First impression last, jag hamnade i fel kategori......

Jag släntrar in på ICA i Arninge, uppdraget är att köpa en tvättställning och lite mat. Jag väljer en kassa med kort kö. Väl framme - alla varorna scannade, får jag meddelandet all datatrafik är nere, du kan hämta ut kontanter i bankomaten vid utgången. Nope, den fungerar inte heller. Jag passerar en lång kö i en annan kassa, jag ropar till kön, är det någon som har swish och femhundra kronor? Alla tittar skräckslaget på mig, jag uppfattas kanske som en väskryckare? Jag väljer att gå tillbaka till "min" kassa. Vi löser nu frågan med betalningen då kassören upptäckt att det är bara ICA korten som inte fungerar. När jag passerar ett fönster ser jag mig själv, huvudet täckt av en svart mössa, skitigt klädd och med solglasögon. Vem skulle inte bli skraj när en "sån" med det utseendet äskar 500 kr med hög röst.

First impression last.

Love you all! / Pierre

Om jag misslyckas är jag misslyckad?

Oavsett sammanhang måste du kapitalisera på dina resultat. Om det "bara" är ett totalt felsteg måste du vara ärlig och transparent mot dig själv och inte skylla på omständigheterna, annars löper du risk att göra om samma misstag igen. 

”Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annorlunda resultat” Albert Einstein. 

Glöm aldrig att ett icke förväntat resultat kan vara en helt brilliant upptäckt. Försök se resulatet ur flera perspektiv, först då kanske du upptäcker diamanten som för ett blint öga är osynligt. 

Röntgen
När den tyske vetenskapsmannen Wilhelm Röntgen 1895 upptäckte röntgenstrålningen var han egentligen ute efter något helt annat.

Penicillin
Alexander Flemings upptäckt av penicillinet 1928 är ett av de mest välkända exemplen på helt slumpmässiga upptäckter som har varit till stor nytta för mänskligheten.

Tennis

En enig journalistkår ansåg att Bjön Borg för att bli en bra tennisspelare måste sluta med dubbelhandsfattningen. Björn blev en av de största tennisspelarna genom tiderna pga av sin spelstil och den blev också stilbildande.

Keep on svinging
Misstag, misslyckanden och att bryta mot konventionerna är vägen till framgång.

Love you all! / Pierre

Ett samtal bort - sluta aldrig bry dig.......

Jag skyndar genom korridoren på väg till nästa föreläsning, jag frågar i förbifarten en av mina kolleger, allt väl? Svaret föranleder mig att stanna upp. Kurt - han heter inte det, men det underlättar skrivandet - berättar nu vad som hänt. Efter ett tag tittar jag på klockan och inser att om vi inte skyndar oss kommer vi att missa våra respektive föreläsningar. Jag föreslår att vi skippar dom och ägnar tiden åt vårt samtal. Kurt är oerhört öppen och berättar om vad som hänt, det ger mig möjlighet att ge mina reflektioner och förslag på nycklar som han skulle kunna använda. Vi avslutar samtalet med en bamsekram. Dagen därpå i korridoren ser jag Kurts ryggtavla, jag ropar GODMORGON, han stannar upp och vi gör nu sällskap. Jag får nu återkoppling på gårdagens samtal. Pierre, du skall veta att vårt samtal igår betydde oerhört mycket för mig. Jag blev djupt berörd och det föranleder mig att dela med mig för att influera oss alla. Vi må aldrig sluta att bry oss, det stavas ANSVAR.

Kurt jag vill tacka dig för förtroendet och samtidigt säga jag finns bara ett telefonsamtal bort, dra dig inte för att ringa.

Till alla som läser detta, tänk vad ofta vi bara rusar vidare och på frågan - allt väl?, lyssnar med ett öra och avslutar med annars då? Att bry sig innebär ömsesidig respekt, närhet och näring.

Love you all! / Pierre

Rött kort för galna makthavare

Jag frågar Martin, vår son om jag får hålla tal till Ella. Ella är ett av våra barnbarn som just konfirmerats. Kyrkan har gett konfirmanderna var sin krans med stenar med olika betydelse. Mitt tal bygger på ytterligare två stenar, en symboliserar "ärlighet, så länge du talar sanning, kommer ditt minne aldrig svika dig", den andra stenen symboliserar "gör alltid ditt bästa, oavsett sammanhang".

Några dagar efter mitt tal till Ella ber jag henne rekapitulera essansen av talet, efter viss korigering har jag vid flera tillfällen checkat av och nu sitter budskapet.

Härom dagen reflekterade jag över begreppet trollfabriker - sk fabricerande av lögner, fenomenet uppstod i samband med ett demokratiskt val, ni vet vilket. Facebook m fl tar nu efter svidande kritik nu sitt ansvar och rensar systematiskt för att det inte skall hända igen. Men hur stävjar man makthavare som likt trollfabriker sprider lögner för att sitta kvar vid makten. Borde inte riksrätt vara tillämpligt, ett slags rött kort.

Jag känner mig priviligierad över möjligheten att påverka min närmiljö, ni vet dom två stenarna. Jag är samtidigt oroad över hur högt uppsatta demokratiskt valda personer sprider lögner för sina egna syften. Lögnerna skapar stora motsättningar mellan olika grupper och skapar spänningar som får oanade konsekvenser. Vi vanliga medborgare kan påverka i det lilla, men vad kan vi göra för att städa på de stora scenerna? Låt oss älska inte hata, låt oss inkludera, inte exludera, låt oss engagera, inte passivisera.

Låt oss alla ta vårt Ansvar i stort som smått.

Love you all! / Pierre

Vår älgsafari slutade i "militär insats"

Efter en trerätters middag på Greens i Tällberg bestämmer vi unisont att ta en Älgsafari med egen bil. Inga älgar i sikte i kraftledningsgatan mellan Hjortnäs och väg 70, kompassen tar nu sikte på skogen som ligger i Slättberg, norr om Tällberg. Väl framme viker vi av på skogsvägen som timmerbilarna använder. Efter sisådär 200 m känns vägen som kvicksand, jag lämnar snabbt en lägesrapport till övriga. Vi slirar nu uppför en backe och tappar nu totalt fäste och glider sakta ner i diket. Alla försök att ta sig upp förvärrar situationen, klockan har passerat elva på kvällen och utetemperaturen är sju grader. Jag slår av motorn och söker nu via Google efter folk som bor i Slättberg. Ger efter en stund upp, ringer Bittes kusin Lennart som bor i Siljansnäs 2,5 mil bort. Övriga i sällskapet lämnar bilen, Peter går i skogen mot vägskälet 500 m bort, Bitte och Annika går barfota i lervällingen mot samma vägskäl. Lennart ringer grannen som har en gammal "Valp" från försvaret, dom får vår position via Google maps. 30-40 minuter senare hör vi motorljud i skogen och strax därefter anländer Valpen som skall rädda oss. I bilen sitter 5 ungdomar. jag hoppar in och vi kör nu till vår bil. Väl framme tar en av killarna kommandot, chauffören i Valpen lyder order likt en god soldat. Valpen ömsom släpar ömsom drar oss med vinsch upp från diket, för att lyckas måste dom backa rakt ut i terrängen på motsatta sidan av vägen. Valpen ligger nu med framhjulen i diket och bakdelen på en kulle, som mest lutar den 45 grader. Efter mission completed, frågar jag passagerarna om dom var rädda att Valpen skulle välta, tjejen i sällskapet skrattar och lämnar frågan med "hallå vi har varit med om värre situationer, vi är ofta i terrängen i samband med jakten".

Ungdomarna kanske hade läst bortgångne prinsessan Dianas dåtida uppmaning "utföra slumpmässiga vänliga handlingar mot andra medmänniskor", tänk om vi alla agerade så, vilken underbar värld.

Stort tack till våra hjältar!

Love you all! / Pierre

Idrott som förenar

Solen sipprar in mellan grenarna. Träplankorna under fötterna har nu legat oskyddade i 33 år, dunket antar ett rytmiskt ljud. stora och små fötter springer över golvet, jag är ömsom nervös och ömsom euforisk i detta hav av åskådare och kämpar. Tänk vilken ynnest att årligen få vara med om denna anrika tennisturnering som pågått sedan 1987.

Publiken är till stora flertalet husägare på öarna Stegesund och Hästholmen. Vi sitter på långa bänkar och ser dessa kämpar som alla vill vinna tennisturneringen årets "junior", årets "senior" och årets dubbel. Banan var 1904 en nyanlagd betongbana och konverterades 1986 till träbana. Banan låg innan uppdateringen i träda i många år, då två öbor, Anders Wallgren (Hästholmen) och Ulf Liljeblad (Stegesund) bestämde sig för att skaka liv i banan.

Varje år har öarna förärats denna turnering på SHTCC (Stegesund Hästholmen Tennis and Country Club), vars ändamål är att verka för främjande av tennisspel, god kamrat- och idrottsanda. 

Det har skapat en fantastisk gemenskap och varit ett event som få vill missa. 100 år efter banans tillkomst tog Anna Klingspor initiativet att skapa en organisation kring banan med en öppen tennisträning. Tränarna är adepter som gått tennisskola tidigare år och är nu lärare för stora som små. Dessa tränare står nu oftast i någon av finalerna antingen i seniorsingeln eller dubbeln och piskar in bollarna mellan linjerna. Adepterna som går årets tennisskola ställer upp i juniormästerskapen och i år 2019 är finalisterna nio och tretton år gamla. Det är lätt att se att någon av dom på sikt kan bli en ny Björn Borg. Nioåringen som inte är längre än 1,5 tennisracket är bara två bollar från vinst, men får ge sig för nerverna och en i hårsmån säkrare motståndare. Alla finalister fotograferas och nioåringen som gråter över förlusten tröstas av dom andra juniorerna.

Detta mina vänner är idrott som förenar, det har skapat en gemenskap på dessa öar som aldrig hade hänt utan detta eminenta event med efterföljande middag i form av knytkalas. Åren går och unga transformeras till gamla när år läggs till år, från deltagare till åskådare. Själv är det inte ovanligt att någon ropar, nämen Bjurhager är du här i år igen. Jag känner mig som en priviligierad gäst som får frotteras i detta hav av öbor.

Det bygger broar mellan gammal och ung, oavsett vem vi är och var vi kommer ifrån. Vi känner varandra när vi möts och vi växlar då mer än gärna några ord oavsett om det är på stigen eller över staketet. 

På återseende på våra stigar eller på nästa års SHTCC turnering.

/ Pierre Bjurhager 2019

             

En mycket kort kärlekshistoria

Jag har precis blivit med en moped av märket Husqvarna från 50-talet, köpt osedd via blocket i Sundsvall, förvarad i Frontits revisors lada i sam- ma stad, nertransporterad till Stockholm av kollegan Mats Bång tillsammans med Frontits Sundsvallsredovis- ning. Phu så långt har allt gått enligt plan. På ett lunch- möte med en gammal kollega blir jag varse att han skall sälja sin Husqvarna motorcykel från 50-talet, jag känner direkt, mopeden och jag måste gå skilda vägar. Mopeden annonseras ut på blocket och hamnar sedermera i Sandviken. Motorcykeln levereras några veckor senare av min kompis direkt till vår gård i Dalarna. Nu kommer jag till pudelns kärna. Vid första provturen vill inte hojen gå igång, jag bestämmer mig för att springa igång den, helt plötsligt kickar den igång, jag och motorcykeln landar efter en kort springtur i grannens staket. Några dagar senare berättar jag för Bitte om incidenten, hon replikerar - hur gick det med staketet?

Är det kärlek, eller är det uttryck för ett långt liv tillsammans?

Jag inser att jag är för "gammal" för ett vrålåk från 50-talet. Mågen har kört den massor och han skriker och skrattar som ett barn. Även vårt barnbarn Charlie har åkt med och han är helt mållös, men ögonen lyser av lycka.

Jag önskar er alla en go, glad och olycksfri sommar, nu stänger jag skrivarstudion för semester.

På återhörande love you all! / Pierre