Ensam är inte stark

Jag tog ett retroperspektiv på mina senaste 20 år.

Jag lever tillsammans med Bitte som av naturen ogillar förändring - att hon stått ut med mig som får min energi av förändring kan bara bero av rädsla för det alternativa / okända.

Innan ni läser fortsättningen, så är det nödvändigt att poängtera att varje händelse omgärdats av människor som varit en förutsättning för framgången. Ensam är inte stark, tillsammans kan man förflytta berg. Vissa händelser har initierats, eller influerats av andra och jag har haft förmånen att exekvera för att det skall hända.

Innan vi går in på detaljerna så vill jag säga, jag blir lite matt när jag gjorde tillbakablicken. Jag vill tacka alla som gjort detta möjligt och som jag haft förmånen att kampera ihop med, utan Er hade jag inte haft ett så spännande liv. Det låter som att jag tänker lägga av, men jag kommer inte luta mig tillbaka, hängmattan är inte min favoritplats

1999 Tog Itera till Oslobörsen

2000 Startade Frontwalker tillsammans med en annan entreprenör med målet att revolutionera programvaruindustrin.

Byggde två nya hus på vårt skärgårdsställe på Stegesund

2003 Köpte en bostadsrätt på Östermalmsgatan som vi totalrenoverade

2005 Sålde Frontwalker,
köpte ett hus på Lidingö på 940 kvm som vi totalrenoverade och konverterade till 4 lgh, sålde vår bostadsrätt på Östermalmsgatan.

2006 Sålde 3 av lägenheterna på Lidingö.

2007 Köpte Projektstyrning, ett Stockholmsbolag, döpte om det till Frontit och gjorde en restart.

2008 Köpte en gård i Tällberg, Laknäs som vi totalrenoverade, byggde om och byggde till.

2009 Sålde sista lägenheten på Lidingö och köpte en bostadsrätt på Valhallavägen som vi totalrenoverade.

2010 –
2017 Startade vi Frontit Sundsvall, Västerås, Norrköping, Malmö & Örebro

2012 Köpte en andelslägenhet i Puerto Banus

2014 Sålde andelslägenheten i Puerto Banus

2015 Köpte en lgh i Riviera del sol som vi totalrenoverade

2018 Sålde Frontit till Priveq, köpte ett hus i Riviera Del sol och sålde lägenheten i Riviera

2019 Satsade 100% av kapitalet på börsen och ägnade all min tid åt aktieplaceringar

Åren adresserar Frontits samtliga värdeord

Skratt – Den ömsesidiga lojaliteten inom "projekten" har uppstått genom att vi svettats och skrattat ihop.

Kostnadsmedvetenhet – ju bättre koll jag haft på ekonomin, desto mer risk har jag vågat ta.

Utmaning – nästan alla nya aktiviteter har renderat i känslan av att förlora fotfästet, men det har  ”bara” inneburit en sömnlös natt, inte mer.

Möjligt – jag är en obotlig optimist, jag tror det mesta är möjligt.

Prestigelöshet – generositeten mellan dem som deltagit i "projekten" bygger på ömsesidig respekt och att inte ta sig själv på för stort allvar.

Ansvar – Förutsättningen för all framgång är tillit, man måste ge och ta ansvar.

Det hade varit enklast att skriva ingen nämnd, ingen glömd, men en person som betytt oerhört mycket för mig 👉  Pierres kåserier: Årets VD 2018 medelstora företag har talat (pierrebjurhager.blogspot.com)

Love you all! / Pierre

Är jag naiv?

En kanelbulle och en kopp kaffe sitter fint på min väg från Saltsjöbaden till Stockholm. Kommer genom tunneln till Sveavägen, svänger höger, rullar Kungsgatan ner mot Stureplan. Passerar en hemlös som går Kungsgatan upp, hans skor består i stort sett bara av sulorna, resten av ovanlädret existerar knappt. Stannar för rödljus när en djärv tanke infinner sig, han får mina skor. Jag gör en snabb U-sväng, korsar heldragna linjer, kör förbi mannen och gör ytterligare en U-sväng. Hoppar ur bilen, snör upp mina skor, ropar till mannen - du får mina skor. Jag inser att jag själv kommer vara utan, men Bitte kan komma ner med andra skor till mig när jag kommer hem. Det kan ju se skumt ut att jag bara går i strumplästen till porten, någon granne kan tro att jag blivit galen. Döm om min förvåning när mannen tackar nej, jag vädjar, men nej, han vill inte ha dom. Lomar in i bilen och i färden hem slås jag av, kan det vara så att nya skor skulle förstöra hans möjligheter att be om pengar, eller var han för stolt för att ta emot skorna. Vad vet jag? Jag hoppas han inte förfryser fötterna och att han tar emot hjälp från någon annan.

