Allt för ofta rinner bägaren över när vi anser oss orättvist
behandlade, att då i affekterat tillstånd häva ur oss konsekvenserna av detta
löser inga problem. Låt mig ta två
exempel. Den här har jag berättat förut, men tar den igen i något
bantad version.
Jag glömmer tyvärr ofta Bittes födelsedagar, även denna gång. Jag vaknar med ett
ryck, tar på mig kläderna och rusar ner till Tösses Bageri, pekar på en av
tårtorna och ber om två kartonger, en till tårtan och en tom kartong. Expediten
och jag hamnar i affekterad ordväxling då hon inte vill lämna med en tom
kartong trots mitt erbjudande om att betala för den. Det slutar med att jag
säger ” jag kommer aldrig mer att handla i den här butiken”, vilket jag tyvärr
blev tvungen att göra då jag dagen därpå saknade surdegsbröd till frukost.
Det andra exemplet är en god vän som trotts handikappflaggad
golfbil blev nekad att köra in till bollen på ett av hålen. Han gjorde en ”Pierre”
– förklarade för greenkeepern att han inte kommer att spela på banan i
fortsättningen. Golfbanan ligger nästgårds till boendet och då många kompisar spelar
där så hoppas jag att han skiter i ”löftet” till greenkeepern.
När en situation uppstår som dessa försök lös problemet så
att bägge vinner, undvik hot som begränsar ditt fortsatta handlingsutrymme och
som troligtvis aldrig kommer att realiseras.
Dra på smilbanden när du känner att det finns risk att topplocket går, det adresserar
Frontits värdeord Skratt. Bejaka inte ditt barnjag, agera vuxet - det adresserar Frontits värdeord Ansvar.
Jag önskar alla En God Fortsättning på det nya året
Love you all! Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar