Har löfte ett värde?

Trafiken in till stan flyter på utan störande stopp, tankarna får inget riktigt fäste, en tråd skapar en annan tråd, men så helt plötsligt blinkar det till – vad är ett löfte?  Ett löfte skapar en förväntan på ett visst givet utfall. Om jag lovar att hämta barnen, köpa mat, städa hemma så förväntas att jag tar ansvar för det.

Löftet har olika valör beroende på sammanhang, att jag lovar att komma i tid eller att bokningssystemet kommer vara i drift får olika konsekvenser om det inte infrias!


Att inte infria löften tär på förtroendet, jag köper Volvo för att jag vet att Volvo står för säkerhet, trygghet och bra andrahandsvärde, Volvo har laddat varumärket med ett antal löften. 

Den fråga vi alla måste ställa oss är: Vad är mitt löfte – hur vill jag bli uppfattad? Löftet blir i dess yttersta form konturerna av oss själva. 

För företag blir löftet den del av varumärket som styr kundernas val. Varför köper folk produkter från Apple? Vad ligger i deras löfte? När varumärket är tillräckligt starkt ärver kunden del av identiteten från varumärket. Vilka personlighetskaraktärer väljer BMW före Mercedes, eller Samsung före Apple?

Den stora frågan alla företag måste ställa sig - hur vill vi uppfattas, vad vill vi stå för, vad är våra värden?  

På vårt företag, Frontit vill vi att dom anställda ska utmana sig själva genom att ställa ut löften som stretchar lite extra, det finns alltid en livlina i kollegerna. Man måste våga för att vinna, man måste vara möjlighetsorienterad. Om man tar ansvar och håller sina löften blir man trovärdig i det långa loppet.

Love you all! / Pierre

Kan ångesten vara din vän?

Pastorn kommer fram till mig, jag är på kollo på Blidö, han säger till mig att jag skall vittna inför församlingen samma kväll. Jag är för liten för att protestera, 8 år gammal är jag en av dom yngsta på kollot. Dagen hasar sig fram, när tältmötet drar igång annonserar pastorn att jag skall vittna om mitt möte med Jesus. På darrande ben äntrar jag scenen, mitt möte med Jesus hade fram till den dagen lyst med sin frånvaro, nu ville inte ens huvudpersonen för mitt framförande hjälpa mig,  allt fullkomligen allt gick fullständigt fel. 

Händelsen satt som en fästing på min hjärna fram till 30 års ålder. Klaustrofobin, att behöva göra bort sig inför publik tenderade att ockupera mig totalt. Beslutet blev en kurs i presentationsteknik på "Svenska Managementgruppen", efter det första publika framträdandet och den påföljande personliga uppföljningen ställde kursledningen frågan, vad gör du här? Jag fick se filmen och kunde inte ens själv se min egen nervositet.         

Vi är nu framme I början av 90-talet, jag är drygt 40 år, jag ligger på soffan hemma, solen sipprar in mellan grenarna och lämnar ljusspår i vardagsrummet. Många frågor passerar revy, skall jag ställa in? Har jag något bra skäl för att inte ställa upp? Jag känner mig illa rustad, men samtidigt för feg att inte infria mitt löfte. Jag hade blivit tillfrågad att vara huvudtalare på en stor konferens, jag sa "ja" och valde själv rubrik ” hur kommer internet att påverka företagen”?. Nervositeten dirigerar nu mina tankar och gör förberedelser omöjliga.  Jag bestämmer mig för att ändra den mentala bilden för föredraget, jag visualiserar nu hur jag ”äger” publiken och hur föredraget blir en succé. Pulsen övergår i normalläge och tiden ägnar jag nu åt research och snickrar parallellt ihop ett presentationsmaterial. Allt går enligt plan, givetvis stack både puls och blodtryck iväg innan ”ridån gick upp”, men föredraget blev mycket uppskattat och jag fick frågan om fler ”standups”.
Mitt framgångsrecept för att göra ett bra framträdande är körschema, mental förberedelse och använda affirmationer som en vän, inse samtidigt att ångesten en förutsättning för ett bra framförande.

Detta adresserar Frontits värdeord
Ansvar - ta tag i dina rädslor,
Utmaning - utmana dig själv annars förlorar du dig själv,
Möjligt - du kommer att lyckas .

 

Love you all / Pierre

​