Någon har ansat, räfsat, plöjt, sått, komposterat i väntan på att snön skall sprida sitt puder på våra breddgrader.
Trots det, kan jag inte låta bli att förundras, varje morgon likt en armhävning klamrar sig solen upp i horisonten, ingen mänsklig hand kan hålla den kvar. Solstrålarna värme smeker min hud. Tack gode gud att människan inte kan bestämma över dygnets, veckornas, månadernas och årstidernas rytm. Naturen fortsätter att pulsera likt ett mänskligt hjärta.
En som är glad att jag har alla sinnen i behåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar