På vägen ut.....

………På vägen ut från ”reconden” började motorn koka som därefter följdes av pyspunka. Men nu är jag invändigt och utvändigt vaxad och alla testvärden på plats.

Jag rullar nu ut i verkligheten och byter kala väggar mot nedklottrade tunnelbanor, sjuksköteskor mot civilklädda arbetskamrater, mat på plasttallrikar till linnedukar, ingen är gladare än jag. Allt tyder på att behandlingen haft avsedd verkan.


Jag vill tacka alla för fantastiskt värmande ord.

I want to live this life, friends here I come, I’m back.

Love you all! / Pierre

För några veckor sedan skrev jag

​”Idag sätts en landbaserad insatsstyrka in för att förhindra korruption och anarki, insatsen går under kodnamnet "operation cellgifter", tro mig det känns fantastiskt och jag är full av tillförsikt, tack för alla värmande ord och uppmuntrande kommentarer. Nu äntligen skall det bli rättning i ledet, kanske blir jag lite yngre på kuppen. :-) vem vet?”Vad som sedan hänt är att Jag kunnat fortsätta arbeta som vanligt, via telefon, mejl, webb tv mm.

Problemet är att insatsstyrkorna – vilket alla vet – inte bara skjuter inkräktarna utan även på försvaret och även en del civila. Följden blir att ett dåligt immunförsvar reduceras till ett minimum, territoriet är då fritt för nya inkräktare. I onsdags, på eftermiddagen efter vårt webb styrelse möte kom ett fientligt anfall, febern rusade och min livmedikus, Sophie, ringde akuten på S.t Göran. Vi tog oss dit med bil och nu ligger jag på egen sal fullpumpad av FN soldater som skall lugna läget.

Jag fick ett fantastiskt besked igår av överläkaren – ”DU KOMMER BLI BRA, INGET TU TAL OM DET”. Bra kille tycker jag. :-)

Jag kommer nog att ligga kvar till onsdag innan jag släpps ut, men jag har det bra, kör "video on
demand", slappar och varvar det med illasinnade människor som hela tiden försöker punktera mig med nålstick.

Love you all! / Pierre

Idag sätts en landbaserad insatsstyrka in för att förhindra korruption och anarki.....

​

………. insatsen går under kodnamnet "operation cellgifter", tro mig det känns fantastiskt och jag är full av tillförsikt, tack för alla värmande ord och uppmuntrande kommentarer. Nu äntligen skall det bli rättning i ledet, kanske blir jag lite yngre på kuppen. :-) vem vet?​

Love you all! / Pierre

Först vill jag börja med att önska dig ett fantastiskt 2012 och en God Fortsättning

Jag måste under en begränsad period hålla mig borta från alla publika rum, anledningen är att jag saknar immunförsvar och orsaken till det beror av att benmärgen inte fungerar som den skall.

Diagnosen fick jag i förra veckan och det är att jag har leukemi, dock den bästa man kan ha om man måste välja. Jag har påbörjat cellgiftsbehandlingen och kommer att genomgå ett program som innebär en spruta varje dag i en vecka. 90% av de som genomgår den behandlingen blir fullt friska, de som inte svarar på behandlingen får
             fortsatt terapi med väldigt goda resultat.

Jag kommer att vara i etern som vanligt, så mejl och telefonsamtal mm är helt okej, så länge som du inte nyser i luren. :-)

Love you all! / Pierre

Oron, motgångens och sorgens sötma

​

Trädäcket följer strandens böljande former, kvällen är ljum och luften i kombination med serenaden från fåglarnas filharmoniska orkester skapar förväntningar. Målet är Marbella, en promenad på styvt 8 km. Bitte och jag har nu levt ihop i 41 år, varav 40 år som gifta, de flesta ord är redan sagda, de flesta upplevelser redan upplevda, de flesta känslosvängningar redan delade. Det nya är att vi har hund, ja, ja inte vår hund, Sophies hund. Plötsligt, ur ingenting kommer en ettrig terrier som kastar sig över Yum Yum, inte driven av aggression, nej, nej, passion. Yum, Yum, kastar sig fram och tillbaka och helt plötsligt är hon fri kopplet. Vi skriker och ropar ut vår ångest, hennes namn ekar mellan husen, men ingenting hjälper, hon försvinner upp i den trafikerade stan. Jag ringer Sophie som snabbt ansluter för att intensifiera letandet, men ingen hund. Vi anmäler försvinnandet till polisen och hoppas att patrullerna hjälper oss att hitta vår nya bästis. Ångesten och oron piskar in i våra sinnen i ett tempo som är svårstoppat. Efter två timmars intensivt letande dyker hunden upp i vårt bostadsområde. Lyckan är total, Yum, Yum som tidigare var en självklarhet, är nu en gåva från Gud, vi är euforiska. Tänk vad lite smärta kan göra för välbefinnandet, ingen motgång ingen känsla av medgång, inga ”downs” inga ”ups”, ingen glädje så fantastisk som i kontrast till bedrövelse.​

Jag drar mig till minnes ett par kompisar till oss som blev nekade dagisplats till sin son för drygt 30 år sedan. Roger, min kompis var helt förtvivlad, han svor och spydde galla över handläggaren. Efter två månader ringer handläggaren och meddelar att sonen fått plats, Roger nästan skrek ut sin glädje. Jag rekommenderar Roger att ringa handläggaren och tacka för att hon nekat plats, utan den påfrestningen hade Roger aldrig blivit så glad.​

​Vänner har ni det tufft se det som en utmaning, allt är möjligt, det är bara graden av ansträngning som avgör om du lyckas. Slutligen vill jag ge Sophie en eloge för hennes agerande, trots risken att hunden var borta för alltid sa hon, det är ingens fel, låt oss koncentrera oss på att hitta henne. Det är ord att tänka på i situationer av motgång, fokusera på lösningen inte på problemet.

 

Love you all / Pierre

Han kommer aldrig engagera mig som managementkonsult

Jag är på väg till Sundsvall, tangenterna smattrar under anslaget från mina fingrar, kaffet ryker, doftar gott och smakar underbart. Tankarna landar i en incident som hände mig på Valhallavägen för några månader sedan. När jag är på väg ut genom ytterdörren står en hund och urinerar på porten till fastigheten. I änden av kopplet står en backslicker som just parkerat sin Porsche, han verkar totalt obekymrad över att hunden ”pissar” på ”min” port. Efter fullbordat verk släntrar han in på fastighetsmäkleriet hörnet Valhallavägen/Sturegatan. Efter några snabba steg äntrar jag kontoret går fram till honom och – milt uttryckt - vädjar om en ursäkt, han förstår ingenting. Jag känner en stigande irritation som kommer till uttryck i ett väl valt antal ord som bildar ett ordflöde som sätter spiken i kistan för ytterligare vänskap. Inte nog med att hunden pissat, han är fastighetsmäklare, han kör Porsche och han har en backslicker frisyr. Paketet är klart, hans karaktär är färdiganalyserad - han är osympatisk, arrogant, bortskämd, våldsverkare och säkert en helt kass chef. Några veckor senare tar jag min regelmässiga morgonpromenad, Valhallavägen mot Djurgården, runt Kungliga djurgårdsmarker, landar vid Strandvägens mynning, passerar alla dessa underbara skutor, släntrar Nybrogatan upp, helt plötsligt stannar Yum Yum, Sophies hund, hon formligen rycker mig ur mina filosofiska funderingar. Hon ställer sig och pissar på ”någons” port på Nybrogatan, jag skäms, men hinner inte parera, jag hoppas innerligt att ingen skall se oss, framför allt inte backslickern. Jag inser att jag också är en ”sån”. :-)

Love you all / Pierre

PS! En sak är säker, backslickern kommer aldrig att bli min mäklare och jag aldrig hans inhyrda managementkonsult. DS!​

Fotsulorna vilar i skorna

Fotsulorna vilar i skorna som står på transithallen på Arlanda. Tankarna som roterar i huvudet är, vad vill personalen på Frontit höra av mig, jag slås av tacksamhet över att arbeta med intellektuellt spänstiga människor. Bryssel känns som en bra destination, i hjärtat av centrala beslut i Europa. Oavsett om besluten tas centralt eller lokalt är det till syvende och sist media som bestämmer hur vi skall reagera. Beroende av ”våra” microbeslut samlade i gigantiska konsumtionssvängningar reagerar industrin med anställningar eller neddragningar, det finansiella systemet som är ens bästa kompis i medgång och den sämsta i motgång driver på i rörelsens riktning och sist – men det vill väl ändå inte politikerna tillstå, agerar politikerna. Allt är idag sekundsnabbt, vi får informationen från andra sidan klotet i samma stund som det publiceras. Om en galen Amerikan lägger ut en antimuslimsk film på Youtube bombas amerikanska ambassaden bara några timmar senare i Libyen.

Väl på planet så inser jag att i biljettpriset ingår ingen macka till kaffet, troligtvis nödvändigt om SAS skall fortsätta sin trafik. Väl ovanför molnen finns inget som kan oroa, solen skiner, molnen ligger likt ett duntäcke under planet och kaffet smakar fantastiskt. Väl i Bryssel inser jag att antalet bilar nått en nivå att privata färdmedel snart inte har något berättigande, men vem kan stoppa det så länge som vi pratar arbetstillfällen. Incheckad efter två timmar ligger jag på hotellrummet och ser framför mig alla som skall anlända från Sundsvall, Västerås och Stockholm. Dom måste nu få reda på vad Frontit står för ”Agera Nu”. Frontit har ingenting med it att göra det är ”itttt”, mao på det bara, Agera Nu.

Jag orienterar mig nu i centrala Bryssel och lokaliserar de bägge restaurangerna vi skall dinera på.

Får ett samtal från Lotta som har några frågor kring praktikaliteteter, bekräftar att jag nog är den ende som kommer att vara fullt fräsch när konferensen startar. Bestämmer mig för att neutralisera denna orättvisa genom att dela vin, öl och en drink med en släkting i Waterloo. Vaknar kl 4.00 och upplever en djup orättvisa att jag troligtvis kommer att vara den som spräcker trötthetssnöret före alla andra. Drar några djupa anadetag, sk djupandning, för att varva ner, somnar om och vaknar kl 8.20. Topp, jag är nu ”well prepared”.

Slås av, när alla kommer in i konferenslokalen -  vad vi har vuxit stort de senaste åren. Precis innan mitt framträdande ”on stage” börjar hjärtat pulsera, knoppen ställer nu sig i beredskap för attack. När förmiddagen väl passerats känner jag stor tacksamhet mot mina kollegor som gjort fantastiska framträdanden.

Bokslutet från en fantastisk helg är SKUMPA

Mycket Skratt,
Kostnadsmedvetenhet -vi åt dag 2 på en sunkig Pizzeria med en fantastisk servitör (Anders Ljunggren),
Utmaning - alla bidrog till konkreta åtgärder för att uppnå målgång 2015,
Möjligt - sena nätter varvades med tidiga morgnar
Prestigelöst – Markus satsar i en ny roll för att vi skall klara tillväxten
Ansvar – Anneli axlar rollen som ny VD och koncernchef

Sist vill jag avsluta med att tacka alla för att ni är dom ni är och att jag får vara en del av detta.

Love you all / Pierre