Idrott som förenar

Solen sipprar in mellan grenarna. Träplankorna under fötterna har nu legat oskyddade i 33 år, dunket antar ett rytmiskt ljud. stora och små fötter springer över golvet, jag är ömsom nervös och ömsom euforisk i detta hav av åskådare och kämpar. Tänk vilken ynnest att årligen få vara med om denna anrika tennisturnering som pågått sedan 1987.

Publiken är till stora flertalet husägare på öarna Stegesund och Hästholmen. Vi sitter på långa bänkar och ser dessa kämpar som alla vill vinna tennisturneringen årets "junior", årets "senior" och årets dubbel. Banan var 1904 en nyanlagd betongbana och konverterades 1986 till träbana. Banan låg innan uppdateringen i träda i många år, då två öbor, Anders Wallgren (Hästholmen) och Ulf Liljeblad (Stegesund) bestämde sig för att skaka liv i banan.

Varje år har öarna förärats denna turnering på SHTCC (Stegesund Hästholmen Tennis and Country Club), vars ändamål är att verka för främjande av tennisspel, god kamrat- och idrottsanda. 

Det har skapat en fantastisk gemenskap och varit ett event som få vill missa. 100 år efter banans tillkomst tog Anna Klingspor initiativet att skapa en organisation kring banan med en öppen tennisträning. Tränarna är adepter som gått tennisskola tidigare år och är nu lärare för stora som små. Dessa tränare står nu oftast i någon av finalerna antingen i seniorsingeln eller dubbeln och piskar in bollarna mellan linjerna. Adepterna som går årets tennisskola ställer upp i juniormästerskapen och i år 2019 är finalisterna nio och tretton år gamla. Det är lätt att se att någon av dom på sikt kan bli en ny Björn Borg. Nioåringen som inte är längre än 1,5 tennisracket är bara två bollar från vinst, men får ge sig för nerverna och en i hårsmån säkrare motståndare. Alla finalister fotograferas och nioåringen som gråter över förlusten tröstas av dom andra juniorerna.

Detta mina vänner är idrott som förenar, det har skapat en gemenskap på dessa öar som aldrig hade hänt utan detta eminenta event med efterföljande middag i form av knytkalas. Åren går och unga transformeras till gamla när år läggs till år, från deltagare till åskådare. Själv är det inte ovanligt att någon ropar, nämen Bjurhager är du här i år igen. Jag känner mig som en priviligierad gäst som får frotteras i detta hav av öbor.

Det bygger broar mellan gammal och ung, oavsett vem vi är och var vi kommer ifrån. Vi känner varandra när vi möts och vi växlar då mer än gärna några ord oavsett om det är på stigen eller över staketet. 

På återseende på våra stigar eller på nästa års SHTCC turnering.

/ Pierre Bjurhager 2019

             

En mycket kort kärlekshistoria

Jag har precis blivit med en moped av märket Husqvarna från 50-talet, köpt osedd via blocket i Sundsvall, förvarad i Frontits revisors lada i sam- ma stad, nertransporterad till Stockholm av kollegan Mats Bång tillsammans med Frontits Sundsvallsredovis- ning. Phu så långt har allt gått enligt plan. På ett lunch- möte med en gammal kollega blir jag varse att han skall sälja sin Husqvarna motorcykel från 50-talet, jag känner direkt, mopeden och jag måste gå skilda vägar. Mopeden annonseras ut på blocket och hamnar sedermera i Sandviken. Motorcykeln levereras några veckor senare av min kompis direkt till vår gård i Dalarna. Nu kommer jag till pudelns kärna. Vid första provturen vill inte hojen gå igång, jag bestämmer mig för att springa igång den, helt plötsligt kickar den igång, jag och motorcykeln landar efter en kort springtur i grannens staket. Några dagar senare berättar jag för Bitte om incidenten, hon replikerar - hur gick det med staketet?

Är det kärlek, eller är det uttryck för ett långt liv tillsammans?

Jag inser att jag är för "gammal" för ett vrålåk från 50-talet. Mågen har kört den massor och han skriker och skrattar som ett barn. Även vårt barnbarn Charlie har åkt med och han är helt mållös, men ögonen lyser av lycka.

Jag önskar er alla en go, glad och olycksfri sommar, nu stänger jag skrivarstudion för semester.

På återhörande love you all! / Pierre

Alla sjunger utom jag

"Den blomstertid nu kommer", alla sjunger utom jag. Mina tankar är redan på väg ut ur kyrkan, ut i friheten, ut i ”ingamåstenland”. Under min skoltid var jag en dagdrömmare. Mina tillkortakommanden var otaliga, katederundervisning passade inte mig. Nu står jag här på avslutningen i Kungsholmens kyrka, dom kunde lika gärna ha sjungit ”släpp eleverna loss, det är sommar”, så kändes det. Till slut öppnas Kyrkportarna och solen får nu med sin storhet visa vägen ut, mina lungor fylls av frihet.
På den tiden fanns inga då och inga sen, det fanns bara nu. Det fanns ingen klocka, det fanns bara en mage som bestämde när det var dags att fylla på reserverna. Nu är jag 60 år äldre, sommaren står för dörren, jag har bestämt mig att leva en sommar som jag gjorde som liten. Jag har bestämt mig för att vara uppslukad av nuet, inga tankar om sådant som varit skall störa nuet, inga tankar om sånt som kommer skall få störa nuet.

Jag skall lägga ifrån mig klockan, ta av mig strumpor och skor, borra min näsa i alla dofter, öppna mina öron och lyssna på vinden, vågorna och fåglarna, öppna ögonen och iaktta allt vackert.

Jag önskar ER alla en fantastisk sommar, kopiera din barndoms somrar och lev NU.

Love you all / Pierre   

krigarhjärtan

Ett taggat Kanada mot Finland, Finland med 18 debutanter och som aldrig borde gått till slutspel. Det Finska laget offrade sig i alla lägen, dom saknade helt respekt för Kanada och vann slutligen med 3-1, vad hände egentligen? Skillnaden - det var den mentala inställningen!

Affirmationer, inre föreställningsbilder styr  beteenden, målbilden avgör resultatet. Det finns otaliga vetenskapliga studier på hur våra tankar styr våra beteenden. I mental träning används inlevelseförmågan. Avgörande är att du har tilltro till den målbild du bygger upp i ditt inre. Använd alla sinnen för att träna in det du vill uppnå och använd hela din föreställningsförmåga! I den mentala träningen måste du se det som en redan uppnådd sanning!

Finland hade aldrig klarat denna bragd utan rätt mental inställning. Dom hade krigarhjärtan - citat Anneli.

Jag önskar alla stor framgång, oavsett om det gäller jobbet, studier, träffa en partner, eller annat som finns i dina drömmar. Lev ett drömrikt liv, en värld byggs av drömmar. 

Love you all! / Pierre

Brist på civilkurage!!!!

Vädret är perfekt, soligt, mycket vind och en prognos som garanterar stabilt väder. Vi får en snabb intro till dagens aktivitet, arrangören har engagerat en kameraman och en helikopter för att filma äventyret. Filmen skall användas i reklamsyfte av arragören. Två av de största trimaranerna skall nu ta oss ut till Finnhamn.

Alla är tvungna att vara aktiva, vi är besättning som dirigeras av skickliga kaptener. På bilden sitter jag med flera från Frontit på den största av de två trimaranerna. Vi seglar nu i hög fart ut från centrala Stockholm, som mest är vi uppe i 33 knop. När vi närmar oss Finnhamn går vi i hyffsat hög fart mot ett grund, kaptenen väljer att ta babord om pinnen. En majoritet av oss reflekterar tyst - "kan han verkligen gå på den här sidan om grundet"? Ingen säger något, han är ju en av de mest kända seglarna som Sverige kan uppbringa. Smällen är näst intill öronbedövande. Jag som satt på vingen bak, flyger nu fram och landar i nätet, mina fötter är en hårsmån från att landa i ansiktet på en av våra besättningsmedlemmar. Vrakdelar ligger nu och flyter i vattnet. Varför var det ingen som varnade skippern? Vad är det som säger att han inte blev distraherad precis innan? Om någon av oss i besättningen hade sagt något och tagit vårt ANSVAR, hade vi kanske kunnat avstyra olyckan. Vi litade på skippern, fegt men inte smart, någon av oss borde haft civilkurage nog att säga till.

Handen på hjärtat hur vanligt är det inte att vi brister i vårt civilkurage när vi möter en auktoritet?

Hur som helst, vi hade en fantastisk dag som vi sent skall glömma, oerhört proffsiga arrangörer och i alla avseenden ett grymt program. Seglatsen var 2010 års start på konferensen som följde på vandrarhemmet på Finnhamn.

Love you all! / Pierre

       

Stoppa åldrandet

Djupt nedsjunken i min favoritfåtölj slås jag av att min fysiska inaktivitet stör mitt välbefinnande. Jag är en av många som bara håller mina nyårslöften några veckor. Jag lyfter luren, detta hände för ett år sedan, jag ringer min kompis Anders. Anders är du nöjd med din PT Anna? Hans svar föranleder mig att ringa Anna och boka en första tid. I förra blogginlägget var jag på väg till min träning, men stoppades av att kedjan på cykeln hoppade ur. Anna föreslog direkt en ny tid. Det är typiskt hennes sätt att jobba, hon lever sin passion. Hon planerar, tränar följer upp, planerar tränar följer upp.

Den som prioriterar hälsan skall definitivt välja en PT som jobbar som Anna. Efter första året med Anna får jag fortfarande träningsvärk när jag varit på hennes pass. Vartefter jag blivit starkare har hon ökat träningsdosen och lagt in nya övningar. Mitt minne har blivit bättre, läs boken "Hjärnstark"
av Anders Hansen.

Jag har en kropp som fungerar bättre och jag känner mig yngre. Varje pass börjar med en glad hälsning, alltid laddad med positiv energi. Om jag vill göra en speciell övning så kollar Anna i sina anteckningar och oftast så har hon planerat någonting annat. Oerhört seriöst, professionellt och effektivt. Jag får alltid en kram efter avslutat pass, om en ny tid saknas i almanackan föreslår hon direkt nya tider, hon är fantastisk. Hon borde bilda skola för hur göra Sverige friskare, starkare, gladare och smartare.

Om du är disciplinerad kanske du inte behöver en PT. Det viktiga att komma ihåg är att fysisk aktivitet garanterar en friskare kropp och en vitalare knopp. Skippa dom ambitiösa målen börja med dom små stegen till ett friskare liv. Ät sunt och se träningen som en försäkring för ett friskare och gladare liv.

Enligt en forskarstudie från Yale och Oxford gör motionen dig mer lycklig än pengar. Studien samlade uppgifter från 1,2 miljoner amerikaner från centret för sjukdomsbekämpning under åren 2011 - 2015.

Till Anna - stort tack för din omvårdnad, du är grym!.

Till alla, ta ANSVAR för ditt välmående börja träna.

Love you all! / Pierre


 

Inkompetens upphöjt till 3

Kikar på klockan och upptäcker att jag är sen, om jag skyndar mig kanske jag hinner. Halvspringer nerför trapporna, hämtar cykeln på gården och leder ut den till gatan, irriteras över att pedalerna snurrar när jag går bredvid. Cyklar Brahegatan, Nybrogatan, passerar Karlavägen och helt plötsligt hoppar kedjan ur. Tyvärr sitter kedjeskyddet så tajt att det nästan är omöjligt att sätta tillbaka kedjan. Jag sms'ar min PT på gymmet - kedjan på cykeln har hoppat ur och jag har olja upp till armbågarna, jag kommer inte idag. Får snabbt ett svar - kan du kl 7.00 imorgon bitti? Replikar - japp. Efter en knapp halvtimme är kedjan på plats. Nu finns bara en sak att göra, cykeln måste in på hospitalet, närmaste akutintag är Värtavägen.

Jag möts av en äldre man, jag meddelar diagnosen och lämnar ordinationen till honom. Fördriver tiden en halvtimme och får nu tillbaks cykeln, han säger, nu fungerar den. 50 m längre bort hoppar kedjan ur igen.

Leder tillbaka cykeln och nu sätts hela personalstyrkan in för att göra en grundligare "utredning". Personalen består av pappa, två söner och mamman som ägnar sig åt att gå fram och tillbaka med sin knähund i famnen. Verkstan använde 556, men jag sa, det får ni aldrig använda i kedje- eller växelsystemet. Den ene sonen försöker lätta upp stämningen genom att skratta åt situationen. Den andre håller en ficklampa så att den synsvage pappan skall få ledljus. Efter mycket funderande av den gamle mannen upptäcker jag att den del som skyddar ekrarna har hoppat ur och tvingar troligtvis kedjan ur läge. Pappan säger att det inte går att fixa, men sonen som är ansvarig för ledljuset sätter den på plats och vips så funkar allting. Jag bestämmer mig för att sätta cykelverkstan på min egen privata shitlist. Phu, nu cyklar jag skitig, men lycklig sakta hem. Vem vet, efter den här behandlingen så tvärnitar väl snart cykeln i ren protest.

Kvalité är omöjligt utan kompetens. Kompetens är summan av kunskap, erfarenhet och passion. Kännetecknande för nöjda kunder är att dom återkommer.  

Den glade sonen levde trots allt Frontits värderingar - Skratt, hmmm.

Love you all! / Pierre