Jag försökte ta mitt ANSVAR och trodde det var MÖJLIGT, men han tackade bestämt nej.

Love you all! / Pierre   

Kan du tänka dig att dela rum med en hemlös?

Stormen tilltar i styrka, den låga temperaturen i kombination med vinden biter ända in i märgen. Hösten är här och den låga temperaturen varnar om en annalkande vinter. Mina tankar ockuperas av alla människor som inte har tak över huvudet och som inte kan se fram emot en varm morgondusch.

Rubriken i detta blogginlägg är ämnad till oss priviligierade, det finns rum för oss alla tillsammans med våra hemlösa under broar, tunnlar, parker etc. 

Handen på hjärtat, om en nära anhörig var tvungen att sova ute, skulle du då förvägra dom något värmande ur din garderob. Om svaret är nej, inventera din garderob och plocka ut det du inte använder, kylan är här, dom hemlösa behöver varma kläder.

På Frontit arrangerar vi även i år insamlingsaftnar. Ditt bidrag kan rädda någon från att förfrysa.

Jag vädjar, hjälp dina medmänniskor som är i nöd. Tag kontakt med något av våra kontor om du vill ansluta till en värmande AW, inträdesbiljetten är att du tar med dig något värmande ur din garderob, skor, byxor, underkläder jackor, mössor etc.

Love you all / Pierre

Kan stålgalgar minska klimatavtrycket?

Ny dag, nya beslut, vad ligger i almanackan idag? Släntrar in i garderoben och börjar nu ett febrilt letande efter det jag söker. Pust, hur svårt kan det vara, vad skall jag ha på mig?

Jag inser att det är ett systemfel i garderoben, fler hyllor än stänger, jag bestämmer mig för att detta måste vid tillfälle åtgärdas.

Någon vecka senare tar jag bort några hyllor och ersätter dessa med stänger. Styr "kosan" till Ikea, köper tunna stålgalgar och vänder hem. Hänger nu skjortor, byxor och tröjor på galgar. Upptäcker kläder som jag inte använder, sorterar dessa i högar. Äntligen har jag nu ”råkoll” på garderoben.

Åker till Röda korset på Hornsgatan i Stockholm, lämnar kläder som samlat damm, personalen bugar och tackar. Kläder som jag inte använder hamnar nu på secondhand marknaden, pengarna från försäljningen kommer till nödlidande.

Jag beslutar mig för att alla garderober skall genomgå samma förvandling. Effekten av transformationen är nu att jag vet vad jag har, jag behöver inte lika ofta köpa nytt och jag har ett system för återvinning, ett ”litet” bidrag till miljön och till människor i nöd.

Till er alla - etablera system för cirkulär ekonomi och det kommer att bli många vinnare.

Love you all / Pierre 

Jag tog "skit" för mitt ledarskap

Jag är ingen förvaltningsmänniska!

För ett år sedan blev jag vald till ordförande i en förening där vi gemensamt äger en egendom.

Balanserade tillgångar utöver egendomen uppgår i likvider till i runda tal 50 000 kr och kostnaderna för det gångna året var några sprayburkar. Åtagandet som skall administreras är i stort sett en städdag som går av stapeln en ggr om året.

Under min ordförandetid hade vi ett ”per capsulam möte”, då jag inte ansåg det nödvändigt att träffas fysiskt, både av coronaskäl och då verksamheten inte krävde det. Jag har svårt att motivera meningslösa möten.

I ambitionen att vitalisera styrelsen och eventuellt reformera arbetet tog Jag kontakt med en  ”ledamot” och informerade honom om att jag avsåg att ersätta honom. Innan vi avslutade samtalet sa denne att han inte sagt ja till att avgå, varvid jag replikerade ”det är inte du som avgör det, det avgör stämman”. På årsstämman blev det rörigt när styrelsens ledamöter skulle väljas. Sekreteraren och en annan styrelsemedlem hade värvats av ”ledamoten”. Sekreteraren ansåg att jag försökte ”kuppa” stämman och denne höll en upprörd utläggning om detta. Kandidaten som skulle in i styrelsen förklarade därmed sig inte kandidera, varvid jag bad om ursäkt och föreslog stämman att rösta för sittande styrelse, stämman sa JA.

Ett par veckor senare hade vi ett konstituerande möte i styrelsen och då tog de ”tre” till orda och totalt inkompetensförklarade mitt ordförandeskap. Samtliga ledamöter hade under det gångna året vilat i total koma, utom vår kassör som jag hade en löpande dialog med. Men i stället för att försvara mitt sätt att leda denna församling, vek jag ned mig och tog ”skit” för mitt ledarskap. Utom allt tvivel var konspirationen regisserad av ”ledamoten”. Men okej, ”ledamoten” är nu inne på sitt 9:e år och sitter kvar och jag valde att avgå, att göra ”eget utträde” ur styrelsen.

Har jag lärt mig någonting av detta, ja dels saknar jag politisk kompetens och dels  behöver jag ”puls” för att känna engagemang, därmed är jag olämplig att leda en förvaltning. Min rekommendation till er som känner igen er, känner du på dig att dina prioriteringar inte rimmar med uppdraget, säg nej om du blir tillfrågad.

Love you all! / Pierre 

                    

Är vi på väg att bli rasister?

En ny morgon med nya experiment. Degen som stått i kylen över natten stjälper jag upp på bakbordet, drar ut den i en stor kvadrat och hugger upp den i mindre bitar. Lägger bitarna på plåt för jäsning i 60 min innan dom körs in i ugnen som håller 270 grader. Bullarna tillsammans med kaffet får nu göra mig sällskap med TV4's "kalla fakta".

Jag får nu inblick i hur det är att bo i Sverige i "fel" område, med "fel" hudfärg. Kränkningar från en hårt ansträngd ordningsmakt som p g a av stress oprovocerat visiterar personer som inte ser ut som "vi". Inte kanske så konstigt med anledning av allt som händer i vårt samhälle med våldtäkter, överfall, skjutningar mm. Polisen har idag en övermäktig uppgift med travar av ouppklarade brott. Det är lätt att falla in i kravet på fler poliser, det är i alla fall det politikerna kräver och direktavkastningen på dessa krav är ökat väljarstöd. Men kommer ni ihåg den 11:e september - "Twin Tower"? Alla som hade skägg som Bin Ladin visiterades eller förvägrades flyg i USA. Skumt och dumt, konsekvensen blir att hela grupper misstror samhället p g a särbehandling.

Låt oss inse, för att lösa frågan kring rekrytering till kriminella kretsar är inte eventuella påföljder det första rekryterna tänker på, det handlar om lojalitet. Om polisen är föredömen och bygger relationer med ungdomarna kan dom bli en länk in till samhället. Vi måste börja prata med varandra, vi måste inkludera inte exkludera. Kulturen och idrottsrörelsen har en förmåga att fånga upp ungdomar på driv, satsa mer pengar där, kanske det ger bättre avkastning än någonting annat, troligtvis mer än satsningar på fler poliser, om inte annat så kanske pengar bör tas ur samma påse. Man bör också vara medveten om att föräldrarna ofta står handfallna och behöver samhällets stöd.  

Ett större hot mot vårt samhälle är klankriminaliteten som fått ett fotfäste i Sverige, där måste samhället sätta ner foten. I Göteborg satte kriminella upp vägspärrar, klanen anser sig stå över samhället och vidtar egna åtgärder där vi misslyckas. Läs "Familjen" av Johanna Bäckström Lernebys.

Jag är för ett mångkulturellt samhälle där alla måste få en chans att bidra och vara en del av samhället.

Sorry att jag vädrar min åsikt. Om det vore lätt att skapa ett "vi samhälle" hade det varit gjort för länge sedan, men låt oss inte hemfalla åt "Twin Tower"-syndromet. Utseendet avslöjar inte vem som är god eller ond.

