Skippa hoten när du är i affektion

Allt för ofta rinner bägaren över när vi anser oss orättvist behandlade, att då i affekterat tillstånd häva ur oss konsekvenserna av detta löser inga problem.  Låt mig ta två exempel. Den här har jag berättat förut, men tar den igen i något bantad version. 

Jag glömmer tyvärr ofta Bittes födelsedagar, även denna gång. Jag vaknar med ett ryck, tar på mig kläderna och rusar ner till Tösses Bageri, pekar på en av tårtorna och ber om två kartonger, en till tårtan och en tom kartong. Expediten och jag hamnar i affekterad ordväxling då hon inte vill lämna med en tom kartong trots mitt erbjudande om att betala för den. Det slutar med att jag säger ” jag kommer aldrig mer att handla i den här butiken”, vilket jag tyvärr blev tvungen att göra då jag dagen därpå saknade surdegsbröd till frukost.

Det andra exemplet är en god vän som trotts handikappflaggad golfbil blev nekad att köra in till bollen på ett av hålen. Han gjorde en ”Pierre” – förklarade för greenkeepern att han inte kommer att spela på banan i fortsättningen. Golfbanan ligger nästgårds till boendet och då många kompisar spelar där så hoppas jag att han skiter i ”löftet” till greenkeepern.  

När en situation uppstår som dessa försök lös problemet så att bägge vinner, undvik hot som begränsar ditt fortsatta handlingsutrymme och som troligtvis aldrig kommer att realiseras.

Dra på smilbanden när du känner att det finns risk att topplocket går, det adresserar Frontits värdeord Skratt. Bejaka inte ditt barnjag, agera vuxet - det adresserar Frontits värdeord Ansvar.  

Jag önskar alla En God Fortsättning på det nya året

Love you all! Pierre

jag har gett förvirringen ett ansikte

Numera ägnar jag oerhört mycket tid till att leta efter allt, nycklar, plånbok, körkort, ja i stor sett allt. Det händer t o m att jag måste leta efter bilen. För några veckor sedan, i Spanien, hade vi en städare hemma. För att inte locka till oönskade handlingar, ni vet tillfället gör tjuven, bestämde jag mig för att gömma plånboken på ett smart ställe. Det första valet var inte helt begåvat med påföljd att jag gömde den på ett annat ställe. När vi kommer hem efter ett antal ärenden på stan, ber jag Bitte lämna tillbaka plånboken. Hon replikerar att hon inte har den. Efter en snabb inre konsultation kommer jag ihåg att jag gömde den på ett smart ställe. Jag kikar på det första stället och slås direkt av att jag valde ett smartare ställe. Men minnet sviker mig och jag övergår till ett helt planlöst letande. Efter ett tag ger jag upp och hoppas att minnet skall klarna till morgonen. På morgonen väljer jag att ställa mig i köket och bara känna efter, då känns det som att det "bränns", jag drar ut en av lådorna och där under ett antal papper och visitkort ligger plånboken.

Om jag inte hälsar när vi möts eller väljer att presenterar mig, ta inte illa upp, minnet har tagit paus.  

Jag önskar alla en riktigt God och umgängesintensiv Jul och ett Gott, generöst och fredligt 2019. 

Låt 2019 bli leendets, nyfikenhetens och generositetens år. 

Love you all! Pierre

Alla har vi varit barn.......

Lördag morgon, någon jul på 50&60-talet.

Spänningen är total, vi har svårt att bärga oss. Vi väntar på faster & farbror som kommer varje jul med hårda paket till oss barn. Våra föräldrar som med stor uppfinningsrikedom lyckades vända på varenda korvöre, köpte alltid mjuka paket, något annat fanns det inte pengar till.

Timmarna och minuter släpade sig fram, plötsligt ringer det på dörren. Våra tomtar - faster och farbror som inte hade några egna barn gjorde nu den efterlängtade entrén. Nu startade den nya tideräkningen, från entré till klappöppning. När vi väl fick öppna våra paket, var det klang och jubelföreställning. Faster och farbror hade alltid köpt en leksak till var och en av oss barn. Mor och fars klappar var alltid något klädesplagg som vi behövde. Vi stornjöt av faster och farbrors besök då dom hårda paketen blev vår käraste leksak.

Nu är vi 60 år senare och Sveriges barn bland välbemedlade familjer får tjogvis med paket. Lyckan försvinner i detta överflöd. Nu kommer jag till pudelns kärna, skippa utgifterna för hälften av klapparna och skänk "besparingen" till Stadsmissionen så fler barn kan få dela glädjen med Julen.

Vi kan också rensa förråden på gamla leksaker och lämna in dom till våra (tomteverkstäder) hjälporganisationer som delar ut dom till barnfamiljer i nöd.

Om ni vill skänka pengar -  www.stadsmissionen.se/gavoshop

Hohoho, från mig (alla) till er alla - en riktigt God Jul.

Love you all! / Pierre

 

Undvik skitdagar

Dagen innan brödleveransen uppstår ett logistikproblem, jag har satt surdegsgrunden, men saknar mjöl till det tidiga lördagsbaket.

Lördag morgon, jag kliver upp fem och konsulterar "min" sökmotor google och finner till min glädje att Ica Esplanad öppnar kl 7.00. Släntrar in på Ica passerar en anställd som fyller hyllorna med varor, jag sjunger ut ett rungande god morgon, som ett eko får jag samma svar plus ett "välkommen". Fortsätter genom hela butiken med fler sjungande god morgon, lika glada god morgon haglar tillbaka. Tänk vilken snabb återbetalning av mitt "god morgon", jag drar på smilbanden och påfyllningen av nymornad energi får min knopp och kropp att spritta. 

När man känner sig sur och hängig och möter sig själv i spegeln händer det omvända, men den nedåtgående spiralen kan stoppas. Ta ett snabbt gympass, eller ta på löpardojjorna och avverka några kilometer i skogen, det gör underverk.

Ett annat sätt att må bra är att vara tacksam och att inte ta någonting för givet. Att solen som är förutsättningen för allt liv går upp varje morgon, är en självklarhet, men väl värd att vara tacksam för. 

Var rädd om den viktigaste relation du har - dig själv, släng likgiltigheten, livet är NU.

Ursäkta något ostrukturerade tankar i arla morgonstund, men relationer utgår alltid från oss själva. Det är därför viktigt att vi är snälla mot oss själva genom att behandla andra väl.

Love you all! / Pierre

Hur korkad får man vara......

Bitte och jag har ägnat många år åt att renovera och varsamt återställa vår gård i Dalarna. Allt vi gör tar avstamp i den historia som gården och bygden har, vilket ibland kan gå till överdrift.
För några år sedan bytte en stuga i byn ägare, huset är litet och saknar elektricitet, rinnande vatten och eget avlopp. Den har tidigare tillhört vår jordbruksfastighet. Med min passion för "varsamt och hänsyn till bygden" fick jag skrämselhicka när jag såg att dom nya ägarna inte tog hänsyn till kulturarvet.

När dom dessutom satte upp låga lyktor som går på solljus ansåg jag att det var dags att informera om hur vi skall värna bygden och bygdens historia.

Givetvis föll det inte i god jord och sedan den dagen hälsar dom bara på Bitte och inte på mig. Jag har försökt vara positiv när dom valde att måla sitt fula, nyligen uppsatta staketet mot vägen falurött. Inte ens det räckte, kommentaren som kom spontant var, vi vill inte att någon annan lägger sig i.

Mitt generalfel var att jag ventilerade mina åsikter innan vi kände varandra . Oerhört osmart och dessutom verkningslösts. En bättre strategi hade varit att jag "boundat" innan jag klev innanför näravståndet. Skadan är skedd och jag har troligtvis en trogen ovän i viken.

En rekommendation är att aldrig lägga sig i andras förehavanden innan man är inbjuden, allt annat är läktarvåld.

Love you all! / Pierre      

Sluta snacka så mycket........

Bitte och jag var hembjudna till några goda vänner, middagen startade med allmänt mingel. Många kan tycka att mingla är jobbigt, vad skall jag prata om? Mingla handlar inte om att prata om sig själv, det handlar om att lära känna andra. Ett effektivt sätt att få igång pratet är att ställa frågor. Hur känner du värdparet, var bor du någonstans, spelar du golf, eller vad som helst som får igång snacket.

När väl minglet var klart fick jag Lisa till bordet. Min vana trogen ställde jag massor med frågor och Lisa invigde mig i sitt liv, oerhört spännande och färgstarkt.

Efter middagen fick jag höra av värdinnan att Lisa tyckte jag var väldigt trevlig, inte så konstigt, jag var bara ärligt intresserad av Lisa, jag pratade minimalt om mig själv.

Ibland händer det att jag vevar på om mig och mitt och efteråt kan jag känna mig helt matt, vad hände? Varför besvärar jag andra med om allt som rör mig, utan att intressera mig för motparten?

Det är som säljare som pratar om företaget och företagets tjänster och produkter, korkat och osmart. En bättre strategi är intressera sig för kunden och kundens utmaningar, det ger exakt samma resultat som middagsbjudningar du uppfattas som trevlig och intressant.

Att bli intressant är inget rocket science, det är lättare att gilla någon som för en dialog och är ärligt intresserad av andra än snackpåsar som snor syret i rummet.

Love you all! / Pierre

Årets VD 2018 medelstora företag har talat

Jag tror det var 2011 som vår CFO Lotta Bergqvist, en av våra första anställda i Västerås, nämnde en person jag måste träffa. Jag lyfte luren och slog numret, en lätt hes röst i andra änden svarar - Anneli Angeling. Vi träffades samma dag vid femtiden på Västeråskontoret. Efter sedvanlig intervju ger jag Anneli i hemläxa, min exposé som underlag och en kompetensmatris, samt svara på frågorna Drivkrafter, Bidrag och Förväntningar. Dagen därpå vid åttatiden plingade det till, den snabbast besvarade hemläxan låg i maillådan.  Direkt därefter gick vi i avtal och Anneli gjorde efter några månader entré. Hennes initiala uppdrag var bl a att rensa i floran av interna initiativ som hamnade som "pappersprodukter" i bokhyllan. Exakt sex år innan hon blev årets VD mellanstora företag, åtta månader efter hennes första anställningsdag fick hon ta över som VD för hela koncernen. Vad var det jag såg och hur beskrev jag det i samband med nomineringen.....

En av Annelis största talanger som ledare är att hon ”använder hela orkestern”, hon skapar stort engagemang hos alla. Hon arbetar intensivt såväl för Frontit och dess utveckling som för att de anställda ska känna ett äkta engagemang för kunderna.

Hur beskrev Anneli sig själv innan anställningen...…
Drivkrafter Jag har två väldigt tydliga drivkrafter. 1) mötet med människor, jag är genuint intresserad av människor , 2) utveckling, jag tror allt kan bli bättre, hela tiden och överallt.
Bidrag Jag är en bra ledare och säljare, jag krånglar inte till saker utan tror på att göra det enkelt, det är inte lätt att göra det enkelt men det ger resultat.

Förväntningar Jag vill ha en roll med möjlighet att påverka.

Lottas tips och mitt möte med Anneli och allas passionerade bidrag har skapat detta fantastiska bolag. Jag bugar och tackar samtliga inklusive årets bästa VD mellanstora företag - Anneli Angeling,

Vi är ett företag där SKUMPAN flödar, Skratt, Kostnadsmedvetenhet, Utmaning, Möjligt, Prestigelöshet och Ansvar.

Om du vill arbeta i ett av Sveriges bästa konsultföretag (vunnit pris av Great Place to work sex år i rad) kontakta någon på ett av våra sex kontor.

Love you all! / Pierre