Tisdag efter jobbet slinker jag in på Hemköp, köper en
bit lax, 3 timmar senare blir jag akut magsjuk. Två dagar efter incidenten går
jag in på Hemköp igen, efter lite ordväxling kompenseras jag för den skada
laxen skänkt mig. Släntrar därefter omkring i butiken, plockar på mig de varor
jag behöver, hamnar som nr fyra i kön till kassan. Jag ser då att den gamla
damen som står längst fram har problem. Jag går fram och frågar, vad är
problemet? Kassörskan förklarar att 500 sedeln inte accepteras av scannern och
damen saknar andra betalningsmedel. Jag erbjuder mig att betala hennes skuld,
stoppar in mitt kort och knappar in koden och önskar damen en trevlig kväll.
Hon börjar nästan gråta och har jättesvårt att inte tillräckligt uttrycka sin
tacksamhet. Jag går tillbaka till min plats i kön och de två damerna som är
före mig formligen vräker superlativ över mig, kassörskan gör detsamma och det
sista jag ser av den gamla damen när hon är på väg ut genom butiken, är hennes
fantastiska, goa, tacksamma ögon. Jag kommer aldrig glömma detta. Tänk att gott
kan göra så gott.
Detta mina vänner adresserar Frontits värdeord Möjligt och Ansvar.
Love you all! / Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar