Tänk att gott kan göra så gott...

Tisdag efter jobbet slinker jag in på Hemköp, köper en bit lax, 3 timmar senare blir jag akut magsjuk. Två dagar efter incidenten går jag in på Hemköp igen, efter lite ordväxling kompenseras jag för den skada laxen skänkt mig. Släntrar därefter omkring i butiken, plockar på mig de varor jag behöver, hamnar som nr fyra i kön till kassan. Jag ser då att den gamla damen som står längst fram har problem. Jag går fram och frågar, vad är problemet? Kassörskan förklarar att 500 sedeln inte accepteras av scannern och damen saknar andra betalningsmedel. Jag erbjuder mig att betala hennes skuld, stoppar in mitt kort och knappar in koden och önskar damen en trevlig kväll. Hon börjar nästan gråta och har jättesvårt att inte tillräckligt uttrycka sin tacksamhet. Jag går tillbaka till min plats i kön och de två damerna som är före mig formligen vräker superlativ över mig, kassörskan gör detsamma och det sista jag ser av den gamla damen när hon är på väg ut genom butiken, är hennes fantastiska, goa, tacksamma ögon. Jag kommer aldrig glömma detta. Tänk att gott kan göra så gott.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord Möjligt och Ansvar.

 

Love you all! / Pierre

      
  

Slå inte på sleepmode för tidigt!

Apelsinen smyger sig upp i öster och kroppen träffas nu av värmande strålar, morgonen dallrar av förväntningar, frukosten är fylld av nyttigt bränsle som förlänger livet ytterligare några timmar. Dagen som skall fyllas med innehåll kommer bara bestå av en  ”måste aktivitet”, resten skall få vara ett oskrivet blad. Jag startar direkt med ”måstet” för att därefter förbereda hjärnan på ”sleepmode”. Efter mission completed, drar jag igen ytterdörren, tar trapporna ner, lägger soppåsarna i bilen och styr kosan mot återvinningsstationen. Efter uträttat värv parkerar jag bilen och upptäcker då att hjärnan hamnade i ”sleepmode” lite för tidigt, nycklarna till lägenheten ligger i lägenheten. En inte helt oviktig detalj  - jag befinner mig i Spanien. Jag ringer min Spanska hantverkare som bor i Nerja, tyvärr dör telefonen p g a strömtorsk. Jag haffar två personer som kommer gående på gatan, yes,yes, yes dom har laddarsladd i sin lägenhet. En halvtimme senare har jag tillgång till min telefonbok, då kommer jag på en ”smart” tanke, jag ringer på hos grannen i grannhuset, jag inviger dom i min situation och ber samtidigt om audiens att ”planka” över deras 2 meter höga mur in till min terrass. Till saken hör att vi har lägenheterna högst upp och fallhöjden kan motverka den bästa frukosten. Jag kommer precis upp på krönet och ser då att jag haft sinnesnärvaro att låsa dörrarna till terrassen. Jag väljer då att stressa upp städerskan som lovar att möta mig mellan två arbetspass, samtidigt ringer min hantverkare tillbaka och meddelar att han är på väg med nyckel. Jag tar då ett snabbt belöningsbeslut, tar bilen ner till byn, beställer en dubbel espresso och en croissant. Denna underbara dag som skulle vara fattig på måsten fick en rivstart, belöningen är en betablockerare och dubbel blodtryckssänkare. Väl i lägenheten väntar terrassen, solsängen och apelsinen som för länge sen övergått från rött till gult.

Detta kunde ha adresserat Frontits värdeord  Kostnadsmedvetenhet, men plankningen byttes ut mot hantverkskostnad, dock adresserar den värdeordet Utmaning, puh jag slapp sova ute.

Love you all / Pierre  

 

 

 

 

 

 

Hallucinationer, drömmar & djup koncentration

Vad är det som händer - jag lägger mig ner – mina aktiva tankar upphör, plötsligt dyker det upp små filmsekvenser som jag inte dirigerar. Samma saker händer när jag sover, skillnaden är att jag i drömmen inte är medveten om att det bara är fiktion, detsamma händer när jag feberhallucinerar. Kan man jämföra dessa tillstånd med djup koncentration, en stund i total ensamhet utan störande yttre intryck. Ur en författahjärna föds sekvenser som kan få mening och innehåll att konsumeras av en större krets. Författaren själv kan i efterhand känna sig främmande inför sitt eget resultat. När Steve Wozniak , uppfann den första PC'n¹, gjorde han det i sin egen slutna värld, totalt fokuserad, koncentrerad på uppgiften. Det finns t o m forskning som visar att brainstorming i stora grupper inte får den fullödiga input från varje individ som det enskilda tankerummet ger, det bottnar i att alla vill "tillhöra gruppen", man vågar inte vara så galen som det "slutna jaget" medger. Bör vi kanske överväga att kombinera stormöten med enskilda, med sig själv, totalfokuserade, koncentrerade överläggningar. Jag ger inte svaret, jag väcker bara frågan. För att vår vision skall bli verklighet, att verka för att individer och verksamheter når sin fulla potential, måste vi kanske ge det enskilda rummet större utrymme.

¹29 juni 1975 testade Wozniak sin första fungerande prototyp, som kunde visa ett antal bokstäver och köra några olika testprogram. Det var första gången som ett datortecken kunde visas på en TV-skärm styrd av en hemdator.

Detta adresserar Frontits värdeord Utmaning, Ansvar och Möjligt.

Love you all / Pierre

Reflektionen är tacksamhetens moder och lycka dess broder!

 

 

Kl är 6:25, till höger om mig har jag en 60 tums skärm, utanför passerar Stockholm i siluetter. Vem har målat denna fantastiska stadsbild, så otroligt vackert, några tunna moln bildar en fin kontrast tilldet gryende ljuset. Jag sitter nu med min kompis Lenovo, han tar tålmodigt emot mitt pekfingersknackande. Jag känner för att dela denna upplevelse med er alla på Frontit som betyder så mycket för mig. Kosan är ställd mot Norrköping för massage av tre rekryter. Snart kommer vagnen med frukost, skall jag falla för frestelsen och ta tågfrukosten, eller skall jag stålsätta mig och vänta till mitt frukostmöte? Vissa säger att jag är karaktärsfast, men jag känner mig själv bättre än så. Jag tar tågfrukosten, vad går upp mot en hård macka med pålägg till rykande nybryggt kaffe. Tåget har nu kommit upp i en hastighet av 160 km i timmen, bilderna utanför fönstret strömmar nu förbi och känslan av privilegium fyller mitt sinne. Jag blir aldrig mätt på alla dessa möten med personer som kanske kommer att bli våra nya kollegor. Ta ansvar, reflektera över allt som omger dig, njut, känn tacksamhet och fyll ditt sinne av lycka. Dra på smilbanden, livet är underbart.

Detta adresserar Frontits värdeord Skratt & Ansvar

Love you all / Pierre

​

Orättvisans nakna ansikte

Jag vaknar en timme innan klockan ringer, efter ett snabbt överslag - jag är på Stegesund - logistiken måste funka. Jag inser det meningslösa i att tigga till mig ytterligare sömn, marginaler för misstag är små. Efter kaffe och en liten macka packar jag väskan med kläder och kontrollerar samtidigt att portföljen innehåller det nödvändigaste. Tar på mig skorna, ställer ut väskorna, det hällregnar. Jag har gott om tid, men det här ingick inte i planen. Mitt första morgonmöte kl 7:15 är frukost på Mornington. Efter ett trevande i mörkret, ser jag nu bryggan, båten kränger hårt, vinden och mörkret talar till min rädsla. Bryggan är tvärblöt av regnet och jag vill inte halka och hamna i vattnet. Med så små rörelser som möjligt förflyttar jag mig och utan incidenter befinner jag mig äntligen i båten. Det här är absolut det värsta väder man kan tänka sig, mörkt, hällregn, halv storm och två vindrutetorkare som frenetiskt försöker bringa klarhet i orienteringen. Väl i hamn på Resarö, innan jag lämnar båten byter jag till jacka. Ficklampan på telefonen är en nödvändighet för att passera grinden med kodlås. Äntligen är jag framme i bilen, jag slår på värmen, nu kan jag i lugn och ro ta mig in till stan.

Tanken slår mig, under en tidsrymd av dryga 30 minuter befinner jag mig i ett väldigt utsatt läge, men därute fortsätter vinden och regnet att piska på, därute finns det människor som lindar in sig i plastpåsar för att mota vätan, därute finns det människor som fryser.

Vänner det är NU dags att tömma garderoberna, ta ert ansvar, gör en inventering och sortera ut det ni inte använder. Skor, byxor, tröjor, jackor, allt ni kan avvara och lämna in dessa direkt till Röda Korset eller droppa dessa på kontoren för gemensam transport till Röda Korset.

Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord i första hand Ansvar, och för mig personligen Utmaning och Möjligt.

Love you all! / Pierre​

Rösterna ekar i den stora lokalen

Rösterna ekar i den stora lokalen, en svindlande känsla infinner sig när jag räknar antalet stolar som skall fyllas med deltagare. Förberedelserna pågår, ljudet måste klaffa, programmet får inte gå fel. Anneli, den stora dirigenten ger de sista instruktionerna inför att ridån skall gå upp. Helt plötsligt fylls lokalen med deltagare, sorlet är öronbedövande, alla minglar runt och utbyter namn, bakgrund och erfarenheter med varandra. Det är nu dags att trycka på start för 2016 års konferens. Efter de inledande punkterna i programmet övergår skolsittningen till presentationer av aktuella uppdrag i olika stationer spridda över två rum i lokalen. Innehållet speglar nivån, ansvaret och utmaningen i olika uppdrag som våra ambassadörer driver ute hos våra kunder. Stoltheten låter inte vänta på sig. Genomgående för årets seminarium är, kompetens, erfarenhet, gemensam värdegrund, - mycket skratt, kostnadsmedvetenhet (genomgående tapas ☺), utmaningar, prestigelöshet, möjligt och mycket delat ansvar.Jag vill tacka alla konsulter, arrangörer och ansvariga för en fantastisk konferens som binder oss samman. Jag vill avslutningsvis att vi alla förstår vikten av en koncernchef som alltid använder hela orkestern, behåller sin genuina inbjudande personlighet, har lätt till skratt och som aldrig vikit en tum från vår gemensamma värdegrund. Jag hoppas alla inser hur mycket Anneli betyder för utvecklingen av detta fantastiska bolag.


Love you all / Pierre

Finns det ett Kwitter?

 

 

De har samlats i hundratal, hur informationen nått alla är ett mysterium, inget Twitter, inget Facebook, inte tillgång till mobil, som ett trollslag sitter de på bondens åker ”doing nothing”. Jag blir lika fascinerad varje år. Det är en fråga om överlevnad, är det månne inprogrammerat från generationer i deras gener. Helt plötsligt börjar en efter en utan synbar signal att lyfta, efter ett antal varv runt åkern bildar de formationen som skall göra flygfärden med minimal ansträngning så säker som möjligt. Snart kommer hela flocken av gäss att fälla ut landningsställen på en plats som ger värme och mat i väntan på en ny vår. Fascinerande, hur går det till, jag begriper inte det? Det ofattbara finns överallt, till exempel finns det en gud eller finns det inte en gud har universum ett slut eller är det oändligt, tanken svindlar.

Jag hoppas att vi aldrig upphör att betrakta, reflektera och förundras, låt oss bejaka vår nyfikenhet.

 

Låt oss i detta nyfikenhetens tillstånd vara nyfikna på tingens ordning i vår vardag. Låt oss kopiera naturens förmåga till ständig evolution, låt oss utveckla våra kunders verksamheter så att de klarar de nya förutsättningarna som ständigt finns i morgondagen.

 

låt oss ta Ansvar for att Utmana kunderna att tänka nytt.

 

Love you all! / Pierre