Två timmar senare sitter jag i bilen med destination Evertsberg. Väl där startar det vanliga irrandet efter parkeringsplats, finner till min glädje en lucka precis vid spåret. Tiden är tidig och utrymme för en lunchpaus medges. Buffén ligger nu på min talrik och jag sätter mig framför en färgad man med glasögon. Bestämmer mig för att inleda ett samtal, han pratar på bruten svenska.
Men efter de sedvanliga initiala artighetsfraserna övergår vi till hans modersmål - engelska. Han kommer från Florida, har bott i Sverige i två år, lever tillsammans med en svensk kvinna och är pensionär. Jag frågar nyfiket om hans ålder, svaret är 60 år. Hans tidiga pensionering är vanligt för ambassadörer, hans sista åtagande var Tanzania.
Våra vägar visar sig ha två skärningspunkter, här på Vasaloppet, Tanzania som vi besökte i oktober / november.
Samtalet flyter på och vi enas i våra värderingar och uppfattningar inte minst vad som hände och händer i vita huset.
Jag är tvungen att bryta upp då tiden när Malins blivande make Olle snart skall passera. Väl vid spåret tar det bara tre minuter när jag ser Olle. Phu, vilken "timing".
Avslutningsvis, jag ångrar att jag inte bytte telefonnr med "amerikanen", mötet gav mersmak. Tänk vad ofta vi av hänsyn inte inleder ett samtal, mao missar ett oförglömligt möte.
Love you all Pierre
