Kan vår pliktkänsla bli kontraproduktiv?

Lars och jag springer i trapporna på kontoret för att fylla bilarna med gåvor till Stockholms hemlösa. Trafiken erbjuder lång väntan och tär på tålamodet, vi parkerar utanför ”Gula Änglarnas” lokal på Östermalmsgatan, dörren är låst men efter ett tag blir vi insläppta av två sprudlande ”änglar”. Vi fyller nu lokalen med de varma kläderna som våra kunder och anställda skänkt på en ”afterwork”. På anmodan från våra värdar agerar Lars och jag nu fotomodeller, plötsligt känner vi oss i vägen, en annan ”ängel” anser att vi stör hennes arbete. Hon är stressad och skall snart öppna expeditionen och har tappat perspektivet för verksamhetens syfte – dela ut mat på stan och bistå hemlösa med varma kläder inför vintern.

Om livräddaren prioriterar att sortera flytvästar i viktklasser framför att hjälpa folk i sjönöd är det oklokt.

 Tänk när plikten dödar glädjen och skymmer sikten för verksamhetens yttersta syfte.

 Låt oss vara en kugge och inte ett gruskorn.

 Love you all! / Pierre

Är själv bäste dräng?

Våren har kommit och vi ägnar dagarna åt att städa i trädgården, vi samlar löv, grenar och annat i traktorsläpet och jag beslutar mig för att köra ut på isen för att elda upp bråtet. Det visar sig att varken isen eller stenarna därunder bär traktorn med påföljd att vi sjunker som i kvicksand. Några i familjen sliter nu som djur för att rädda traktorn och få upp den på fast mark. Plötsligt ropar en man från en bil som är på väg att passera, ”behöver du hjälp Pierre”. Jag inser att det är precis vad jag behöver. Han är gräventreprenör och kommer efter en kvart med en monstermaskin som lyfter traktorn och släpar upp den på vägen. Han raderar därefter ut spåren av katastrofen genom markberedning, därmed är allt återställt. Hade jag kunnat klara detta själv, nej ”själv är inte bäste dräng”.

Jag försökte trotsa svininfluensan genom att äta medikament för att kunna fortsätta jobba, jag ansåg att vårt uppdragsläge på Frontit krävde det. Jag fick efter några dagar andningssvårigheter, multiorgansvikt och hamnade i respirator. Fyra månader senare är jag tillbaka i tjänstekostymen, då upptäcker jag att företaget fungerat bättre under min frånvaro än under min närvaro. Var det nödvändigt att spela oumbärlig när jag var övertygad om att jag fått svininfluensan, nej ”själv är inte bäste dräng”.

Det finns numera ett slitet uttryck – laget före jaget, jag måste skriva under på att jag själv aldrig lyckats komma dit jag är utan alla fantastiska människor i min omgivning.

Kan det vara så att vi även gör bättre leveranser om vi släpper in våra kolleger i kunduppdragen  än att tro att ”själv är bäste dräng”?

Love you all! / Pierre       

Respektera, utveckla och utmana ditt intellekt

Fötterna rör sig i myrsteg över bankgolvet, den gamle mannen övervakas av sonen som lagt alla måsten åt sidan för att assistera sin pappa så ingenting oförutsett inträffar. Paret rör sig i slowmotion fram till tavlan i bankens foajé,  tavlan informerar om Bankens historia. För min inre syn ser jag den äldre mannen i filttofflor med en kopp kaffe och ett förstoringsglas för att läsa dagens tidning. Tänk att livet inte bara upprätthålls av mat utan lika viktigt är näring till hjärnan. Om nu den ”gamle”, uppskattningsvis tangerande 100 år, fortfarande är beroende av intellektuell stimulans, vad hindrar då oss att motionera våra intellekt? Den "gamle" gav mig hopp, livet pumpar på oavsett kroppens accelererande erodering. Låt oss aldrig upphöra utvecklas. Enligt senaste rönen är det dessutom lika viktigt med fysisk motion som intellektuell stimulans för att hålla hjärnan i trim, m a o glöm inte att syresätta såväl din kropp som knopp.

Det adresserar Frontits värdeord UTMANING – respektera, utveckla och utmana ditt intellekt.

Love you all! / Pierre     

      

Är mindfulness svaret mot känslan av tomhet

Bitte erbjuder mig nybryggt kaffe, jag tackar spontant nej för jag vill gärna starta morgonen med extra stark Nescafé för att kickstarta systemet. Jag ögnar snabbt igenom mailen och får till min glädje respons på mina kåserier från en vän i Bryssel, han nämner samtidigt att han adderat till en kurs i ”mindfulness” i kursutbudet i sitt konsultvärv. Direkt dyker en episod i begynnelsen av 10-årsresan på Frontit upp i minnet.   

En av våra medarbetare på Frontit som jag värderade högt hade drabbats av en känsla av meningslöshet. Jag drog mig till minnes Hasse & Tages sketch, ett inslag i den var – ”livet är som en påse,  tomt och innehållslöst, det blir vad du fyller det med”. Jag kände mig handikappad då jag stod vid sidan av och såg hans våndor. Akademibokhandeln blev min räddning, jag köpte ett antal böcker i mindfulness till honom, men jag ville inte lämna över dessa innan jag själv legitimerat innehållet. Nattlampan blev min vän, jag plöjde bok efter bok och samtliga var definitivt substantiell ordination för att komma till rätta med det vakuum som uppstått i honom.

Dessa böcker har fått mig att inse hur viktigt det är att vara i nuet oavsett vad man gör. Jag har allt sedan dess omvandlat tråkiga måsten till stunder av kontemplation, det är märkligt hur många fler nyanser som uppstått.

Jag rekommenderar alla att komplettera biblioteket med den typen av litteratur. Vi måste bli mer närvarande i allt vi gör, oavsett om det gäller att hänga tvätt, handla mat, driva utredningar, vara med familjen eller lyssna på en medmänniska.

Jag önskar er alla ett innehållsrikt liv.

Love you all! / Pierre

Sprid värme - att göra gott gör gott

Mörkret och utetemperaturen faller, nu är tiden inne för tända ljus och brasor i spisarna. Jag själv har startat upp hösten, brasan är tänd, kaffet rykande hett, fötterna på fotpallen, morgonrocken tätt omsluten för att värma.

Tankarna far nu iväg till alla som inte har det lika bra. Igår hällregnade det i Stockholm och jag blev irriterad över att kavajen blev blöt. Det är helt patetiskt, vad är en kavaj när kyla, och regn plågar dom hemlösa. Jag vädjar till er alla på Frontit, töm garderoberna, lämna tröjor, jackor, skor, allt som kan värma alla dessa människor. Lämna det till organisationer som delar ut det direkt till de behövande eller lämna in det till våra kontor så vidarebefordrar vi dessa.

 

Att göra gott gör gott, det adresserar, Frontits värdeord ANSVAR.

PS! I Stockholm kommer vi snart att arrangera den traditionsenliga soppaftonen för kunderna, inträdesbiljetten är ett varmt plagg. Vi hoppas att alla andra Frontit kontoren gör likaledes. DS!  

 

Vilka känslor väcker en nybakad tidning i brevlådan?

Vaknar alltför tidigt, kl är 3:30, behovet av sömn minskar när man passerat 6:e dagen i fastan. Bestämmer mig för att inte tumla till mig fler nattimmar. Jag bubblar en flaska vatten innan frukost. Tar på mig morgonrocken och går ut ur lägenheten och ner i källaren i hopp om att ingen granne i huset skall se mig. Hämtar två säckar ved och hör till min fasa att någon är i trapphuset, bestämmer mig för att ignorera det. Vem möter jag, jo tidningsbudet. Han bär glädje med sig - nybakade morgontidningar. Jag bestämmer mig för att synda, sätter på en kopp kaffe som skall avnjutas till min, alldeles min egna nybakade Dagens Industri. Jag sitter nu framför brasan, i ena handen en kopp kaffe, andra handens fingrar far över tangentbordet för att förmedla känslan, snart slår jag upp huvudnyheterna i min rosa tidning. 

 Jag önskar alla en glädjens dag, det är de små tingen som ger livet innehåll. Glöm inte att stanna upp, ta en Espresso i baren på ett kafé på väg till jobbet, glöm då inte att byta några ord med personalen. Låt koffeinet hälsa din kropp en god morgon. Sätt dig med en latte på torget på lunchen och ta ett djupt andetag och iaktta alla människor som skyndar förbi, låt det bli en stund av kontemplation.

Glöm aldrig att fylla vardagen med små belöningar och stunder av reflektion, det skapar ett positiv känsla i kroppen.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord Ansvar – ta ansvar för ditt välbefinnande, stanna upp och reflektera, glädjen är NU, stressa inte ifrån din själs behov av syre.

Love you all! / Pierre

 PS! Jag missade att tacka tidningsbudet för glädjen han skänker en törstande nyhetssjäl, tänk vad dom orden hade kunna betyda för honom. DS

 

 

Behöver jag tala med en psykolog?

 

Jag avslutade helgen på Hooks Herrgård tillsammans med goa vänner från Danderyd, vi har ett årligt återkommande event – ”Golftävling”, det är 20:e året som det utspelar sig. Vissa av oss är riktiga vinnarskallar, andra är från början givna förlorare, jag tillhör den sistnämnda. Jag har många gånger funderat på att gå till en psykolog för att skruva om mitt ”mindset”. Jag hävdar bestämt att hjärnan är dum, den instruerar kroppen att göra det den har i randomminnet. Varför fundera på hur du står, hur du svingar och det som påverkar mest – ”worst case scenariet”? Tyvärr är det just det som händer – det värsta! Trösten jag har när vi träffas är att träffa alla dessa fantastiska vänner, dock lite gråhårigare och i vissa fall lite rundare.  Nu är det inte nyår, men jag har lovat mig själv – jag skall nu göra det jag pratat länge om – jag skall gå till en psykolog för att bli av med ett av mitt största problem inom golfen, jag lyfter blicken innan jag träffar bollen. Det är helt förödande, det går aldrig att få en bra bollträff om du inte har fixerat bollen. Varför lyfter jag blicken när jag vet att jag inte skall göra det? Min övertygelse är att jag har fel fokus.

I jobbet har jag alltid hävdat - fokusera på målet, det som kommer upp under resan löser du där och då. Jag vill nu ändra fokus på golfbanan, jag måste fokusera på var bollen skall hamna, om något ”om” uppstår får jag lösa det då.

Jag behöver träffa en psykolog för  att få verktyg för att ändra mitt fokus.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord, Utmaning & Möjligt, kanske även Prestigelöshet. Om jag släpper på prestigen står jag inte i vägen för min egen framgång.

Love you all! / Pierre