Jag hade fel

Fördegskulturen från föregående kväll har inte vaknat till liv. Jag chockar den med ett skållhett bad. Efter mycket trugande bevisar den sin storhet, ytan sprudlar nu av glädjebubblor.

Sätter slutdegen som efter massiv knådning i hushållsassistenten signalerar med ett klafsande – jag är klar. Skickar ner degen i en bunke för jäsning till dubbel storlek.

Efter två timmar med tre rundrivningar inser jag att här finns gattet för motion. Dressar mig för tempopromenad i skogen på Kungliga Norra Djurgården. Efter sisådär 20 minuter fylls luften av manliga och kvinnliga skrik, svårt att uppfatta orden, efter ett antal minuter kommer skriken närmre - "öka", "kom igen nu". Snart upptas hela spåret såväl i bredd som sisådär 50 m i djupled av rekryter – militärer - som springer i full mundering, såväl killar som tjejer, tyvärr skodda med militärkängor. Inga nike dojjor där inte, stackars knän. Vårt äldsta barnbarn har bestämt att ta ett sabbatsår från skolan för att göra lumpen, en dramatisk skillnad, för ett antal år sedan fanns det militära inte på några ungdomars agenda.

För ett år sedan skrev jag efter Rysslands invasion av Ukraina - "Jag är övertygad att det här är början till slutet på diktaturen á la Putin". Irriterande att jag kunde ha så fel, jag var övertygad om att oligarkerna skulle störta honom. Vad som hänt är att minst 23 oligarker dött.

Den Ryska krigsstrategin i Ukraina är att bomba civila mål för att få Ukraina att ge upp. Ryssland klassas idag som en terroriststat. Jag blir tårögd när jag i skogen ser effekterna av kriget och den militära mobiliseringen i Sverige.

Jag accepterar att jag hade fel, men är oerhört ledsen över att kriget fortgår.

Glöm inte våra vänner och kära grannar i Ukraina, det finns massor vi kan göra - pengar, kläder, uppmärksamhet mm. Det stavas ansvar.   

Brödet blev sanslöst bra, alltid en tröst i reflektionens mörka skugga.

Love you all! / Pierre