Kan
vi skylla på ”omständigheterna”?
Dagarna i Marbella med tveksamt semesterväder övergår i regn, när gardinerna en tidig morgon dras isär viker det sista hoppet. Till vår glädje ser vi att prognoserna för Barcelona 100 mil bort är sol.
Vi gör en helomvändning och packar snabbt väskorna för ny destination.
Dagarna som följer blir minnesvärda.
Dagarna i Marbella med tveksamt semesterväder övergår i regn, när gardinerna en tidig morgon dras isär viker det sista hoppet. Till vår glädje ser vi att prognoserna för Barcelona 100 mil bort är sol.
Vi gör en helomvändning och packar snabbt väskorna för ny destination.
Dagarna som följer blir minnesvärda.
Vi checkar nu in på hotellet i Barcelona och finner tyvärr
att vårt rum ligger mot den hårt trafikerade gatan, Bitte ringer receptionen
och ber om byte - gata mot havsutsikt, ”done” – vilken känsla.
Vi sitter i en av barerna i La Boqueria, på bägge sidor om
oss sitter asiatiska flickor som tagit in skaldjursplatåer. Jag har sett det
förut, men upphör inte att förvånas. Dom sänker munnen till tallriken och petar
in hela skaldjur, börjar därefter tugga och spottar sedan ut skaldjursrester.
Det stör inte mig, men det som rubbar min balans är det eviga smackandet. Det
som sen sker är en riktig dräpare, den unga tjejen till vänster om mig lägger
av en avgrundsrap. Trots allt, en fantastisk lunch kryddad av bordsskick från en annan kultur.
På kvällen på promenaden från Plaza Catalonia utmed La
Rambla ner mot hamnen passerar vi en biljettkiosk, Bitte observerar att dom
säljer restplatser till semifinalen mellan Chelsea och Barcelona. Efter mycket
köande och väntande står vi med varsin biljett till en match som andra beställt
ett halvår innan avspark, det känns som att vi vunnit högsta vinsten.
Dagen därpå radas intrycken upp som pärlor och avslutas på
stadion tillsammans med 70 tusen hysteriska Barcafans, 13 tusen var
Chelseafans. Barcelona vann med 3-0 och mina hörselgångar rensades från allt
inklusive hammaren och städet. En fantastisk upplevelse som vi helt otippat snubblade över.
Låt mig konkludera, vi lät inte omständigheterna i Marbella förstöra
vår vecka, dagarna i Barcelona är något vi sent kommer att
glömma.
Skyll inte på omständigheterna, tag kommandot, oavsett om
det är privat eller i jobbet.
Det adresserar Frontits värdeord möjligt, utmaning och
ansvar
PS! Penicillinet var resultatet av olyckliga omständigheter i ett laboratorium, men värt att förvalta. DS!
☺
Love you all / Pierre
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar