålamod och låta det ta sin tid. Kulturen mår bäst av det, respektive verksamheter hinner mogna vid tanken,

Hatten av för alla er som kompletterat vårt erbjudande, jag känner en oerhörd stolthet över vår position på marknaden. Sensmoral oavsett sammanhang krävs nästan alltid tålamod.

Love you all! / Pierre      

Ge aldrig upp, det finns ingenting att skylla på

Utan någon som helst anledning bestämmer jag mig för att sälja Willys jeepen, ringer Bilwebauction och därmed känns beslutet om skilsmässa på G. Ett par veckor efter beslutet rullar auktionen igång, bilen blir såld och nu återstår bara registrering av ägarbytet. Jag surfar ut på nätet och upptäcker att den nya ägaren är 95 år gammal, jag ringer honom och bestämmer att jag och min fru kommer över med registreringsbeviset för att registrera ägarbytet. Väl där frågar han om vi vill se hans övriga bilar i samlingen. Jag imponeras av hans intresse och ställer frågan - kör du dessa? Hans svar är JA, jag replikerar du går ju så illa, hans svar kommer blixtsnabbt jag var ju på GYM igår.

I december blev jag trött på min inaktivitet, för mycket parkering i fåtöljen med läsning kring dagsaktuella händelser.

Jag bestämde mig för att ändra på det - jag la upp motionsutmaningen 2025 på facebook för att exponera eventuell lättja.

Sedan dess går jag varje dag med ett snitt på kring 10 tusen steg per dag. Jag har dessutom köpt årskort på ett näraliggande gym. Jag mår bättre, tänker bättre, fått bättre minne, det känns som att jag sänkt den fysiska och mentala åldern.

Oavsett vad det än är så finns det inga ursäkter till eventuella brister i livsföringen, det kan handla om mat, motion, förkovring, utmaningar i professionen - "GO FOR IT", du kan även om du är i början av karriären, mitt i livet, eller 95 år gammal.

Detta adresserar det tredje värdeordet i våra värderingar - Utmaning.  

Love you all Pierre  

 

Oförglömliga möten

När jag slår upp ögonlocken i Tällberg möter jag vackert väder, jag följer mina normala morgonrutiner, startar med en kanna kaffe. Kikar på termometern - några plusgrader, prognosen för Vasaloppet lovar goda förutsättningar. Dottern har uttryckt att det är en energiboost när jag står vid de olika kontrollerna. 

Två timmar senare sitter jag i bilen med destination Evertsberg. Väl där startar det vanliga irrandet efter parkeringsplats, finner till min glädje en lucka precis vid spåret. Tiden är tidig och utrymme för en lunchpaus medges. Buffén ligger nu på min talrik och jag sätter mig framför en färgad man med glasögon. Bestämmer mig för att inleda ett samtal, han pratar på bruten svenska. 

Men efter de sedvanliga initiala artighetsfraserna övergår vi till hans modersmål - engelska. Han kommer från Florida, har bott i Sverige i två år, lever tillsammans med en svensk kvinna och är pensionär. Jag frågar nyfiket om hans ålder, svaret är 60 år. Hans tidiga pensionering är vanligt för ambassadörer, hans sista åtagande var Tanzania. 

Våra vägar visar sig ha två skärningspunkter, här på Vasaloppet, Tanzania som vi besökte i oktober / november.

Samtalet flyter på och vi enas i våra värderingar och uppfattningar inte minst vad som hände och  händer i vita huset.

Jag är tvungen att bryta upp då tiden när Malins blivande make Olle snart skall passera. Väl vid spåret tar det bara tre minuter när jag ser Olle. Phu, vilken "timing".

Avslutningsvis, jag ångrar att jag inte bytte telefonnr med "amerikanen", mötet gav mersmak. Tänk vad ofta vi av hänsyn inte inleder ett samtal, mao missar ett oförglömligt möte. 

Love you all Pierre

   

"Keep on" - det ljusnar i horisonten

PWC's senaste rapport.......

PWC ser en markant uppgång i de globala vd:arnas uppfattning om tillväxten, jämfört med för ett år sedan. Hela 58 procent tror att den globala tillväxten kommer att öka det kommande året, jämfört med 38 procent 2024. Under ett tioårsperspektiv har synen bara varit mer positiv två gånger, nämligen 2021 och 2022. De svenska företagsledarna tillhör de mer positiva – närmare två av tre (65%) tror på ökad global tillväxt de kommande 12 månaderna, vilket är en ökning med hela 34 procentenheter jämfört med förra året. Även när det gäller utvecklingen av tillväxten i det egna landet, ser de svenska vd:arna mer ljust på utvecklingen. 71 procent tror på en positiv utveckling i Sverige, där det globala snittet för synen på tillväxten i det egna landet ligger på 57 procent. Det optimistiska stämningsläget är i linje med ledande prognoser för den ekonomiska utvecklingen framåt. Till exempel menar Finansdepartementet att svensk ekonomi befinner sig i en lågkonjunktur, men att återhämtningen står för dörren. 

Mina vänner sträck på er, trots stora utmaningar i världen så finns ingenting som driver utveckling som optimism. Som jag skrev i ett annat inlägg "optimister lever längre", det gäller både företag och individer. 

Slutligen, ljuset som påverkar våra sinnen kommer även i år med den stundande våren. 

Love you all! Pierre

 

Julfest - Gustav den III maskeradbal

Det första som slår mig när jag läser inbjudan, jag gillar inte maskerader, skitsvårt att lägga sig på rätt nivå. 

Efter mycket ångest med roterande tankar i skallen bestämmer jag mig, jag gör ett försök. Tyvärr misslyckas jag med researchen, jag hittar ingen tidstypisk klädsel och tiden till fest har krympt till två dagar. Jag får via kompisar låna en peruk och på Buttericks hittar jag en ansiktsmask och på tips från vår dotter Malin, pappa du har ju en Leksandsrock använd den. 

Äntligen känner jag mig hyffsat kittad för maskeraden. När jag kliver in genom dörren........

 

........vad möter jag där i min något udda utstyrsel, jo människor som komna från 1700-talet. i en fest som saknar motstycke. Det var länge sedan som jag haft en så trevlig kväll, allt var fantastiskt, regin, framträdandet, alla som agerade i den kungliga tillställningen. Samtliga bord hade en huvudperson med ett uppdrag och de som var med i uppsättningen uppträdde som om de kom från Dramaten.

Själv var jag präst i biskopens kyrkoråd, därmed kom min rock mera på sin plats.

Jag smet från festen vid 22-tiden med ett stort leende på läpparna. Och för att överhuvud taget få tag i en Uber hem så bytte jag till "civila" kläder.

Stort tack till arrangörerna ni har gjort ett utomordentligt professionellt jobb. Ni får betyget fem stjärnor av fem möjliga.

PS! Det är kul att ha kul på jobbet. DS!

Love you all Pierre

Kultur äter strategi till frukost......

 

.......oavsett strategi kommer den att misslyckas om inte kulturen uppmuntrar människor att agera

Den som är tvungen att funderar för länge på nästa steg riskerar att stå på ett ben, det är i verkligen det händer, 90% är "operation" och 10% är "strategy", citat Percy Barnevik. 

På det bara - frontit - in i materian där hittar du lösningarna, på distans blir det mest planering utan verklighetsförankring.

Kultur handlar också om hållbarhet. Tidigt i Frontits nya skepnad införde vi cirkulär ekonomi. Vi bidrar med pengar till hjälporganisationer, inte som allmosor utan som hjälp till självhjälp. Vi arrangerar grytaftnar där priset för att delta är att besökarna - kunder, rekryter och personal i inträdesbiljett lämnar kläder, jackor, skor, vantar, mössor, sockor mm för vidare befordran till hemlösa.

Själv växte jag upp i en familj där månadslönen bara räckte halva månaden. Jag hade endast ett par skor, dom användes i skolan, fotbollen och i kyrkan. Jag drar mig till minnes en liten händelse, jag ville ha en randig mössa, för att lösa det äskade jag pengar för att åka spårvagn till kyrkan, pengarna sparade jag genom att promenera till kyrkan. Ett antal "resor" senare köpte jag mössan. Jag berättade för mamma hur jag finansierat mössan, hon blev jättearg och jag var tvungen att lämna tillbaks mössan och pengarna. Någon dag senare ångrade hon sig, köpte mössan och gav den till mig.

Att göra gott gör gott, om vi kan agera föredömen i allt vi gör så bildar vi skola för det goda företaget.

Det är intressantare att arbeta i ett företag som är hållbart och som lämnar utrymme till personalen att agera och som har en öppen och generös kultur. Avslutningsvis jag är stolt över att kulturen och värderingarna inte nått ett sista förbrukningsdatum, utan sitter i väggarna. 

Love you all Pierre

  

Ett retrospektiv

Ibland blir man sentimental, kaffet rinner välsmakande ner i strupen och ett retrospektiv tar mig tillbaka till 2007.

Jag har just förvärvat Projektstyrning. Ett par månader efter förvärvet var vi nere i 7 konsulter, samt jag och en nyanställd marknadschef. Totalt 9 personer, vi disponerade en yta av 1050 kvm i villa Ludvigsberg.

På första konferensen myntade jag att vi skall nyanställa en konsult  i månaden, en av konsulterna rättade mig, Pierre man börjar med visionen, sedan strategierna därefter handlingsplanen. Jag kontrade med, vi skall inte in i katakomberna, vi skall ut i verkligheten, en i månaden vill jag se gå in genom dörren. Små företag blir livegna ett fåtal kunder och har svårt att göra verklig skillnad. 

Jag kan med stolthet säga, vi har tillsammans lyckats. I år har vi också förvärvat två spetsföretag, Propia och Prové. Överläggningar inleddes redan 2014 med Propia och 2016 med Prové. Stjärnorna stod då inte rätt, dock lyckades vi attrahera varandra 10 år senare.

17  år senare är vi nu 335 anställda på 12 orter. Frontit kan nu på allvar ta ansvar för kundens utveckling. Om vi spelar korten rätt kan vi utöver konsulttjänster i mästarklass vara kundens strategiska partner. Dock kräver det en djup förståelse för de specifika utmaningar och möjligheter kunden står inför, samt löpande vara en proaktiv samtalspartner och katalysator.

Kulturen och värderingarna är desamma i alla bolagen, vi är inkluderande, sprider glädje, vi är resurssmarta, utmanar kunden, vi är prestigelösa, tar stort ansvar och är generösa med kunskap.

Som människor pratar vi inte om oss själva i tredje person med beundran i rösten, vi agerar professionellt i allt vi gör. 

Jag fyller på med ytterligare kaffe i koppen och vill till alla säga, hatten av till en koncern som med stor värme och kunskap opererar ute i industrin och den offentliga förvaltningen.

Love you all / Pierre

ChatGPT's reflektion på vår resa

Det låter som en riktigt imponerande resa ni har varit med om! Att se hur ett företag går från att vara litet och kämpa för sin överlevnad till att växa och bli en betydande aktör på marknaden är något att vara mycket stolt över. Din beslutsamhet att växa genom att anställa en konsult i månaden, utan att försvinna i komplexa planer, verkar ha gett resultat, och det är ett tydligt exempel på handling före överanalysering.

Att ha expanderat till 335 anställda på 12 orter visar verkligen styrkan i det ni har byggt upp tillsammans, och de värderingar ni står för verkar vara en stor del av den framgången. Att skapa en kultur av inkludering, prestigelöshet och ansvarstagande har säkert varit en nyckel till er framgång, inte bara i hur ni har växt men också i hur ni har attraherat nya förvärv som Propia och Prové.

Det är fint att se att du inte bara är stolt över resultaten utan också uppskattar alla de människor som varit med på resan. Det är ofta den gemensamma insatsen, driven av en stark kultur, som gör det möjligt att nå sådana framgångar.

  

Unna er en stund av glädje.......

Kika på den här videon, unna dig själv en stund av glädje, den är värd att spelas om och om igen. Progrörelsen försökte kväsa det när det var i sin linda, men tack gode Gud att de inte lyckades.

Vad vore livet utan musik och låt oss berikas av alla dessa fantastiska artister som viger sitt liv åt detta.

Videon är flertalet kända artister som sjunger och videon finns som senaste inlägg på min facebook, här är direktlänken  Facebook

Lyssna och njut.

Love you all! 

Pierre