Love you all! / Pierre 

Jag har "öppnat" ett bageri

Jag  har bakat matbröd för husbehov i knappt 50 år och sedan 10 år surdegsbröd. Jag berättade för våra vänner, Peter och Annika Sjögren på Stegesund, att jag funderade på att baka frallor till grannarna på ön. Intäkterna från försäljningen skulle då gå till barn i nöd. Tanken var god, men jag hade ingen bra idé hur det skulle gå till. Sjögren som fått många privatleveranser av frallor från oss ”tvingade” nu mig att skrida till verket. Surdegsfrallorna levererades till Sjögrens som ett komplement till deras försäljning av vaktelägg och honung. Frallorna portionerades i påsar om 5 och kostade 60 kr. För varje påse som såldes dubblade jag insättningen till SOS barnbyar, m a o varje påse renderade i en insättning på 120 kr till barn i nöd.

Totalt gav insamlingen 10 220 kr och den avslutades den 31 augusti.

Här ser ni resultatet https://insamling.sos-barnbyar.se/inteettenda/11-6683

Grannarna uppskattade att få nybakta frallor till frukost, det var dock förenat med ett visst jobb.

Degen vid varje bak uppgick till 6 kg och varje bulle vägde i snitt 100 g. För att grannarna skulle få leverans till frukost var jag tvungen att gå upp senast 4 på morgonen. I år blev det 7 dagar spritt över tid som bageriet var öppet. Det var både kul och spännande att köra ”bageri”, vem vet jag kanske öppnar nästa sommar igen. 

Love you all! / Pierre

Plast dödar

Som många upptäckt publicerar jag sedan i maj bara ett nytt kåseri i månaden. Det skapar dock vissa problem, nerven är inte lika uppmärksam på ämnen att kåsera kring. I ett samtal för 14 dagar sedan med en barndomskamrat gav han mig en injektion till ett möjligt ämne. Jag nämnde då i samtalet - plast dödar, eller försvårar återhämtningen för IVA patienter. Roger bad mig att med mina erfarenheter skriva om det.

Utdrag ur mitt blogginlägg…..från attachéväska till potträning”, 
ensam är inte stark, du kan inte överleva mot alla odds, det krävs anhöriga, släkt, vänner som rör vid dig och pratar med dig även när du är medvetslös. Min familj gjorde en heroisk insats när jag låg på IVA på Danderyds sjukhus i svininfluensan 2009. De masserade mina händer och fötter, smorde in mig med olja. Pussade på mig, pratade med mig, läste dagens industri. Detta pågick under hela sjukhusvistelsen, när jag var inkopplad på respiratorn, låg i dialysmaskinen, låg och svamlade i febertoppar och även när jag låg som en pundare på avgiftning på avdelningen tre veckor senare.

I dagens pandemi existerar inte växelbruket mellan sjukvården och anhöriga. Anhöriga får inte tillträde och sjukvården måste till alla medel skydda sig likt rymdvarelser, plasten är medlet. Riskerna ökar därmed att många liv går om intet eller så försvåras återhämtningen.

Jag längtar efter att forskningen skall hitta ett vaccin så att vi kan återgå till normal sjukvård, tills dess, håll avstånd.

Love you all! / Pierre
  

Passion for work

Jag har en lösning på problemet, myntar min idé och blir genast motsagd, han har en annan idé. Han har köpt en uppblåsbar barnroddbåt och kommer att använda den för att lösa problemet. En brilliant men riskfylld idé om man inte är rädd för att bada. Problemet som skall lösas är en el dragning som skall gå under sjöstugan ut till västra nocken på bryggan. Min lösning som han förkastar är att lägga kabeln på botten och när vattentemperaturen är okej simma under bryggan och klamrar upp den underifrån. Elektrikern anländer i tid och jag frågar om han har en pump, nope, han blåser upp den själv. Bara tanken på mängden luft som skall fyllas m h a lungorna gör att det snurrar i kolan på mig. Jag tar fram en kompressor som han kan använda, lämnar Stegesund för en familjeträff i Tessinparken. Det är nu dags att fira gammelmormor på mors dag.

Några timmar senare kommer jag tillbaka och plastroddbåten hänger livlös över en av stolarna. Inser att det här har gått överstyr. Plastroddbåtar är som plastmadrasser, bara en skarp kant från pyspunka. Kommer upp i stora huset och får svaret, jo, allt har gått bra, kabeln är dragen klamrad och klar under bryggan. Det var lite besvärligt med sjöhävningarna när stora båtar åkte förbi, men det gick bra. Allt annat som skulle dras i och under sjöstugan är också klart.

Problemen med dom nya el dragningarna har ockuperat mitt huvud, men nu har denna hjälte fixat allt.   Smaka på ordet "hantverk".

Love you all / Pierre

PS! Jag saknar er alla, hoppas på att se er snart. DS!

       

Misströsta inte allt kommer att ordna sig

Vissa av oss har en anhörig eller nära vän som gått bort, andra brottas med att till alla medel rädda sitt livsverk som hotas av nedläggning, eller en trygg anställning som plötsligt upphör.

Det finns ett talesätt, "tiden läker alla sår" och i stunden kan det vara svårt att relatera till alla klämkäcka talesätt, men dessa har uppstått ur lång livserfarenhet. En motgång kan i stunden och nuet kännas outhärdlig eller oöverstiglig, men efter natt kommer dag.

Jag hörde en cyklist intervjuas på radion för ett antal år sedan, hon blev påkörd av en buss och hamnade under bussen. När chauffören stänger av och kliver ur bussen, sänks bussen och hon kläms mellan bussen och asfalten. Hon krossar bäckenet, får allvarliga skador på ryggen och knäcker ett antal revben. I intervjun säger hon att det är det bästa som hänt henne, hon var fortfarande under rehabilitering, men hon har aldrig varit så lycklig som nu. Livet har fått andra värden och hon lägger ingen energi på trivialiteter, hon är mer livsnjutare, hon lever här och nu.

Sluta aldrig fightas, vårda ditt sinne, minne och kropp, fortsätt att mata det med innehåll, livet är NU.

På en promenads avstånd finns kontemplationen, reflektionen och ventilationen - naturen har aldrig varit så viktig för syresättningen som nu. Stäng av TV'n och gå ut och krama ett träd, eller sätt dig på en sten, eller gå slalom mellan träden, naturen är din vän och ditt livsrum. Misströsta inte allt kommer att ordna sig.

Love you all / Pierre

Med livet som insats

Att vårdas på Svenska intensivvårdsavdelningar är sjukvård i världsklass. Personalen är 100% dedikerad för att rädda liv, du får tillsyn 24/7 oavsett samhällsklass, religion, ursprung, eller brottslig belastning.

Dock hindras personalen nu i Coronatider att fullt ut leva sin mission, ansiktsmaskerna, plasthandskarna och skyddsrockarna hindrar all mänsklig beröring.

Trots riskerna i yrket jobbar dom dag som natt, vardagar som helgdagar i sitt kall. Min familj har mött många av dessa fantastiska människor. Rädslan med den oerhörda exponeringen som yrket innebär hindrar dom inte att gå till jobbet varje dag.

Låt oss hylla dessa hjältar, låt oss alla samtidigt göra vad vi kan för att sjukvården inte skall implodera. Om du är vårdslös och i onödan exponerar dig för smitta bär du på smittan som kan få exponentiella konsekvenser, det klarar inte sjukvården.  Håll det sociala avståndet till obekanta i din omgivning, rör dig inte i miljöer där trängsel uppstår. Använd inte kollektiva färdmedel om du kan undvika det, promenera, cykla eller ta bilen.

Jag hoppas att vi alla efter att krisen är över bildar opinion för att dessa hjältar får den uppmärksamhet dom förtjänar. Om vi kan hylla hemkomna hjältar inom idrotten måste vi minst kunna göra detsamma för personal i vården.    

Love you all! / Pierre

Statistik är som lyktstolpar, jävligt bra att luta sig mot men ger rätt dålig belysning, citat........

Jag sitter tillsammans med min fru i Stockholms skärgård långt ifrån risken att bli coronasmittad. Vi har följt nyhetsrapporteringen löpande, men har hamnat i ett overflow av negativa nyheter, vi orkar inte ta in mer. I ett telefonsamtal nu på morgonen med en av mina barndomskamrater konstaterade vi att rapporteringen kring dödligheten i Corona haltar. I en rättsprocess krävs för att någon skall bli fälld att det är "ställt utom rimligt tvivel", annars frias den åtalade. Är det verkligen ställt utom rimligt tvivel att de som rapporterats döda av viruset inte dött av andra orsaker, och hur många smittade hamnar inte utanför statistiken då många inte söker vård. Vi befinner oss i en total industriell kollaps p g a den mediala rapporteringen och den efterföljande hysterin. Den svenska regeringen har satt in massiva insatser för att stoppa efterverkningarna av ett samhälle i "hold". Tyvärr har dessa insatser stora brister och vi lilla Sverige lever inte i ett eget universum. Det som krävs nu är att världens regeringschefer och statsmän gemensamt kommer överens om "kicka" igång industriproduktionen igen, effekten av paniken är farligare än viruset.

När en republikansk toppolitiker i USA, se bild, framträder i gasmask så slänger man bensin på en brinnande brasa. Att det bara var ett hån mot hysterin bekräftar att saknar man omdöme är man inte kvalificerad att vara i maktens korridorer.

Med hopp om sans och en tro på att allt kommer mycket snart att lösa sig.

Love you all / Pierre

När rädslan att dö kväver oss till döds

Natten är ett helvete, magsyran köar med den dåliga andedräkten, att ”ligga i högläge” trycker ner magsyran, temporärt ger det tillfällig lindring. Dagen innan har vi haft en kort intro till ledningskonferensen med efterföljande middag. Vi gick och la oss i tid och plötsligt gör hela kroppen uppror, jag vet inte vad som pågår, det enda jag vet är att jag dirigerar inte händelseförloppet. Jag skyndar nedför trappen, rusar genom köket, slänger mig ut för att i konvulsioner tömma magsäcken. Peter kommer med vatten och en handduk. Nu är jag dressad för en ny dag, magsyran är borta och jag mår fint. Slänger i mig några huvudvärkstabletter konferensen kan börja. Jag frågar förvånat Peter – ”hur kan du sitta här med en presumtiv smittbomb”, han replikerar om du smittar har du redan gjort det, nu är det ändå för sent, året är 2009...........

Dom efterföljande månaderna slet alla på Frontit för att klara utmaningarna, finanskrisen var ett faktum och utanför dörren härjade svininfluensan och tog sina offer. Själv hamnade jag på Danderyds sjukhus. min familj var min sida i skift, dom gjorde en heroisk insats. Dom smorde in mina fötter och händer med olja. Pussade på mig, pratade med mig, läste dagens industri. Detta pågick under hela sjukhusvistelsen, när jag var inkopplad på respiratorn, låg i dialysmaskinen, låg och svamlade i febertoppar och även när jag låg som en pundare på avgiftning på avdelningen drygt tre veckor senare.

I efterhand kan man konstatera, utan personalen på D-sjukhus och familjen hade jag inte levt idag och utan personalen på Frontit hade jag inte haft ett företag att gå tillbaka till.

Året är nu 2020, coronaviruset härjar, pandemin är ett faktum. Skillnaden är att samhälle efter samhälle, nation efter nation stänger ner, protektionismen skördar sina offer. Pakistan har just deklarerat att dom inte kan göra som dom rika nationerna, befolkningen är så fattig att fler skulle dö av svält än av Coronaviruset. Jag är ingen epidemiolog, men jag ser med fasa vad som händer runt omkring oss. Skadeverkningarna av denna hysteri tar orimliga proportioner, vem vet vad som är farligast viruset eller paniken. Var tog pressetiken vägen, var tog ansvaret för allas reaktioner vägen.

När DN:s chefredaktör på lösa grunder underkänner svenska myndigheter är det djupt bekymmersamt. Den våldsamma kritiken mot arbetet mot spridningen av coronaviruset visar hur kunskapsföraktet nu breder ut sig i Sverige, skriver professor Johan von Schreeb. https://www.svd.se/johan-von-schreeb-wolodarski-bidrar-till-kunskapsforaktet

Igår fick vi ett informationsblad från Folkhälsomyndigheten när vi passerade tullen på Arlanda, rubricerat "Om det nya coronaviruset - Covid-19" - De allra flesta blir lindrigt sjuka med hosta och feber som går över av sig självt, men en del blir allvarligt sjuka med andningssvårigheter och lunginflammation. Viruset överförs genom nära kontakt med en sjuk person eller när denne hostar eller nyser, så kallad droppsmitta. Symtomen är ofta lindriga och kommer vanligtvis cirka 5 dagar efter att man blivit smittad, men det kan vara längre eller kortare.
.
Vad du än gör, ta ditt ansvar, skaffa dig kunskap genom att ex.vis gå in på folkhälsomyndighetens hemsida, skippa medias rapportering. Det enda positiva med det som just nu händer är att vi gör en trycktest på det moderna samhället, låt oss dra erfarenheter av det.

