Jag avslutade helgen på Hooks Herrgård tillsammans med goa
vänner från Danderyd, vi har ett årligt återkommande event – ”Golftävling”, det
är 20:e året som det utspelar sig. Vissa av oss är riktiga vinnarskallar, andra
är från början givna förlorare, jag tillhör den sistnämnda. Jag har många
gånger funderat på att gå till en psykolog för att skruva om mitt ”mindset”.
Jag hävdar bestämt att hjärnan är dum, den instruerar kroppen att göra det den
har i randomminnet. Varför fundera på hur du står, hur du svingar och det som
påverkar mest – ”worst case scenariet”? Tyvärr är det just det som händer – det
värsta! Trösten jag har när vi träffas är att träffa alla dessa fantastiska
vänner, dock lite gråhårigare och i vissa fall lite rundare. Nu är det inte nyår, men jag har lovat mig
själv – jag skall nu göra det jag pratat länge om – jag skall gå till en
psykolog för att bli av med ett av mitt största problem inom golfen, jag lyfter
blicken innan jag träffar bollen. Det är helt förödande, det går aldrig att få
en bra bollträff om du inte har fixerat bollen. Varför lyfter jag blicken när
jag vet att jag inte skall göra det? Min övertygelse är att jag har fel fokus.
I jobbet har jag alltid hävdat - fokusera på målet, det som kommer
upp under resan löser du där och då. Jag vill nu ändra fokus på golfbanan, jag
måste fokusera på var bollen skall hamna, om något ”om” uppstår får jag lösa
det då.
Jag behöver träffa en psykolog för att få verktyg för att ändra mitt fokus.
Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord, Utmaning
& Möjligt, kanske även Prestigelöshet. Om jag släpper på prestigen står jag
inte i vägen för min egen framgång.
Love you all! / Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar