Jag går med frukostbrickan mellan köket och tv rummet, tankarna roterar kring - vem är jag? Jag slås av att detta är en fråga som ständigt gör sig påmind. Med åren har jag blivit mer rak, jag vågar uttala min åsikt, oavsett om den gör ont eller är till glädje. Det kan förhoppningsvis vara motsatsen till "hänsynslös hänsyn".
I lördags var Bitte och jag på födelsedagsfest, med stort F. En av deltagarna, låt oss kalla honom Sture, uttryckte i sitt tal till LG, det är tack vare LG som jag lever. Vid en av hälsoundersökningar- na fick Sture följande besked, stoppa dina pensionsinbetalningar och använd i stället pengarna till att leva, du har enligt mina beräkningar bara fem år kvar. Efter det smärtsamma beskedet står han här många år senare, friskare än vid beskedet han fick vid läkarundersökningen. Han tog tag i problemet och gjorde någonting åt det. LG's besked kunde ha lindats in men frågan är om det gett samma effekt som det LG lämnade.
Jag drar mig till minnes när jag "på volley" sa till en kompis, du har en förmåga att göra dig lustig på andras bekostnad. Det var en reaktion i en dialog vid just haft, han tog det verkligen till sig och vi fick ett oerhört bra samtal.
Åter till mina funderingar mellan köket och vardagsrummet- vem är jag? Jag har haft förmånen att vara mitt allra bästa jag i bygget av Frontit. Men jag var inte det i bygget av Frontwalker. Varför? Svaret ligger nära till hands, när det inte finns "trust" i en organisation, när vi inte kan lita på varandra, då låter vi ofta den icke konstruktiva delen av oss komma fram. Låt oss i dessa lägen ta ett kliv tillbaka och vara konstruktiva, Låt oss påverka det vi kan påverka och lägga saker vi inte kan göra något åt, åt sidan.
Jag tror att alla människor hela sitt liv brottas med frågan, vem är jag egentligen? I alla fall har jag alltid gjort det och gör det fortfarande, det kanske beror av att det tar tid att lära känna sig själv!
Love you all! / Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar