Mod, blod, svett & framgång

Efter 1,5 år som byggmästare hamnade jag i ett existentiellt vakum, vad skall jag fylla mina dagar med? Bitte ville att jag skulle söka jobb, jag kände mig helt främmande inför den tanken. Beslutet som låg närmst till hands - jag startar ett nytt konsultbolag. Jag plitar snabbt ihop en rudimentär affärsplan och med den under armen inleder jag operation "rekrytering", namnet är redan klart "Frontit". I de första två intervjuerna får jag samma svar - "köp Projektstyrning, det behöver en ny ägare". Jag sätter mig i överläggningar med min kompis Power Point och plitar ihop en presentation som skall bli min eventuella regeringsförklaring. Vid första mötet träffar jag de anställda, dom f.d. delägarna och nu låg bolaget hos konkursförvaltare. I mötet ber jag om ett uppföljande enskilt möte med samtliga. I dessa möten uttalade jag "det jag tänker göra nu, kan du göra, varför gör du inte det"? Ingen räckte upp handen! Ur dessa möten formades en handlingsplan som jag sedan presenterade för personalen. Jag fick direkt mothugg på "Projektstyrning skall gå från 11 till 20,40, 80 anställda inom 4 år." En av "projektstyrarna" som var fullmatad av teorier framhärdade, för att lyckas måste man börja med visionen, sedan strategin och därefter handlingsplanen. Men problemet var inte erbjudandet och positionen på marknaden, problemet var att det saknades "käk" på bordet.

Kampen som startade var av många facetter, bolaget saknade kapital, vi disponerade en yta av 1050 kvm på sju konsulter. Det stod en gammal leasingbil på bakgården som en f.d. VD haft och bara släppt nycklarna i knäet på bolaget. Färgen flagade i såväl tak som snickerier i Villan, verandan läckte in vatten. I bokhyllorna stod gammal managementlitteratur, på skrivborden stod djupa bildskärmar som liknade 3270 terminaler. Bolaget hade en ouppklarad tvist med en f.d. delägare och bolaget hade ett borgensåtagande som illegalt hade ställts ut. Det kändes som här behövs såpa, rent vatten och nya tag.

Jag sa upp två personer, kostnaden tog jag själv. Två personer valde att sluta. Vi var då nere i sju konsulter, en nyanställd marknadschef som inte under första året fick någon lön från bolaget, det åtagandet tog jag själv. Personligen tog jag inte ut någon lön under första året och gick samtidigt in med mer kapital. Borgensåtagandet med banken bestred jag och vann, tvisten med den f.d. delägaren besvarades med ett erbjudande från min sida, det antogs inte. Erbjudandet stängdes och en flerårig tvist följde. Bilen såldes på begagnatmarknaden och lokalerna renoverades upp utan att belasta bolagets ekonomi. den kostnaden tog jag själv. Kontorsytan minskades med 750 kvm genom andrahandsuthyrning. Nya datorer införskaffades och litteraturen i bokhyllorna erbjöds kostnadsfritt till personalen. Nya löner för samtliga anställda förhandlades fram, konsulten som var inhyrd för att sköta ekonomi och löner sas upp. En administratör anställdes som tog löner, ekonomi, administration och växel. Konsulter började anställas på löpande band och följden blev spretiga lönevillkor. Vartefter vi växte, växte också administrationen med påföljd att allt blev försenat och när det levererades innehöll det ofta felaktigheter.

2009 fick jag svininfluensan som tyvärr skickade mig in i respiratorn på Danderyds Sjukhus, det resulterade i fyra månaders sjukfrånvaro. 2010 lämnade jag över rollen som koncernchef till vår vice vd. 2012 gick stafettpinnen vidare till vår nuvarande koncernchef Anneli Angeling. Ett vinnande koncept har varit vår starka lokala närvaro, dotterbolag som drivs av lokala ledare med djup kunskap om sin region, grundfundamenten har byggts på välutbildade seniora konsulter som har passionen och förmågan att driva hållbara förändringar ute hos våra kunder.

Jag känner en oerhörd stimulans över det fantastiska bolag vi tillsammans skapat. Vi är besjälade av det som Frontit står för, "det är inte i labbet som industrin revolutioneras, det är på fältet", Percy Barnevik sa på sin tid. 10% är strategi och 90% är verksamhet, det bekräftar vår tes att det är i verkligheten det händer. Jag känner tacksamhet över att få tillträde till alla rum på Frontit, jag känner mig som en privilegierad gäst som behandlas kungligt. Det finns en glädje, en entusiasm, ett driv och "ett djävlar anamma" som vi alla skall vara stolta över. 

I allt detta har jag haft en mentor och en coach som trots sina tio år yngre läxat upp mig, uppfostrat och outtröttligt väglett mig, jag bugar och tackar Anneli.

Tack för ordet & tack för ett fantastiskt 2017 (189 milj), i år 2018 kommer vi att stänga böckerna med 240 milj i omsättning att jämföras med 13 milj innan ägarbytet 2006. Den årliga tillväxten har snittat på 24%.

Inför 2018 – Frontit, "på det bara" – sitt inte labbet, det är i verkligheten det händer. 

Detta adresserar Frontits samtliga värdeord Skratt, Kostnadsmedvetenhet, Utmaning, Möjligt, Prestigelöshet & Ansvar (SKUMPA)

Love you all / Pierre 

AKUT

……..små signaler om att allt inte står rätt till övergår efter ett par dagar i ett akut tillstånd. När situationen accelererar tömmer jag kroppen på allt inom loppet av 10 timmar. När jag mitt i natten efter ett badrumsbesök är på väg att svimma ringer vi läkare. Hans ordination är ”du måste återställa vätskebalansen” annars måste du in på sjukhus för att läggas på dropp. Han ger mig medikament och strikta förhållningsorder vilket skall stoppa dränaget .

Några dagar innan har vi gjort sällskap med två guider, en som transporterar oss och en som inviger oss i Sydafrikas historia. Efter flera timmars oavbruten faktaspäckad, dramaturgisk beskrivning tar vi riktning mot en av kåkstäderna, den ligger vid en av infarterna till Kapstaden. Guiden med bilen lämnar inte bilen. Vi, Bitte jag och den andre guiden fotvandrar genom alla dessa gator. I mina öron låter skjul som en bättre beskrivning än kåkar. Vi gör ”nedslag” i diverse olika hem och jag får respektive värds tillåtelse att ta bilder. Det vi möter ser snarare ut som koncentrationsläger än bostäder. Vi frågar guiden varför det är så mycket sopor överallt och hans svar är att det skapar jobb. Omskakade lämnar vi nu dagens upplevelser. Guiden säger att det bor 1,7 miljoner människor i kåkstäderna runt Kapstaden. Familjer väljer ofta att skaffa upp till 20 barn, i ett skjul kan upp till 3 generationer bo och skjulen är mindre än vårt hotellrum.

Allt detta skapar perspektiv, tänk på vår vardag - vi har rent vatten, utbildning för alla, ren luft att andas, sjukvård, ett hyfsat fungerande välfärdssystem utan korruption.

När jag reflekterar över vad vi upplevt de senaste dagarna, känner jag en stolthet och en djup tacksamhet över Frontits bidrag till en bättre värld. Vi finansierar Afganska flickors årliga skolgång, hitintills 650 skolår och Indiska kvinnors möjligheter att starta företag, hitintills 197 nystartade företag, detta ökar ju fler anställda vi blir. 2018 bekostar vi 151 flickor i skola och 43 nya småföretag i Indien.

Kampen fortsätter, det finns många därute som behöver hjälp till självhjälp, det rimmar med vårt företags värdeord Ansvar.

Jag frågade Guiden, hur kan vi lyfta dessa människor ur denna misär? Hans svar var UTBILDNING.

Love you all / Pierre     

 

Våga & vinn

Våga, oavsett disciplin, är att vinna nya kunskaper och erfarenheter. 

Fastighetskrisen har slagit till med full kraft, året är 1994. Jag driver ett konsultföretag som heter Diator och vi sitter med överkapacitet samtidigt som efterfrågan dyker. Vi har sedan en tid tillbaka ett samarbete med en utbildningsarrangör som fått ett större avtal med Länsarbetsnämnden, dom bollar frågan vidare till oss. Vi svarar - förutsättningarna för att vi skall ta uppdraget är att vi får omarbeta kursprogrammet, annars kommer studenterna inte få jobben som nätverksarkitekter efter examen.  Någon vecka senare och med flera personer inblandade var resultatet klart och vi vann anbudet. Vi stod tyvärr utan tillräcklig kompetens för att genomföra utbildningen, och valde då att göra en teamleverans, en tekniker inom PC, nät & kommunikation och en strukturerad stordatorkonsult. Bägge protesterade, teknikern var ordblind och saknade strukturell förmåga, stordatorkillen saknade kunskap om ämnesområdet, men var stark inom teknikerns svaga områden. Jag tryckte på dom uppgiften och övertalade dom - nu kör vi.

Efter första programmet fick vi ett enormt gensvar, omdömena gjorde att vi fick samtliga efterföljande utbildningar. Teknikern utvecklade förmågan att strukturera och handleda, stordatorkillen lärde sig PC, nät & kommunikation. Teamleverans blev över all förväntan. Kunden blev vid den tiden en av våra mest återköpande kunder och vi tog oss igenom lågkonjunkturen med kläderna på.

Detta adresserar Frontits värdeord, Utmaning – säg inte nej, jag kan inte, säg ja jag skall försöka (du har en livlina i dina kolleger), Möjligt – att påstå att det inte går utan att försöka är att förminska sig själv, Ansvar – ta ansvar och du kommer att få mer ansvar.

PS! Målet var att skapa förutsättningar för jobb för en ny yrkeskategori och resultatet var att de stora flertalet fick jobb direkt efter avslutad utbildning. DS!      

Love you all! / Pierre

Give and take

På kajen står travar med material likt stora byggcontainrar, jag ser med fasa på eländet, vad har vi gett oss in på? Några veckor innan har jag haft ett flyktigt möte med snickaren som skulle göra jobbet. Jag vet absolut ingenting om hans färdigheter, jag har fått honom på rekommendation. En månad senare, i samband med att han och hans medhjälpare skall gå på semester lämnar jag en stor bonus som gratifikation för extremt väl utfört arbete. Vi hade kanske gjort 30% av jobbet, men det som fram till då var gjort var i världsklass.

Under hela byggperioden serverade vi förmiddagskaffe, lunch och eftermiddagskaffe, vi prisade dom för deras yrkesskicklighet. Bygget blev inledningen till ett livslångt samarbete. Vi har tillsammans drivit många stora och små projekt, vi är ett radarpar som respekterar varandra djupt.

Jag har samma relation till vår koncernchef på Frontit och utöver "ge och ta" finns det i bägge dessa relationer en extremt viktig komponent och det är "trust".

Det finns en bok som alla bör läsa den heter ”give and take”, det är en Internationell bästsäljare från en av USA:s mest omtalade forskare. Med fantastiska exempel och unik psykologisk forskning berättar Wharton professorn Adam Grant en annorlunda framgångssaga.

Givetvis spelar hårt arbete, talang och ett visst mått av tur stor roll för hur våra liv utvecklas. Men här introducerar professor Adam Grant en fjärde och minst lika viktig framgångsfaktor: hur vi väljer att agera i samspelet med andra människor. Ge och ta presenterar en unik syn på jobb, kreativitet, nätverkande och produktivitet.

Generositet ökar chansen att lyckas oavsett sammanhang.

Love you all! / Pierre

PS! Det finns en dimension till och det är ge bidrag till behövande. När Bittes och min ekonomi var som mest ansträngd, fortsatte vi att skicka pengar till olika hjälporganisationer. DS! 

Jag skäms

Mörkret har fallit över Stockholm, middagen med goa vänner i ett varmt och ombonat hem har varit ”gött”. Nattparkeringsreglerna tvingar oss att söka parkeringsplats utanför Stockholmsstadion. Vi korsar nu Valhallavägen och framför oss går en man på ostadiga ben. Helt plötsligt fungerar inte grovmotoriken med påföljd att han faller in i husfasaden. Han roterar runt och faller handlöst i trottoaren med ansiktet ner i stenplattorna, glasögonen far av och mannen ligger kvar. Okontrollerade tankar far genom huvudet, kan jag passera utan att göra något? Jag sansar mig, jag måste hjälpa honom, han är redlöst berusad, men det är ju en medmänniska. Jag skäms över min spontana antipati och bestämmer mig för att hedra civilkuraget, jag räcker över min väska till Bitte och böjer mig ner och pratar med honom. Jag tar honom under armen, tvingar upp honom på benen och säger till honom här kan du inte ligga, hur mår du? Jag kan nästan få en gratisfylla på hans andedräkt, men i dialog med honom går vi nu mot en portuppgång. Jag sätter honom ner och beordrar honom att vänta tills benen och balansen kommer tillbaka. Jag vädjar till honom, vilket troligtvis är korkat - sluta drick så kopiöst. Han börjar gråta och uttrycker stor tacksamhet för vår hjälp, ”tänk att det finns så fina människor”.

När jag växte upp var det en självklarhet att erbjuda hjälp, samhället var annorlunda - det fanns inga som hade sin bostad på trottoarerna i städerna. Idag är bilden en annan, att vara ensam och utsatt innebär att du trots att du är mitt ibland alla oss andra i samhället så är du ensam.

Medmänskligheten har gått förlorad. Jag skäms över mig själv och jag skäms över att vi förlorat vår heder.

Vi kan börja nu med ett bidrag till någon hjälporganisation som ger människor som har det svårt en God Jul. Om du vill göra det enkelt -  swisha ditt bidrag.

Jag önskar alla en God Jul och ett Gott nytt år

Detta adresserar Frontits värdeord Möjligt, alla kan ta Ansvar och visa medmänsklighet.

Love you all! / Pierre

Dämpa stressen

Vindstyrkan gör att jag i sista stund bestämmer mig för att lägga om ”Bittes” båt till utsidan av bryggan, det visar sig svårt, vinden i byarna gör att jag missar bryggan ett antal gånger. Phu, båten på plats, Bitte har nu lättare att ta sig över till fastlandet. Aktiviteten tog längre tid än jag tänkt mig och avgångstiden till mitt tåg till Norrköping har krympt avsevärt. Trots den tidiga timmen hamnar jag dessutom i bilkö, det är nu dags att hitta alternativ för att hinna i tid.
Ursprungsplanen var att parkera bilen där vi bor, alternativet är att parkera bilen vid Centralen, i värsta fall skippa tåget och ta bilen.

Det slog mig, att p g a. att jag ”skissade” på alternativen innan det var försent så infann sig lugnet.

Jag drar mig till minnes införandet av ett nytt lönesystem på ett stort transportföretag på 90-talet, jag var projektledare och bland det värsta som kan hända är uteblivna löner, därför la vi en plan B redan i projektinitieringen. Planen var inte att parallellköra systemen, det var tekniskt för komplicerat. Men då plan B fanns blev produktionsinförandet ”hakuna matata”, m a o ingen självmordsaktivitet.  

Planera med marginaler och informera alltid om det finns risk för förseningar, bli aldrig offer för omständigheterna.

Detta adresserar Frontits värdeord Ansvar.

Love you all! / Pierre 

Undvik energitjuvar

Middagen på lokal tillsammans med tre kompisar var kanon, lokalen hemtrevlig, personalen ”på tå” och en tilltalande meny. Vi valde olika rätter och lät tallrikarna rotera så att alla fick äta av allting. Kvällen flyter på och helt plötsligt bli det en affekterad diskussion om en händelse, jag känner mig obekant med det inträffade men hamnar i en onödig diskussion där jag envetet hävdar att detta var nytt för mig. Min opponent hävdar bestämt och irriterat att jag mycket väl känner till detta, jag agerade då inte smart utan hamnade i försvarsställning.

Om det råder divergerande uppfattningar om någonting som hänt, lägg inte energi på att få rätt. Det enda du kan styra över i en dylik situation är dina egna reaktioner. Du kan välja att säga, jag är ledsen men mitt minne sviker mig, berätta så kanske jag känner igen mig.

Jag kan ta ett annat exempel, om jag berättar om någonting som hänt mig, så spelar mottagaren in sin egen tolkning och den behöver inte vara detsamma som det jag förmedlar. När vi vid annat tillfälle skall relatera till händelsen så händer det att jag påstås ha sagt någonting annat, säg då - jag är ledsen då måste jag varit otydlig, det var så här det var. 

Du och jag har varit på samma resa men äger olika minnesbilder av vissa episoder, är det värt att hamna i konflikt vem som har rätt?

Var resurssmart, spar på energin och lev i harmoni.

Detta adresserar Frontits värdeord,
Skratt, sprid glädje, inte irritation
Ansvar, lägg energi på rätt saker.

Love you all! / Pierre