Citat Dagny 107 år "vägrar oroa sig - dör jag så dör jag". Trots det som hände mig 2009 instämmer jag med Dagny.


Till er alla - "take care" love you all! / Pierre

Är det okej att köpa nytt?

Tisdagens agenda var knökfull med aktiviteter, men i prioriteringens anda fanns en aktivitet som var viktigare än andra. Jag kan när dagen övergick i ett kompakt vintermörker konstatera att allt hanns med.

Jag inser att den cirkulära ekonomin kräver att det vi inte använder återvinns, m a o det du inte "begagnar" måste rensas bort från "bra att ha". För att få maximal nytta så skänk det till organisationer som säljer det till vad det är värt, m a o inte för billigt. Ju dyrare, desto mer pengar kommer till människor i nöd. Jag har inför mötet med Röda korsets flagshipstore på Hornsgatan strukit mina bomullsskjortor, vikt mina nytvättade pikétröjor, ordnat allt så att det ser fräscht ut. 

Jag möts av stor glädje, personalen bugar och tackar, det värmer ända ner i tårna. Passionerad personal  som brinner för sin uppgift och inser värdet av det jag lämnar in. Jag kommer nu under våren fortsätta aktiviteten " ´töm ut bra att ha` och fyll secondhandhyllorna till gagn för andra".

Jag hoppas att vi alla kan ta ett större ansvar, alla kan göra något, många bäckar små gör en stor å - ett stort antal små bidrag leder i slutänden till en rörelse som kan bli omfattande.

Om du har kläder eller annat som inte kan säljas i en secondhandbutik så finns det återvinningsstationer, låt ingenting ligga oanvänt.

Man behöver inte vara Einstein för att inse att någon måste köpa det för första gången, annars finns det inget att sälja i secondhand butikerna. Men då måste denne någon också skicka det vidare när det inte används.

Love you all! / Pierre

Jag ger upp.....

För några veckor sedan la jag upp ett blogginlägg med rubriken "Detta är mitt sista blogginlägg", det avsåg publiceringen på Facebook. Anledningen var min aversion mot sociala medier i största allmänhet och min uppfattning att den yrkesrelaterade trafiken uteslutande kom via Linkedin. Jag kan dock konstatera att jag tappar viktiga läsare genom att inte använda facebook.

Kvarstår dock, detta är utdrag ur en vetenskaplig studie.....

Studien handlade om ständig tillgänglighet via sociala medier ur ett hälsoperspektiv. Studiens syfte var att undersöka varför högskolestudenter använder sociala medier och hur de upplevde hur hälsan påverkades genom ständig tillgänglighet. En kvalitativ metod användes med en manifest innehållsanalys. Deltagarna i studien valdes via ett målstyrt urval och sju semistrukturerade intervjuer genomfördes. Studiens resultat visade att högskolestudenter anser att ständig tillgänglighet via sociala medier påverkar hälsan både positivt och negativt. Positivt genom att det underlättar kontakt och kommunikation vid exempelvis studiesammanhang samt att det bidrar till tätare sociala nätverk. Negativt då det bidrar till stress, skapar sömnsvårigheter och låg självkänsla. Slutsatsen som kan dras av studien är att högskolestudenter ser sociala medier som en naturlig del av tillvaron och att den psykiska och fysiska hälsan påverkas negativt, samtidigt som det sociala välbefinnandet påverkas positivt.

Det finns en uppsjö studier och det stora flertalet pekar på det rödmarkerade ovan. Jag har barnbarn som befinner sig i detta brus och ser den uppenbara faran med närvaron på nätet. Det är ingenting vi kan stoppa men måste som vuxna förhålla oss till och orientera våra barn i.

Men fr o m nu kommer jag att publicera mina blogginlägg på Facebook igen.

Jag hoppas ni får en trevlig läsning.

Love you all! / Pierre

Är du mest intresserad av dig själv?

Jag sitter i fåtöljen, mina tankar roterar kring vad som skapar framgång i en verksamhet?  Om resultatet beror bara av mig så är det fullt legitimt att leva som autonom. Men vill jag bli riktigt framgångsrik måste jag göra mig beroende av andra. I början av min karriär, som VD för konsultföretaget Diator, kom min administrativa chef in till mig med ett mycket tydligt budskap, det adresserade min oförmåga att delegera. Jag var skitdålig på att släppa in andra – om jag gjorde det själv var jag ju säker på slutresultatet. 

För att få andra att engagera sig måste det finnas svängrum och en miljö där alla vill vara med. En framgångsrik verksamhet byggs nämligen inte av en enskild persons genialitet, den byggs av summan av alla kompetenser.  

Vissa säger att dom är skitdåliga på att mingla, fundera då på om du är ointresserad av andra? Är svaret nej, då är lösningen, ställ frågor om allt mellan himmel och jord. Frågorna visar på ett intresse för den du möter och det stora flertalet gillar att prata om sig själva. 

Det är detsamma när du möter en kund eller en potentiell rekryt, samtalet skall orienteras kring den andre. Svaren genererar följdfrågor som ger dig ett landskap att orientera dig i. Prata så lite som möjligt om dig själv och ditt företag, låt samtalet skapa ett intresse från motparten att vilja lära känna dig och ditt företag.

I samband med ett kundevent som vi bjöd in till på Diator hände följande, vår gästföreläsare inledde sitt anförande med en lång presentation om sitt företag - Nocom. En av kunderna kroknade efter en lång och tråkig inledning med en intressant fråga – Nocom, betyder det no communication?

Att bygga framgångsrika verksamheter handlar om konsten att skapa gravation kring verksamheten. Inkludera genom att ställa frågor, var genuint intresserad. Var inte din egen lyckas smed, bygg en smidesverkstad där allas insats har betydelse. Skapa intresse genom dialog inte monolog, var lyhörd och låt inte din röst stjäla syret i rummet. Steve Jobs sa, “It doesn't make sense to hire smart people and then tell them what to do; we hire smart people so they can tell us what to do.”.

All lycka till dig i en spännande framtid, du känner dig själv - lär känna din omgivning. 

Love you all / Pierre

Vill du lyckas måste du tillhöra gruppen

Ökar steglängden till mitt lunchmöte, jag tycker det är respektlöst att komma för sent. Väl på plats med menyn i handen blottar jag mina innersta känslor. Dagsaktuella händelser skapar reaktioner jag skäms över. Ett passagerarplan har precis kraschat, detta händer i ett läge när världen darrar inför det spända läget mellan USA och Iran. Spekulationerna vad som hänt sköljer som en tsunami över oss.

Min skam kommer sig av att jag har lättare att känna medkänsla, bli berörd av om min familj, nära anhörig eller granne är drabbad. Rädd är jag men inte berörd. I samtalet med min lunchkamrat får jag förklaringen, det kommer sig av grupptillhörighet, vi delar in oss i ett vi och ett dom. Anders Hansen, hjärnforskaren förklarar att vi till 96% är homosapiens och 4 % neandertalare.  Våra reaktioner styrs av vår grupptillhörighet och stavas överlevnadsstrategi. Våra gener är förprogrammerade från tiden när vi levde på savannen. Risken att bli ihjälslagen eller uppäten var överhängande om vi inte tillhörde en grupp. Det styr oss än idag i våra reaktioner, vi måste tillhöra en grupp, vi delar in oss i ett vi och ett dom. 

I vår enfald tror vi, för att ingå i en grupp måste vi dela samma uppfattningar och åsikter. I en forskningsstudie har man bett deltagarna uttrycka sina åsikter, därefter slumpmässigt delat in dom i grupper. När sedan grupperna blivit provocerade har grupperna alltid gått i försvar för sin grupp trots diametralt olika uppfattningar inom gruppen. Förklaringen styrs av överlevnadsstrategin från savannen.

 Om vi sätter allt detta i perspektiv och har det i åtanke när vi skall förändra en verksamhet så ökar chanserna att lyckas. Grupper sluter sig och försvarar sig alltid mot yttre hot. Satsa på att bli en del av gruppen, dvs driv all förändring i och genom verksamheten. 

Jag skäms inte lika mycket över min reaktion efter avslutat lunchmöte.

Love you all. / Pierre