Landar 00:30 på Arlanda, drar täcket över huvudet 1:45,
kliver upp 6:45 för en dag i Örebro. Kliver på tåget 9:14 upptäcker att min och
övriga platser kring bordet ockuperats av en äldre gentleman. Kassar, kläder,
väskor mm ligger utspridda så att ingen annan skall komma på den korkade tanken
att sätta sig där. Han inser efter några snabba ögonväxlingar att jag har
betalt för en av dessa platser, han flyttar motvilligt bort ”bråtet” och gör en
plats fri. En av de höga kassarna väljer han att ställa i fönstret, därmed får
jag inte full valuta för min fönsterbiljett. Jag ber honom plocka bort den,
snällt men bestämt. Svaret blir – det var väl ett djävla tjat! Intressant att
det första mening som uttrycks landar i att han uppfattar att vi haft mer än en
dialog. Okej då, min inledande ögonkontakt var en tyst dialog. Vad som sen
händer är onekligen spännande. Han börjar annektera mer och mer av bordet
mellan oss. Jag känner ingen förhöjd puls, med så många årsringar som denne man
har inser jag att byta kupé är bästa lösningen. Man kan inte vinna alla
strider. Vår roll i
världen kan inte vara att uppfostra människor vi inte känner.
Detta adresserar Frontits värdeord, Utmaning – undvik
att agera på din reptilreaktion, Ansvar – var rädd om ditt eget
välmående, ge dig inte in i alla strider.
Love you all! / Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar