Skymningen lägger sig tungt över
Stockholmen, trädkronorna böjer sig vilt påhejade av stormen från Göteborg, ett
annalkande regn hotar att oinbjudet väta stadens gator. Stegen går i rask takt,
hjärnan brottas med alla KRISRUBRIKER, jag och fotstegen gör följe i en monoton
kamp för att hålla ohälsan stången. Sakta, sakta närmar sig en cyklist,
pedalerna går i ett sakta gemak, lasten är tung och hela bohaget är med på
cykeln. I mitt huvud dyker en reklamslogan upp, från ett läge till ett annat.
En
expand »filosofisk fråga gnager i huvudet, vem är lyckligast? den
som har allting och har allt att förlora, eller den som ingenting har och har
allt att vinna. Jag antar att cyklisten totalt skiter i att Kinas inflation
närmar sig 8%, att Grekland står på ruinens brant, att Frankrike och Tysklands
ammunition inte räcker för att ta Europa ur krisen, att USA's stadsskuld uppgår
till 150% av BNP, att alla stater räds recessionen och att ingen regering är
nöjd med status quo. Det som gäller är här och nu, var kan jag få tak
över huvudet? var kan jag sova utan risk? när kan jag få nästa måltid? har jag
kläder så att jag kan hålla mig varm?
Från ett läge till ett annat, han kan aldrig få det
sämre, det kan bara bli bättre, oavsett vad marknaden säger.
Mina vänner andas, njut, var tacksamma. Livet är
fantastiskt och vi är otroligt privilegierade.
Glöm inte inför vintern att rensa garderoberna från
vinterkläder som aldrig används. Myrorna, Stadsmissionen ropar efter hjälp till
de nödställda.
Love you all / Pierre
