Orättvisan

I veckan passerade jag av en händelse en frisör i city som är en ny bekantskap för min "frilla". Hon tvättar, friserar och ansar nu allt på mig inklusive sticklingarna som kommer ut ur näsa och öron. Efter klippningen ber jag även om fotvården som salongen erbjuder.  En och en halv timme senare känner jag mig nyservad, skinande ren och vaxad. Döm om min förvåning när hon efter uträttat värv räknar ut priset, 350 kr. Omöjligt säger jag, du måste ha räknat fel. Svaret - du är ju pensionär, jag ber henne att förbise det, priset landar nu på 520 kr. Jag anser det fortfarande för billigt men betalar under protest och avslutar med kommentaren, du måste höja dina priser, det här funkar inte.

Allt sedan dagen jag som liten såg min far bli lurad har jag svårt att se skickliga yrkesmänniskor bli utnyttjade. Händelsen har förföljt mig sedan han stod i tingsrätten dömd för skattebrott. 

För att dryga ut vår skrala familjeekonomi jobbade far extra för 5 kr i timmen. Företaget hette Gems, dom tillverkade hyllmaterial och reklamartiklar till butiker. Ägaren till företaget kom en dag på en smart idé och vid ett tillfälle övertalade han far att skriva på att han sålt kartonger till företaget för motsvarande summa pengar. Det smarta var att ”farbror” Gems kunde slippa arbetsgivaravgiften och ville heller inte ta pengarna ur egen plånbok. Fem kr i timmen var redan då en skitlön och när skattemyndigheten gjorde revision på Gems hamnade även pappa under luppen. Pappa åkte dit för skattebrott. Påföljden blev att pengarna han tjänat försvann med råge till staten, därmed var pappa tvungen fortsätta jobba vidare för Gems för att ”amortera” av skulden till fogden. Gems gick fri och erbjöd sig aldrig att ta ansvar för sitt misstag.

Essensen är att jag blivit en rättsfascist, jag mår illa när jag ser människor som inte kan försvara sig utnyttjas. Mitt beslut vad gäller frisören från Nicaragua är att hjälpa henne att justera upp sina priser. 

Love you all! / Pierre