Vad är Frontitandan.......

 

Ett inlägg jag publicerade för fyra år sedan - ni måste läsa den. 

Glöm inte gilla denna och även det gamla inlägget.

Tryck på länken i fet stil

Pierres kåserier: Vad är Frontitandan?

Hur bygger man ett framgångsrikt företag

Sitter i min favoritfåtölj med en kopp kaffe, morgonen är tidig , solen på väg upp och snart kommer en strålande dag möta Bitte och mig i vårt kära Spanien. Detta inlägg kommer inte ta lång tid att läsa. Ibland får jag frågan om vilken litteratur jag föredrar, frågan är svår att besvara, jag ägnar hela dagar åt läsning, men det mesta flödar ur alla medier som är tillgängliga. Nedan fångade jag för något halvår sedan, jag tycker det sammanfattar receptet som tillämpats vid bygget av Frontit. 

Ha en nöjsam läsning.............. 

Detta triggar beteenden hos varje medarbetare som
adresserar våra värderingar i Frontit i akronýmen SKUMPA .

Skratt - sprid glädje,

Kostnadsmedvetenhet - var resurssmart,

Utmaning - utmana dig själv, kunden och kollegerna,

Möjligt - allt är möjligt, det är bara fantasin som sätter gränserna,

Prestigelöshet - samarbeta och dela med dig samt respektera andras åsikter,

Ansvar - ta ansvar, du kommer utvecklas och som ett resultat få ledande roller.

Love you all! / Pierre

Vad det "gamla" Sverige gjort för vårt välstånd.....

Min älskade svärmor Margit har gått bort. Hon längtade i flera år efter det hon kallade hemfärden till Folke, min svärfar som gick bort 1984. Jag slås av hur betydelsefull hon var trots sitt tjat om "jag kan ingenting", eller "jag betyder ingenting". 

Hon växte upp i Siljansnäs i Dalarna och om begreppet barnarbete hade funnits så var det precis det hon var en del av. Utöver arbetet på gården där alla barnen hjälpte till, blev Margit tidigt huvudansvarig för matlagningen. Jag blev ofta irriterad över hennes oförmåga att uttrycka sin uppfattning, hennes favorituttryck var "intressant". Jag frågade henne vid ett tillfälle om någon av hennes föräldrar berömt henne för det hon gjort eller maten hon lagat var god, "nej aldrig" svarade hon.  

Hon inledde sin yrkeskarriär utanför gården som 14 åring i skogen. Hon var husa och tillbringade dygnets alla timmar under ett halvår till att serva ett skogshuggarlag på 8 gubbar. Alla inklusive Margit bodde i samma stuga utan möjlighet till privata utrymmen, endast ett skynke skiljde Margit från skogshuggarna när hon bytte om. Arbetsledaren vakade över henne som ett lejon, så ingen av skogshuggarna skulle få för sig någonting. Hon tjänade 35 öre per dag per skogshuggare och för den lönen var hon i skogen i smällkalla vintern i 180 dagar. Hon var husa, eldvakt, städerska, tvätterska mm. Timlönen var inte förhandlad, den var delgiven. Inga telefoner, inga fordon förutom häst och släde, arbete och åter arbete. Till skillnad från skogshuggarna som avslutade dagen när mörkret inträdde så var Margits arbetsdag inte slut förrän gubbarna gått i säng. Dygnets mörka timmar i kojan lystes endast upp av brasan och fotogenlamporna och Margit var ensam med sina egna tankar och funderingar.

Låt mig påminna dig om vad det "gamla" Sverige gjort för det välstånd vi har i idag, det gäller våra bondgårdar som sett till att det funnits mat på bordet och våra tillverkande industrier som var i sin linda och som var embryot till våra multinationella bolag idag. 

Jag ber om ursäkt för "radiotystnaden" i mars men tiden har upptagits av vår kära Margits bortgång.

Love you all Pierre       

Jag hade fel

Fördegskulturen från föregående kväll har inte vaknat till liv. Jag chockar den med ett skållhett bad. Efter mycket trugande bevisar den sin storhet, ytan sprudlar nu av glädjebubblor.

Sätter slutdegen som efter massiv knådning i hushållsassistenten signalerar med ett klafsande – jag är klar. Skickar ner degen i en bunke för jäsning till dubbel storlek.

Efter två timmar med tre rundrivningar inser jag att här finns gattet för motion. Dressar mig för tempopromenad i skogen på Kungliga Norra Djurgården. Efter sisådär 20 minuter fylls luften av manliga och kvinnliga skrik, svårt att uppfatta orden, efter ett antal minuter kommer skriken närmre - "öka", "kom igen nu". Snart upptas hela spåret såväl i bredd som sisådär 50 m i djupled av rekryter – militärer - som springer i full mundering, såväl killar som tjejer, tyvärr skodda med militärkängor. Inga nike dojjor där inte, stackars knän. Vårt äldsta barnbarn har bestämt att ta ett sabbatsår från skolan för att göra lumpen, en dramatisk skillnad, för ett antal år sedan fanns det militära inte på några ungdomars agenda.

För ett år sedan skrev jag efter Rysslands invasion av Ukraina - "Jag är övertygad att det här är början till slutet på diktaturen á la Putin". Irriterande att jag kunde ha så fel, jag var övertygad om att oligarkerna skulle störta honom. Vad som hänt är att minst 23 oligarker dött.

Den Ryska krigsstrategin i Ukraina är att bomba civila mål för att få Ukraina att ge upp. Ryssland klassas idag som en terroriststat. Jag blir tårögd när jag i skogen ser effekterna av kriget och den militära mobiliseringen i Sverige.

Jag accepterar att jag hade fel, men är oerhört ledsen över att kriget fortgår.

Glöm inte våra vänner och kära grannar i Ukraina, det finns massor vi kan göra - pengar, kläder, uppmärksamhet mm. Det stavas ansvar.   

Brödet blev sanslöst bra, alltid en tröst i reflektionens mörka skugga.

Love you all! / Pierre

Det här skall bli min bön varje morgon

 

Lasse Åberg läste i slutet av sitt Vinterprogram, 2013, upp en bön.

Det var en bön av en engelsk 1600-talsnunna i Wells Cathedral.

”Herre, Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal.
Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen.

Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter.

Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig.

Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken!

Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren.

Jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras.

Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara något helgon, somliga helgon är så svåra att leva med.

Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.

Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntade sådant.

Och käre Herre, gör mig vänlig, så att jag säger dem vad jag ser. Amen."

 

Julklappen som betyder mycket

Minnet från mina barndoms snörika jular med pulkaåkning i Kronobergsparken, hårda julklappar från faster och farbror, mjuka från mamma och pappa.

Festmat, oavsett årstid var ofta höna tillagad i tryckkokare, det var det billigaste alternativet och om det var riktig fest, skivade bananer med vispad grädde. Men det troliga vid juletid var trillade köttbullar, rårörda lingon samt andra tillbehör.

Vi bodde i en fyra på Kungsholmen som pappa fått av sin faster. För att få ekonomin att gå ihop hyrde mamma ut rum till turister, vilket innebar att vi ibland disponerade en etta med kök. Vid dom tillfällena måste vi knöa in oss, fem personer i ett rum.

Jag har p g a min barndom respekt för orättvisan i samhället, familjer som har svårt att få ekonomin att gå ihop, pengar som inte räcker månaden ut. Jag vill att vi alla gör det vi kan för våra medmänniskor. Glöm aldrig att ”göra gott – gör gott”, vi mår bra av att gör gott för andra.

Själva har vi, Bitte och jag inför julen bestämt att finansiera matkassar samt även hjälpa till att köra ut matkassar till behövande familjer. Inspirationen fick jag av Gunilla Zandin som startade Frontit Norrköping. Vi vill inspirera er alla att göra julen ”god” för barnfamiljer i nöd, alla bidrag är välkomna, inget bidrag är för litet.

Stora matkassen (stadsmissionen.se)
Basket Brigade Stockholm Julen 2022 (simplesignup.se)
Matkasse | Frälsningsarmén (fralsningsarmen.se)

Ho, ho, ho - Jag vill önska alla en god och ansvarsfull Jul.

Love you all / Pierre

PS! Detta kåseri publiceras i god tid innan jul för att alla initiativ skall komma i tid. DS!

Våga vara dig själv!

Jag har precis deltagit i en av våra introduktionsutbildningar, vilket nr i ordningen är för mig oklart, men fantastiskt roligt att möta dessa förväntansfulla och hungriga konsulter som kommer att göra stor nytta ute hos våra kunder. En sak som kommer bli helt uppenbar för alla är att i vår organisation vågar man vara sig själv. 

När jag tittar på mig själv i backspegeln ser jag en rädd skit som sett på andra med stor respekt. Men med stigande ålder, fler årsringar så har självrespekten och självaktningen stigit. Men ödmjukheten har alltid funnits där då jag alltid strävat efter att vara relevant? När jag har haft det som mest stressigt har frågan aldrig varit aktuell, men efter några veckors semester, eller som nu när jag inte längre är yrkesaktiv, seglar frågan upp med hissat storsegel - är jag relevant? 

Men ha i minnet att inte ens de som utifrån sett är “väldigt lyckade” människor går fria från känslor av otillräcklighet. 

Om vi alla i all ödmjukhet bara kunde hålla med om att vi är sammansatta varelser, med både stora begåvningar inom vissa områden och tillkortakommanden inom andra områden så skulle vi få en bättre värld.

Tänk på att du måste respektera dig själv, men ödmjuk nog att aldrig ta dig själv på för stort allvar, och ödmjuk nog att alltid lyssna på andra för att hitta nya perspektiv, och ödmjuk nog att inse att du alltid har någonting att lära, men sist men inte minst generös nog att dela med dig av dina egna kunskaper. Detta mina vänner manifesterar vårt värdeord - prestigelöshet.

Jag upprepar det igen, glöm aldrig att i vår organisation vågar man vara sig själv.

Love you all / Pierre