För någon månad sedan var Bitte och jag på Broms, en krog på Östermalm. Tre av oss valde torsk till huvudrätt, en valde kyckling. Vi som valde torsk drabbades ganska snabbt av akut magsjuka, närmare bestämt slog den till redan vid efterrätten. Jag kände ett kraftigt blodtrycksfall och bestämde mig snabbt för att ta en taxi hem, där slutar historiebeskrivningen, ni undslipper den. Dagen därpå ringde vårt värdpar till restaurangen och efter diverse dividerande blev samtliga i vårt sällskap lovade en gratis trerättersmiddag när det passar. Igår var vi tillbaka och denna gång flöt allt normalt, en toppen kväll. Efter någon halvtimme in i middagen, innan varmrätten besökte jag herrummet, jag uträttade mina behov ackompanjerad av ett foto från förra seklet, föreställande tre barn i åldrarna 0 – 5 år, alla stirrade gravallvarligt på mig. Morgonen efter kör jag mitt traditionsenliga morgonprogram, skillnaden är att jag har en tid att passa som inte tillåter någon försening, planet till Sundsvall avgår 8:25. På Arlanda Express möter jag konduktören som strålar likt en nymornad sol, en total kontrast till begravningsstämningen på fotot dagen innan. Då slog det mig plötsligt, alla kort som togs kring förra seklet föreställer människor som är på väg till sista smörjelsen.
Varför var det så, det finns säkert många förklaringar till det. Men det finns ingenting som gör en människa så glad som att mötas av ett leende, det finns ingenting som skapar en känsla av samhörighet som leendet, det finns ingenting som kan förändra en sinnesstämning i ett sällskap som en glad medmänniska. Tänk ex.vis vad kul det är att se foton på glada människor, kontra allvarliga människor. Det finns så mycket elände i denna värld som vare sig du eller jag kan påverka, men vi kan om vi vill sprida glädje, glöm aldrig vårt värdeord Skrattet.
Det finns till och med forskning som visar att ditt anlete tolkas av hjärnan och om du drar på smilbanden uppfattar hjärnan att du är i balans och mår bra, givetvis gäller även det omvända.
Keep smiling, love you all / Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar